Windows

(Henri Matisse, Open Window, 1905)
Någonstans läste jag - gällande ungdomslitteratur - att "unga människor behöver inte speglar - de behöver fönster". Jag tänker ofta på det när mina elever vill ha litteraturtips av mig.

Idag kom vi att tala om detta igen, om fönster istället för speglar. Vi lever och jobbar i en bygd där andelen personer med eftergymnasial utbildning (minst 3 år) ligger en bra bit under riksgenomsnittet. Av tradition jobbar många hemma på sina gårdar eller på glasbruken häromkring. Ortens största arbetsgivare är en tillverkande industri där en stor andel av personalen inte har högre utbildning. Än. (Men det lär komma.)

Det vi frågade oss var: "Vad innebär detta för våra elevers syn på kunskap och lärande? Vad har de med sig i ryggsäcken av erfarenheter och värderingar när de kommer till oss och - viktigast! - vad har de med sig härifrån? Vad har de för tänk och förhoppningar inför framtiden? Sin framtid!" Vår uppgift måste vara att både jobba med "häret" och "nuet" men också visa vilka möjligheter som står till buds - att kanske bara fantasin* kan sätta gränserna! Att inte bara tillhandahålla speglar utan också öppna fönstren, på vid gavel!



*Ofta när jag ska skriva "fantasin" skriver jag fel och det blir "fantastin". Men... är det så fel, egentligen? Är det inte just så det är med vår fantasi - att den är fantastisk?