IG, Jan!

Fifan. Jag blir så arg och trött när jag tänker på att Jan Björklund står där med sin skojiga glugg mellan tänderna och snackar om "flumskola" och "katastrof" och "utslagning" och att skolsverige har det snudd på krisigast i världen. Att han inte har bäring på verkligheten riktigt, vet vi om - vi som jobbar i skolans värld. Visst - det finns problem. Stora problem. Och visst måste vi jobba för en bättre skola; en skola som har plats för alla och som ger alla en så likvärdig möjlighet som det någonsin är möjligt. Självklart!

Men att måla Fan på väggen som vår skolminister gör - och det genom att bl a läsa statistik som sagde Fan läser Bibeln - det gör bara att respekten för denne man minskar ännu mer. I all synnerhet som han sedan använder argumentationen för att bedriva skolpolitik...

För den som vill läsa vad jag pratar om så går det bra att dels läsa här, och sedan följa länkarna på SR's sida här.

Jag vill att han avgår som skolminister. Nu har han skitit i det blå skåpet en gång för mycket, bara.

AVGÅ, Jan Björklund! AVGÅ!

Rats!

Jag läser i gårdagens DN (haft tid först idag, till min obligatoriska morron-på-jobbet-mugg kaffe) att lärarna kräver statligt stöd för underkända elever.

Jag vill fundera på detta - jag skulle hellre önska att staten kunde sätta tummen i ögat på kommunerna, tror jag - men något måste göras! Jag möter, och jobbar med, de här eleverna varje dag och det är ofta just så som Eva-Lis Sirén säger i artikeln:

"Många elever får inte stöd som motsvarar deras behov. Stödet är snarast anpassat efter de ekonomiska förutsättningar som råkar finnas." (DN, 2008-08-25, s. 7)

Ja. Det är så det är. Inte alltid, men tillräckligt ofta för att det ska märkas. Inte bara i vår lilla kommun, tydligen, utan lite varstans.

I artikeln antyds det också att lärares förmåga och/eller kompetens att avgöra om/när/vilka insatser som behövs, ifågasätts. Det känner jag inte igen från den verksamhet jag befinner mig i. Nej... tanken på elevernas bästa finns, men ofta stupar det just på hur det ska finansieras. I det här sammanhanget är det dock helt fel att säga att "det är tanken som räknas", för det kan enbart vara action som gäller!

Råttans år

Vi befinner oss, enligt den kinesiska zodiaken, i Råttans År. Så lämpligt då, att jag valt Banksys råttor som bildtema för höstens blogg! Banksy är en av mina absoluta favoritkonstnärer, vad gäller samtida konst. Hans verk är estetiskt tilltalande och synnerligen provokativa; ja, hela Banksy är provokativ genom sitt sätt att ta plats i det offentliga rummet.

Idag är skolan fylld av elever (äntligen!) och det stimmas och sorlas i klassrum, korridorer och uppehållsrum. Härligt! Alla verkar ganska glada att vara här och det pratas och fnissas och flamsas och spanas...

Åh, vad jag önskar att stämningen kunde hålla i sig, men tyvärr kommer många att snart falla tillbaka i gamla mönster...












Hur kan man bryta dessa mönster? Hur kan man skapa goda och uppåtgående spiraler för alla, och kanske i synnerhet för de mest utsatta? Det är sådant jag vill fundera mer på, framöver.

Nu nalkas våren!

Den vår di svage kalla höst, för att snacka som Erik Axel Karlfeldt. Jag älskar hösten. Det är igångsättningens och uppstarternas och de goda föresatsernas tid för mig. Ibland är luften hög, klar och lite krispig... ljuset är lite blåare och ljudet färdas lite längre och klarare - ibland doftar det regnmättat och det är skönt att kura inomhus, hemma eller på jobbet, medan det höstgråa bäddar in synfältet.

Livet på skolan dessa bråda dagar innan eleverna börjar strömma in (i morgon!) präglas av totalt kaos. Scheman, salsindelningar, grupper, valbara kurser och tjänstefördelningar... inget stämmer och ingen vet något. Det är som den lilla lappen på min anslagstavla:

Teori är när man vet allting men inget fungerar.
Praktik är när allting fungerar men ingen vet varför.
I detta hus förenas teori och praktik;
ingenting fungerar och ingen vet varför.

Fast vi vet. Det handlar om ledning och en viktig uppgift för ledare; framförhållning. Man kan faktiskt låta eleverna välja till elevens val redan i mars. Man kan faktiskt lägga scheman i april. Och så vidare...

Med detta vill jag absolut inte hänga ut någon enskild ledare; de vi har nu är rentav helt oskyldiga eftersom de börjat under sommaren. Och de vi hade tidigare var någon slags tillförordnade ställföreträdare. Nej... ledningen sitter ännu en våning upp... Den ledning som skulle sett till att det fanns någon/några som kunde ta hand om, och ro iland, allt detta som nu inte är klart.

Och ändå... vi skrattar. Vi har roligt. Vi jobbar intensivt och vi hinner med så mycket! Det finns så många goda krafter, så mycken styrka och professionalitet, så mycket drivkraft och rutin, så mycket flexibilitet och kreativitet att vi kommer att ta emot våra ungdomar med öppna armar i morgon bitti 08.30. Salarna är iordningställda, lektioner och andra aktiviteter förberedda och vi kommer att ta emot nya och "gamla" elever och vi kommer att ta väl hand om dem! Fattas bara!

Det kändes gott att möta kollegorna i onsdags, snabbuppdatera oss på vad som hänt under åtta härliga sommarveckor och sedan samla ihop oss under ett par uppstartsdagar på Öland. När vi stod där på konferenshotellet och skulle förse oss med förmiddagsfikat kände jag hur mycket jag gillar mina arbetskamrater; även de som jag emellanåt har lite sammandrabbningar med!

Nu ska det bli roligt att ta tag i både vardagsrutiner och nya utmaningar! Det är VÅR!

~~~~~~

Under ytan pågår en debatt på jobbet; en debatt om konst. En diskussion vad som kan vara okej att hänga upp ute bland eleverna och vad som inte kan vara det. Orsaken till meningsskiljaktigheterna är den här tavlan:















Personligen finner jag den inte det minsta stötande; tvärtom skildrar den kvinnlig lust och sensualitet på ett vackert sätt - här finns vare sig vulgaritet eller pekpinnar.

Tycker jag, dårå...