fredag 12 februari 2010

Nu blåser det igen

Lärarutbildningarna är under luppen igen. 2001 års reform av lärarutbildningen anses vara trubbig och examinationsrutinerna alltför stormaskiga. OK. Så är det säkert på sina håll, men för mig som har gått den nya lärarutbildningen (på Högskolan i Halmstad) känns detta inte som särskilt rolig läsning. Vi som exades genom denna utbildning anses vara "sämre lärare".

Tack för den. Jag, och mina medstudenter, hade en del synpunkter på en och annan av de kurser (och vi hade inte någon valmöjlighet vad gäller dessa) som ingick i det s k "allmänna utbildningsområdet/utbildningsvetenskapen (vad har jag för glädje idag av att jag var tvungen att göra en animerad film hösten 2001 - programmet vi använde bör vara dött och återuppståndet flera gånger om vid det här laget?) men överlag känns de än i dag som relevanta. Och vad gäller ämneskunskaperna var de kurserna (vilka lästes som fristående, tillsammans med andra studenter som inte gick lärarprogrammet) mycket krävande, omfattande och givande. Jag vågar påstå att mina ämneskunskaper i mina två ämnen är väl grundade, gedigna och dessutom aktuella (avseende forskning etc). Mina pedagogiska och didaktiska kunskaper är också något jag faktiskt är ganska stolt över - och det mycket av det fick jag under min utbildning; resten är erfarenheter - egna och andras.

Visst finns det dåliga lärare. Usla, rentav. En del av det har säkert att göra med undermålig utbildning eller flata examinatorer, men jag tror också det handlar om brist på självkännedom hos dem som söker sig till yrket. Så någon form av möjlighet - för studenten såväl som för lärosätet - att testa hurpass lämpad man är för yrket kanske inte vore helt fel ändå? Frågan är hur det ska gå till..?