Det sägs att man vanligen är mest lojal mot de beslut man själv fått vara med att fatta. Det tror jag på.
Mina killar i nian gör inte bara sin egen planering fram till jul, utan dessutom - utan att de vet det - min lektionsplanering. Utifrån det som kommit fram vid utvecklingssamtalen och i våra diskussioner kring betyg, bedömning, mål och deras uppfyllande verkar de väl motiverade. Det är nu slutspurten läggs in. Det finns hopp om Godkänt för någon i gruppen, och de som inte når ända fram kommer ändå att ha väldigt mycket med sig i sin engelska ryggsäck när de går vidare i livet. Min önskan är att de också ska ha en känsla av att ha lyckats, av att duga och att de ska ha tro på sig själva och sina förmågor.
Vi ska se film, läsa, jobba med skrivande och med grammatik. Det är spännande och roligt!
Mitt jobb är att hela tiden finnas där, stötta, pusha, uppmuntra, uppmärksamma, se och bekräfta. Skapa en struktur inom vilken de kan röra sig och utvecklas. Vara en Ledare och inte bara en Lärare.
Och det finns ett liv efter jul, också. Såvida man inte är en gris, kanske...
(
Foto: Fredrik Funck)
Killarna och tjejerna i åttan ska få börja planera upp sitt eget arbete, men inte förrän efter jul. De är just nu mitt uppe i en annan process som måste få ta lite tid. De börjar prata engelska mer. Ställer lite försiktiga frågor när vi "small-talkar" och de skriver korta veckomail till mig om allt möjligt. Och när vi pratade om sådant de känner att de vill och behöver jobba mer med önskades det framförallt att få
lyssna och att få
läsa och göra uppgifter till. Att läsa om Robin Hood, som också finns inläst för de som så önskar, och jobba med texten verkar ha varit ett bra val.
Sjuorna vill fortfarande mest "hålla handen" och jag har ingen brådska med dem. De behöver känna sig trygga med sig själva, med varandra och med mig innan vi tar tag i det egna ansvaret på planeringsplanet. Just nu räcker det utmärkt väl med att komma i tid, ha med sig rätt grejer och att komma ihåg att göra sina läxor. I övrigt får de många gånger lite olika uppgifter att välja mellan, och ännu oftare gör vi gemensamma grejer. Än så länge.
Och på religionslektionen idag (som ju var synnerligen fri, då grupperna är i full gång med arbete på olika håll) började en av de tystare tjejerna prata med mig om varför det finns så många religioner, varför religion finns alls, hur det kan ha börjat, om det finns en mening med livet och andra spännande saker. I lugnet hade jag tid att sitta en lång stund tillsammans med henne och resonera och höra hur hon ser på dessa saker. Jag lovade henne att jag ska göra plats för mer sådana samtal, i smågrupper och kanske också i klassen, så snart gruppernas arbete är klart och redovisat. Härligt! Spännande! Roligt!
