torsdag 6 december 2007

Hjalmar...

Igår var det skottlossning med flera dödsoffer varpå gärningsmannen sköt sig själv. Igen. Den här gången i ett shoppingcenter, i USA. Ett par av mina killar börjar prata om det och undrar "om man ändå ska skjuta sig själv - varför måste man döda en massa andra då?" och jag har inga bra svar. Kanske är det så att man inte vill att ens död ska passera obemärkt? Kanske vill man göra någon form av statement? Man vill sluta sitt liv med utrops- eller kanske frågetecken? Ett sista desperat försök att bli sedd?

Jag får fatt i Hjalmar Söderbergs ord...

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Ur Doktor Glas, 1905)

- Vad tror ni om det? frågar jag.

- Fan. Det är ju så det är, säger en av dem.

Inte vet jag. Men helt fel ute var han nog inte, Hjalmar.