Dagen inleddes inte med lussetåg. Först var det ett arbetsmöte, men därefter var det dags för traditionellt lussefirande i den närbelägna kyrkan. Niorna lussade och bjöd på mysig stämning. Fina var de också; sötast var stjärngossarna i sina smått skrynkliga särkar och målbrottsliga röster. Vi bjöds på skönsång, och även om eleverna var duktiga så överraskade en av mina kollegor med att sjunga så vackert att håret reste sig i nacken på mig.
Efter kyrkobesöket fanns det glögg och pepparkakor i personalens fikarum. Eleverna ägnade sig istället åt den traditionella långdansen i skolans korridorer och omgivningar. Jag önskar så att jag hade haft kameran med mig när jag tittade ut genom fönstret och såg en liten eftersläntrare från kanske andra, eller tredje, klass (de hade nog varit på firande på annat håll än kyrkan) som blev stående helt paralyserad medan ett hundratal nior kom vällande i full karriär (tänk stampede som i kåbåjsarfilmer) ute på skolgården. Han stod blickstilla med luvan nerdragen och jag tänkte att "nu blir han nersprungen i den allmänna villervallan". Vad lillkillen tänkte kan jag bara gissa. Men de vek undan så fint, eller (i något fall) hoppade över honom, så att när han äntligen vågade titta upp igen hade alla passerat och var på väg bortöver området och han var helt ensam igen. Då sprang han fort bort till sina jämnåriga kompisar och fröken som väntade.
Nu är min arbetsdag slut. Den har innehållit - förutom det ovan nämnda - filmtittande, prat med kollegor och förberedelser inför nästa vecka. Jag har också deltagit i samtal i klassrum om religion, påverkan, homosexuellas rätt till adoption, militanta veganer, uteliggare, betyg och genusfrågor. en vanlig dag på jobbet, alltså.
Nu ska jag hem och dricka kaffe och äta upp några av lussebullarna som bakades igårkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar