Jag berättar att jag är väldigt glad att mina egna barn är vuxna nu eftersom livet som stand-in-småbarnsförälder inte riktigt är min grej. Och jag undrar hur jag egentligen fixade det när mina fyra (som är födda såpass tätt att den äldsta var 6½ när #4 föddes...) var små. Men å andra sidan var de faktiskt inte vakna på nätterna och de var mestadels rara och snälla (vilket iofs helgens småttingar också är) och var de det inte så visste jag oftast varför och kunde åtgärda på något vis. Det är värre med andras barn - hur väl man än känner dem känner man dem inte som sina egna, ju. Å andra sidan behöver man ju inte tänka på att uppfostra dem utan kan falla undan för deras nycker och små vinkar och bara skämma bort dem, ju.
Och sedan känns det bra att sätta på DVD-spelaren och se filmen Holes som vi ska belöna oss med efter att ha lyssnat till en uppläsning av Louis Sachar's bok (i kortform) och diskuterat densamma. Filmen är bra. Riktigt bra till och med och eftersom vi är bekanta med innehållet är det ingen svårighet för eleverna att hänga med trots att vi valt engelska "subtitles". Skönt soundtrack till filmen är det dessutom.
(Caveman, Armpit, Zero, X-Ray och de andra grabbarna)
I övrigt märks det att det är sista veckan innan det välbehövliga höstlovet. Både elever och lärare börjar se trötta och hängiga ut och det känns som att det är en smula bråkigare och stökigare, också. Vi behöver lite ledighet och vila, helt enkelt, innan julspurten sätter in.
Mitt huvud värker och jag ska nu dricka en liter vatten och en stor mugg kaffe och se om det lättar lite innan det är dags för informationsmöte och arbetslagsmöte.
Tjingeling!
Pssst! En helt annan låt - om helt andra hål: Se, lyssna och njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar