Nästa vecka är nionde och sista veckan för VFU-studenten hos mig. Det har varit en prövningens tid. Att ha en Kandidat (vilket jag kallar det för att det låter så himla mycket trevligare) förpliktigar. Vi planerar, genomför, utvärderar, diskuterar, prövar, spånar och reflekterar. Jag modellar lektioner eller idéer emellanåt. Han kommer med egna idéer att testa. Hela tiden. Igår hade vi ett lite mer uppsamlande samtal. Vi är överens om vad som fungerar fint och vad som kan utvecklas.
Vi har haft mycket fokus på det tydliga ledarskapet i klassrummet. Vikten av att läraren har det men ännu vikten av hur detta ledarskap utövas och förvaltas. Vikten av att bygga relationer och skapa ett klimat där alla vågar, och vill, göra sin röst och sina tankar hörda.
Det har varit åtta (snart nio, då) lärorika, nyttiga och utmanande veckor. men nu är jag slut som artist. GE MIG JULLOV!
lördag 10 december 2011
tisdag 29 november 2011
torsdag 24 november 2011
En önskan...
Jag önskar jag kunde hitta den ultimata, skönlitterära boken (på engelska) som jag kunde använda istället för lärobok på gymnasiet - nivåer ENG05-06/B.
Jag har läst och letat och läst igen. Tips emottages tacksamt!
Jag har läst och letat och läst igen. Tips emottages tacksamt!
Perspektiv på teknik?
Det blev många gapskratt när vår rektor igår, när vi hade Öppet Hus, skulle berätta om hur användandet av tekniken går framåt och exemplifierade med hur han själv mindes, från sin egen skolgång, vilket liv det blev när elever började komma till skolan med... kulspetspennor. HOHO!
Hos oss har vi ju alla, elever och personal, laptops som självklara arbetsredskap men nu börjar det höras samtal om att kanske ta det åtminstone en nivå till och skaffa iPads istället. Eftersom jag aldrig själv använt iPad vet jag inte riktigt vad det är som gör den så mycket bättre - bortsett från det enkla, lätta formatet som gör den bärbar istället för kånkbar.
Jag har slängt ut en förfrågan på Facebook och bett om skäl att köpa mig en iPad. Hittills har bara brorsan svarat. Han sa att " iPad köper man inte av skäl. iPad köper man av ursäkter... :-)"
Ni kan ju gissa vad han har... ;-)
Är det så?
Hos oss har vi ju alla, elever och personal, laptops som självklara arbetsredskap men nu börjar det höras samtal om att kanske ta det åtminstone en nivå till och skaffa iPads istället. Eftersom jag aldrig själv använt iPad vet jag inte riktigt vad det är som gör den så mycket bättre - bortsett från det enkla, lätta formatet som gör den bärbar istället för kånkbar.
Jag har slängt ut en förfrågan på Facebook och bett om skäl att köpa mig en iPad. Hittills har bara brorsan svarat. Han sa att " iPad köper man inte av skäl. iPad köper man av ursäkter... :-)"
Ni kan ju gissa vad han har... ;-)
Är det så?
måndag 7 november 2011
Tankar om TID...
Skolsnack frågar på Facebook:
* Jag förlägger en del av min förtroendetid till arbetsplatsen och är mån om att i gengäld faktiskt aldrig ta med jobb hem. Det motiverar mig att ta väl vara på min tid (och uppenbarligen hinner jag fejsboka/blogga ändå, emellanåt *host*).
* Jag försöker tänka kreativt när det gäller inlämningsuppgifter etc. Att samma uppgift kan fylla mer än en funktion så att jag inte gör en massa "onödigt" rättningsarbete - och dessutom gör ju eleverna en tidsvinst där. Exempel: skriva en uppgift i religionskunskap på engelska. Eller så tänker jag "peer response"...
* Jag låter en del saker ta gott om tid, i vetskapen om att tidsvinster kan cashas in senare när det är körigt ändå. Exempel: Noggrant arbete med styrdokumenten, kursupplägg, planering etc tillsammans med eleverna i början av en kurs. Eller genomtänkt förarbete/intro inför olika projekt så att man inte tappar tid på omarbete under resans gång. Kolla att tekniken funkar innan man börjar använda den är också en käck idé (som jag lärt mig den hårda vägen... ;))
* Jag väljer mina strider... ;) Att få tiden att räcka till handlar för mig också om att orka. Att lägga energi på ovidkommande tjafs, eller genom att t ex grotta ner sig i gnäll och bitterhet, är bara utmattande och demoraliserande.
Vilka är era bästa tips?
Vilka är era bästa tips för att få tiden att räcka till?
* Jag förlägger en del av min förtroendetid till arbetsplatsen och är mån om att i gengäld faktiskt aldrig ta med jobb hem. Det motiverar mig att ta väl vara på min tid (och uppenbarligen hinner jag fejsboka/blogga ändå, emellanåt *host*).
* Jag försöker tänka kreativt när det gäller inlämningsuppgifter etc. Att samma uppgift kan fylla mer än en funktion så att jag inte gör en massa "onödigt" rättningsarbete - och dessutom gör ju eleverna en tidsvinst där. Exempel: skriva en uppgift i religionskunskap på engelska. Eller så tänker jag "peer response"...
* Jag låter en del saker ta gott om tid, i vetskapen om att tidsvinster kan cashas in senare när det är körigt ändå. Exempel: Noggrant arbete med styrdokumenten, kursupplägg, planering etc tillsammans med eleverna i början av en kurs. Eller genomtänkt förarbete/intro inför olika projekt så att man inte tappar tid på omarbete under resans gång. Kolla att tekniken funkar innan man börjar använda den är också en käck idé (som jag lärt mig den hårda vägen... ;))
* Jag väljer mina strider... ;) Att få tiden att räcka till handlar för mig också om att orka. Att lägga energi på ovidkommande tjafs, eller genom att t ex grotta ner sig i gnäll och bitterhet, är bara utmattande och demoraliserande.
Vilka är era bästa tips?
torsdag 13 oktober 2011
onsdag 12 oktober 2011
Vem lär vem?
Jag har besökt en annan del av verkligheten. Jag vikarierade i en klass där man lär sig svenska. Någon hade läst svenska i lite mer än ett halvår och någon i kanske bara någon månad. Vi läste tillsammans om en resa till Öland. Det tog lång tid att bara ta sig igenom ett par sidor. Vi läste sakta och stannade upp inför många ord. Ord jag liksom tagit för självklara. Ord som inte alltid var så lätta att förklara. Jag frågade eleverna. Någon visste och någon gissade. "Äldsta"? Någon sa "gamlaste" och jag sa att det var helt rätt - fast man inte säger gamlaste...Att förstå ordet "ringmur" underlättades av att jag helt enkelt ritade en mur... en stad... och så småningom en ringmur. Då fastnade vi på "rosor", "besöker" och "kända".
Vi fastnade i en meny. "Dagens rätt"... att man har rättighet till något? Eller kan det betyda något helt annat... "Dagens"..? Vad är "inkl"? "Sill"? "Biff" - hur vet man att det inte är haram?
Men å andra sidan... givet var vi bor någonstans visste alla vad ett "glasbruk" är och hur det ser ut när man blåser glas!
En spännande timme där jag är övertygad om att jag lärde mig minst lika mycket som eleverna!
torsdag 6 oktober 2011
En utmärkt kommun...
Vår kommun har fått en utmärkelse. Jag begrundar såväl kriterier för utmärkelsen och de positiva följder denna utmärkelse givetvis bör få - och inte då i form av tårta i lärarrummen...
onsdag 5 oktober 2011
Det är världslärardagen!
Ja! Så är det! Men... var är tårtan? Hurraropen? Kramarna? Blommorna? Orkestern? Var är pressen?
KRAM och HURRA
till alla ni Vardagens Hjältar och Hjältinnor!
till alla ni Vardagens Hjältar och Hjältinnor!
måndag 3 oktober 2011
Ny vecka! Nya insatser!
Helgen ligger som en vibrerande, pirrig, glädjefylld matta över precis allt idag. Har tagit över mitt system. Förutom att det är väldigt trevligt ger det mig en påminnare om att våra elever också lever ett liv utanför skolan. Att det - tackochlov! - är där de lever. Och att detta liv tenderar att spilla över på livet vi lever här i skolan. Att världarna ständigt möts och att ens fokus inte alltid är där det i stunden borde vara.
fredag 30 september 2011
Fröken som förstörde
Jag läser Claude Kayats Mohammed Cohen, den arabiske juden. Det är svårt att gå förbi hans beskrivning av den unge Mohammads skoltid och lika svårt att låta bli att reflektera över densamma...
"Jag hade just börjat tampas med hypotenusan som i mina öron lät som ljuv fransk musik, jag var mycket nära att fatta poängen, de oändliga problemen, när fröken Dujardin tappert men med dåligt resultat försökte uttala våra familjenamn för att kontrollera vår eventuella närvaro.
- Mohammed Cohen? sa hon, den här gången utan skorrning och med höjda ögonbryn.
- Ja, det är jag, medgav jag, smickrad av detta tämligen oförtjänta intresse.
- Heter du verkligen Mohammed Cohen? upprepade hon, sprickfärdig av medlidande.
- Ja, svarade jag på god franska och fylld av stolthet.
Om frågorna i skolan är så lätta att besvara, tänkte jag, är det bäst att jag tar med mig en orientalisk vilokudde nästa gång.
Full av hopp om min framtida skolgång väntade jag mig att hon skulle ställa fler lika vilsamma frågor. Av typen: När krossade Napoleon araberna vid Poitiers? Eller: När avträdde våra galliska förfäder Alsace till romarna? Men hon gav mig en så kvistig kuggfråga att jag för alltid gav upp mina planer på de orientaliska kuddarna.
- Säg mig, lille vän är du jude eller arab?
Fräcka fröken! Som en åsna mellan två hötappar som inte hade ett viskande svar tillreds, blev jag sittande och idisslade min okunnighet. Mina kamrater hade avbrutit sina beräkningar av kvadraten på hypotenusan för att med bankande hjärta lyssna till mitt svar som lät vänta på sig. Jag kunde inte bara sitta där och gapa, jag måste ju öppna munnen.
- Nja, det är inte så lätt... Min mor är arabiska.
- Aha, sa hon ogillande. Och din far?
- Han är jude.
- Aha, aha, upprepade hon ännu mer ogillande. Med du då, vad är du för nånting?
Hon stod med höjd pekpinne, andades ut, andades in enorma moln av krita. Hennes näsborrar skälvde, det feta bruna vårtan kröp förskräckt ner mot hakan för att sedan så försiktigt klättra tillbaka upp mot tinningen och gömma sig i håret tills ovädret var över.
Jag spanade efter dromedaren genom fönstret. Ett åsneföl hade kommit istället. Det började skria i vanvördig närhet från fröken Dujardin. Över det högsta tornet på fästningsvallen som omgav arabstaden vajade trikoloren sedan 1881. Bara det vita och det röda syntes. Det blåa smälte samman med färgen på himlen. Samlade på krönen och i skottgluggarna på de ärrade fästningsvallarna försökte hundratals krigare i en gången tids uniformer och med blänkande hjälmar driva tillbaka myllret av inkräktare som med svärden blixtrande i händerna störtade fram mot repstegarna. Mynningsflammorna sken från alla håll. Svarta rökmoln steg mot den klarblå himlen. Pilarna ven. Då och då mullrade kanonen.
Tystnaden tog plötsligt form i mig. En steglitsa kvittrade en strof av Verlaine. Den fladdrade mellan en oleander och bougainvilleans grenar som sträckte sig över en vit vägg. Sedan sjöng fågeln en dikt av Rimbaud och en annan av Apollinaire. Jag glömde klassen och fröken Dujardin som väntade på helspänn.
- Nå? hördes frökens röst med snudd på otålighet.
Jag förstod till sist att jag inte längre kunde låta allesammans försmäkta i andlös väntan. Jag återser i minnet en liten glasögonprydd fransman. hans hy var vanligen skär men övergick nu i ultramarinblått när han såg bedjande på mig med ljusblå ögon som förstorades enormt av glasögonlinserna och upphetsningen.
- Fröken kanske kan fråga mamma och pappa? föreslog jag för att visa min goda vilja som var dubbelt stor av barnslig oskuld.
Klassen utstötte samfällt en djup suck, och det bildades ett lika stort moln som över Hiroshima.
- Ja, ja, ja, ja, suckade min lärarinna, dränkt i sin svamp av krita. Räkna nu vidare på din hypotenusa, det är den kortaste vägen till framgång.
Lättare sagt än gjort! Med sin fråga hade hon avbrutit mig i samma ögonblick som jag var på vippen att fatta hypotenusan, älska den och bli belönad i gengäld. Så nära jag var! Några grader nordväst. Mina försök att hitta rätt kurs igen förde mig på villovägar. En sista blick mot skyn, och jag såg min fina hypotenusa flyga bort med starka vingslag och hånfullt ta farväl.
Mina klasskamrater fördjupade sig med liv och lust i trigonometrin som jag körde fast i liksom Joseph som hade kissat i byxorna innan han ställdes i skamvrån.
Helt upptagen av frågan huruvida jag var jude eller arab började jag fundera över fallet Hamlet vilken, som alla vet, utan omsvep och för öppen ridå uttalade följande vid tiden för sitt besök i Jerusalem:
- Att vara jude eller arab, det är frågan."
"Jag hade just börjat tampas med hypotenusan som i mina öron lät som ljuv fransk musik, jag var mycket nära att fatta poängen, de oändliga problemen, när fröken Dujardin tappert men med dåligt resultat försökte uttala våra familjenamn för att kontrollera vår eventuella närvaro.
- Mohammed Cohen? sa hon, den här gången utan skorrning och med höjda ögonbryn.
- Ja, det är jag, medgav jag, smickrad av detta tämligen oförtjänta intresse.
- Heter du verkligen Mohammed Cohen? upprepade hon, sprickfärdig av medlidande.
- Ja, svarade jag på god franska och fylld av stolthet.
Om frågorna i skolan är så lätta att besvara, tänkte jag, är det bäst att jag tar med mig en orientalisk vilokudde nästa gång.
Full av hopp om min framtida skolgång väntade jag mig att hon skulle ställa fler lika vilsamma frågor. Av typen: När krossade Napoleon araberna vid Poitiers? Eller: När avträdde våra galliska förfäder Alsace till romarna? Men hon gav mig en så kvistig kuggfråga att jag för alltid gav upp mina planer på de orientaliska kuddarna.
- Säg mig, lille vän är du jude eller arab?
Fräcka fröken! Som en åsna mellan två hötappar som inte hade ett viskande svar tillreds, blev jag sittande och idisslade min okunnighet. Mina kamrater hade avbrutit sina beräkningar av kvadraten på hypotenusan för att med bankande hjärta lyssna till mitt svar som lät vänta på sig. Jag kunde inte bara sitta där och gapa, jag måste ju öppna munnen.
- Nja, det är inte så lätt... Min mor är arabiska.
- Aha, sa hon ogillande. Och din far?
- Han är jude.
- Aha, aha, upprepade hon ännu mer ogillande. Med du då, vad är du för nånting?
Hon stod med höjd pekpinne, andades ut, andades in enorma moln av krita. Hennes näsborrar skälvde, det feta bruna vårtan kröp förskräckt ner mot hakan för att sedan så försiktigt klättra tillbaka upp mot tinningen och gömma sig i håret tills ovädret var över.
Jag spanade efter dromedaren genom fönstret. Ett åsneföl hade kommit istället. Det började skria i vanvördig närhet från fröken Dujardin. Över det högsta tornet på fästningsvallen som omgav arabstaden vajade trikoloren sedan 1881. Bara det vita och det röda syntes. Det blåa smälte samman med färgen på himlen. Samlade på krönen och i skottgluggarna på de ärrade fästningsvallarna försökte hundratals krigare i en gången tids uniformer och med blänkande hjälmar driva tillbaka myllret av inkräktare som med svärden blixtrande i händerna störtade fram mot repstegarna. Mynningsflammorna sken från alla håll. Svarta rökmoln steg mot den klarblå himlen. Pilarna ven. Då och då mullrade kanonen.
Tystnaden tog plötsligt form i mig. En steglitsa kvittrade en strof av Verlaine. Den fladdrade mellan en oleander och bougainvilleans grenar som sträckte sig över en vit vägg. Sedan sjöng fågeln en dikt av Rimbaud och en annan av Apollinaire. Jag glömde klassen och fröken Dujardin som väntade på helspänn.
- Nå? hördes frökens röst med snudd på otålighet.
Jag förstod till sist att jag inte längre kunde låta allesammans försmäkta i andlös väntan. Jag återser i minnet en liten glasögonprydd fransman. hans hy var vanligen skär men övergick nu i ultramarinblått när han såg bedjande på mig med ljusblå ögon som förstorades enormt av glasögonlinserna och upphetsningen.
- Fröken kanske kan fråga mamma och pappa? föreslog jag för att visa min goda vilja som var dubbelt stor av barnslig oskuld.
Klassen utstötte samfällt en djup suck, och det bildades ett lika stort moln som över Hiroshima.
- Ja, ja, ja, ja, suckade min lärarinna, dränkt i sin svamp av krita. Räkna nu vidare på din hypotenusa, det är den kortaste vägen till framgång.
Lättare sagt än gjort! Med sin fråga hade hon avbrutit mig i samma ögonblick som jag var på vippen att fatta hypotenusan, älska den och bli belönad i gengäld. Så nära jag var! Några grader nordväst. Mina försök att hitta rätt kurs igen förde mig på villovägar. En sista blick mot skyn, och jag såg min fina hypotenusa flyga bort med starka vingslag och hånfullt ta farväl.
Mina klasskamrater fördjupade sig med liv och lust i trigonometrin som jag körde fast i liksom Joseph som hade kissat i byxorna innan han ställdes i skamvrån.
Helt upptagen av frågan huruvida jag var jude eller arab började jag fundera över fallet Hamlet vilken, som alla vet, utan omsvep och för öppen ridå uttalade följande vid tiden för sitt besök i Jerusalem:
- Att vara jude eller arab, det är frågan."
torsdag 29 september 2011
Alive and kickin'
De var både trevliga och avspända de där herrarna från skolinspektionen. Det smittade av sig och situationen kändes egentligen rätt okej, även om frågorna - för att inte tala om svaren - kändes ganska random och jag har svårt för att se hur de ska kunna skriva en rapport på hela vår verksamhet utifrån dem. Men det problemet äger inte jag. Det känns skönt. Väldigt skönt.
Ja, frågorna var - som sagt - lite spretiga men ett par av dem var frågor vi pratar alldeles för lite om inom skolan. Jag känner att vi behöver prata om mycket om dem så att vi kan vässa oss och bli ännu bättre, som skola, än vi redan är. Tror jag ska diskutera detta med rektor redan idag, inför nästa Pedagogiska Möte. Jag har en hel hög med saker som jag vill lyfta - allt från ekologiskt, kravmärkt kaffe i maskinen till visionärt arbete.
Ja, frågorna var - som sagt - lite spretiga men ett par av dem var frågor vi pratar alldeles för lite om inom skolan. Jag känner att vi behöver prata om mycket om dem så att vi kan vässa oss och bli ännu bättre, som skola, än vi redan är. Tror jag ska diskutera detta med rektor redan idag, inför nästa Pedagogiska Möte. Jag har en hel hög med saker som jag vill lyfta - allt från ekologiskt, kravmärkt kaffe i maskinen till visionärt arbete.
onsdag 28 september 2011
Skolinspektionen
Skolinspektionen på plats. Idag är jag inbjuden (kallad?) till intervju (förhör?). Jag är redo. Jag har min rosa flumpetröja på mig, och matchande nagellack. Det känns tryggt. I övrigt får vi se vad som händer.
Arbetsrum - klassrum, pt II
Trivselarbetet går vidare. Baby steps, javisst. Men det går ändå framåt...
Men det är marginellt kul att se att det, i det första klassrummet, blivit sjögång bland bord och stolar och ett jämrans stök igen. Jag ska försöka att inte irritera mig på detta. Halva torsdagarna och hela fredagarna är det jag och mina klasser som äger rummet. Vi får väl se till att ha det trivsamt, lugnt och kreativt då, om inte annat.
söndag 25 september 2011
Husförhör?
Den här veckan får vår skola besök av Skolinspektionen. Jag är en av de Utvalda. En av dem som ska intervjuas av inspektörerna. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot det, direkt. Detta beror dels på tidigare erfarenheter (på annan arbetsplats) av Skolinspektionsbesök och dels (mest, faktiskt) därför att jag inte vet vad det är de vill intervjua mig om, vilken typ av frågor de vill ställa - samt vetskapen att de är ute efter avvikelserapportering. De vill inte veta allt bra som görs hos oss. De vill bara veta vad vi inte gör. Såpass mycket vet jag.
Men framförallt att ställas inför en intervju utan att ha fått se några frågor, eller ämnesområde, innan mötet. Det känns helt enkelt som att jag ska... förhöras.
lördag 24 september 2011
Jag undrar
En kollega berättade igår hur hon använt nästan en hel planeringsdag till att skapa en bra ingång för lektioner i argumentation. Ett för henne nytt arbetsområde.
Jag undrade... varför frågade du inte de andra hur de brukar göra? I samma ögonblick jag sa orden kände jag att frågan på något vis var retorisk. Svaret liksom gav sig självt.
Men varför vågar man inte fråga varandra om stöd? Varför tror man att man måste klara sig alldeles själv hela tiden? Vilken slags kultur har man på sin arbetsplats när lagarbetet förefaller stanna på konferenserna? Varför bjuder man inte in sig själv - eller andra - till lektioner?
Det undrar jag.
Jag undrade... varför frågade du inte de andra hur de brukar göra? I samma ögonblick jag sa orden kände jag att frågan på något vis var retorisk. Svaret liksom gav sig självt.
Men varför vågar man inte fråga varandra om stöd? Varför tror man att man måste klara sig alldeles själv hela tiden? Vilken slags kultur har man på sin arbetsplats när lagarbetet förefaller stanna på konferenserna? Varför bjuder man inte in sig själv - eller andra - till lektioner?
Det undrar jag.
fredag 23 september 2011
Arbetsrum - klassrum
Varje morgon när jag låser upp dörren till mitt arbetsrum, tänder lampan och sätter ifrån mig min väska faller en förväntansfull känsla över mig - jag tror den stavas a r b e t s l u s t. Jag startar datorn och ser på mina böcker och papper, på den snygga almanackan, på växten i sin kruka, på den överfyllda pennburken, på ett par fina bilder jag satt upp, några färgglada kom-ihåg-lappar och på alla mina andra arbetsverktyg som jag har inom räckhåll. Jag tycker om mitt arbetsrum. Det inbjuder till arbete, till kreativitet och till goda samtal med de kollegor jag delar rummet med.
Men... hur ser klassrummen ut? Hos oss har vi ju inte ett klassrum för varje klass utan i bästa fall ett för varje ämne vilket betyder att både jag och eleverna vandrar emellan dem. Nu är vår skola inte så stor så det är inga långa sträckor vi tillryggalägger om dagarna. Vi kan leva med det. Rätt gott, till och med. Vad värre är - när ingen "äger" klassrummen, oavsett om det är ämne, lärare eller klass, finns en risk att de blir... opersonliga. Avskalade. Och egentligen inte ens funktionella. Inte om man med "funktion" avser att skapa en till arbete och samspel inbjudande atmosfär. Till arbetsglädje, till lust och till kreativitet. Visst - vi har bänkar och hyfsat sköna stolar och vi har projektorer och IT-prylar. Men tänk om vi kunde klä in våra klassrum i böcker? I bilder? I elevernas egna arbeten? Tänk om det rentav kunde stå en växt i något av fönstren? Eller - ifall jag skruvar ner ambitionerna några varv - om bänkarna bara kunde stå lite snyggt. Stolarna vara ordnade. Om det inte såg ut som om de som tidigare använt rummet varit tvungna att evakuera, hals över huvud?
Så tänkte jag om arbetsrum och klassrum, igår kväll.
Sedan slutade jag gnälla. Och började göra. Idag.
(Före I)
(Före II)
(Efter I)
(Efter II)
Det som bland annat inte syns på före-bilderna är skräpet på golvet, eftersom röran omöjliggör riktig städning, och kadavret till teveapparat-och-dvdspelare-på-rullbar-hög-ställning som stod och skräpade i ett av hörnen. Och det här är bara början. Eleverna som hade morgonlektionen där uttryckte sin uppskattning. Det tyckte det blev lugnare och kändes bättre att också sitta så att alla kunde se varandra. Väggarna ska "dekoreras" om. Och minsann om jag inte ska dra in en krukväxt också. Bland annat.
Fortsättning kommer alltså att följa.
Men... hur ser klassrummen ut? Hos oss har vi ju inte ett klassrum för varje klass utan i bästa fall ett för varje ämne vilket betyder att både jag och eleverna vandrar emellan dem. Nu är vår skola inte så stor så det är inga långa sträckor vi tillryggalägger om dagarna. Vi kan leva med det. Rätt gott, till och med. Vad värre är - när ingen "äger" klassrummen, oavsett om det är ämne, lärare eller klass, finns en risk att de blir... opersonliga. Avskalade. Och egentligen inte ens funktionella. Inte om man med "funktion" avser att skapa en till arbete och samspel inbjudande atmosfär. Till arbetsglädje, till lust och till kreativitet. Visst - vi har bänkar och hyfsat sköna stolar och vi har projektorer och IT-prylar. Men tänk om vi kunde klä in våra klassrum i böcker? I bilder? I elevernas egna arbeten? Tänk om det rentav kunde stå en växt i något av fönstren? Eller - ifall jag skruvar ner ambitionerna några varv - om bänkarna bara kunde stå lite snyggt. Stolarna vara ordnade. Om det inte såg ut som om de som tidigare använt rummet varit tvungna att evakuera, hals över huvud?
Så tänkte jag om arbetsrum och klassrum, igår kväll.
Sedan slutade jag gnälla. Och började göra. Idag.
(Före I)
(Före II)
(Efter I)
(Efter II)
Det som bland annat inte syns på före-bilderna är skräpet på golvet, eftersom röran omöjliggör riktig städning, och kadavret till teveapparat-och-dvdspelare-på-rullbar-hög-ställning som stod och skräpade i ett av hörnen. Och det här är bara början. Eleverna som hade morgonlektionen där uttryckte sin uppskattning. Det tyckte det blev lugnare och kändes bättre att också sitta så att alla kunde se varandra. Väggarna ska "dekoreras" om. Och minsann om jag inte ska dra in en krukväxt också. Bland annat.
Fortsättning kommer alltså att följa.
torsdag 22 september 2011
Summer lovin'
Vi jobbar med sommarprogram, efter inspiration från Malin. Klassrummet surrar och bubblar av engelska, av idéer, av prat och skrivande och musiksnuttar som ska vara med. "Kan man säga så här?"... "hur stavas..?"... "om vi vill göra ett program ihop, då får vi väl lite mer tid..?"..."Får jag kolla på ditt?"... "Ska alla kunna lyssna på mitt program sedan?"..."Är det okej om man vill spela en låt med svensk text?". Härligt!
De blyga vill inte gärna att andra ska lyssna på deras program, när de är klara, men är ändå nyfikna på de andras. Jag tänker att jag ska göra en deal med dem; alla lägger upp sina program i vårt virtuella klassrum på skolportalen - om jag först visar en liten snutt där jag filmat mig själv när jag gör lite reklam för Skolsnack. Kanske kan funka?
De blyga vill inte gärna att andra ska lyssna på deras program, när de är klara, men är ändå nyfikna på de andras. Jag tänker att jag ska göra en deal med dem; alla lägger upp sina program i vårt virtuella klassrum på skolportalen - om jag först visar en liten snutt där jag filmat mig själv när jag gör lite reklam för Skolsnack. Kanske kan funka?
tisdag 20 september 2011
Om att göra modeller - och om att våga
Idag visade jag eleverna (EngC) hur jag ibland dissekerar en text i jakten på struktur, mottagaranpassning, register, strategier, ledighet och annat spännande. Jag erkänner villigt att jag trodde de skulle vara rätt ointresserade av detta, men jag blev positivt överraskad. Vi kunde faktiskt prata lite kring hur man kan arbeta med texter av olika slag. En del ville prova själva.
Jag vågar göra det igen! Snart!
måndag 19 september 2011
Sådärja!
Min mugg fick välförtjänt uppmärksamhet i samband med att hela kollegiet kollade Skolsnack, på konferensen, och en intressant diskussion utbröt bland några av oss. Vi hann, helt kort, prata om begreppet "flumskola" i alla fall. Vad är en flumskola? Känner vi igen oss i medias beskrivning av skolan? Hur påverkas vi av gnällspikarna? Förstår gnällisarna själva vilken effekt deras gnäll har på oss andra?
Jag ser det som en bra början, i alla fall!
Jag ser det som en bra början, i alla fall!
Det tunga artilleriet?
Jag inser att en liten knapp, om än aldrig så röd, är alltför subtilt. Jag pimpar min termosmugg och hoppas på bättre resultat...
Reaktioner
Klockan är 13.44 och jag har fått en (1) reaktion, på knappen.
En kollega säger (ca 09.40): "Vad står det på din knapp?"
Jag visar.
Hon skrattar lite kort och går sin väg.
Hm...
En kollega säger (ca 09.40): "Vad står det på din knapp?"
Jag visar.
Hon skrattar lite kort och går sin väg.
Hm...
Taggad!
I eftermiddag ska vi ha konferens, dels vanlig APT och dels ett nytt inslag som vi beslutade om under vårterminen - pedagogiskt café. Jag vet inte än vad det pedagogiska caféet ska handla om, men skulle det saknas uppslag (vilket jag inte tror) så har jag några idéer. Jag har t ex den här på mig idag:
Jag hoppas få någon reaktion på den och att denna reaktion ska kunna bli upptakten till diskussioner kring lärarens roll, kring undervisning och kunskapssyn!
Och en av kollegorna, som också sett Skolsnack, önskade sig av sin chef att första avsnittet skulle visas för hela kollegiet! Schysst initiativ, if you ask me!
Jag hoppas få någon reaktion på den och att denna reaktion ska kunna bli upptakten till diskussioner kring lärarens roll, kring undervisning och kunskapssyn!
Och en av kollegorna, som också sett Skolsnack, önskade sig av sin chef att första avsnittet skulle visas för hela kollegiet! Schysst initiativ, if you ask me!
söndag 18 september 2011
Om externa examinatorer
På min arbetsplats har det länge arbetats med externa examinatorer. Rent historiskt har det att göra med att en stor del av undervisningen delvis varit distansbaserad men det var före min tid. Systemet med fler än en bedömare tyckte dock de allra flesta (kanske alla - jag vet faktiskt inte) var så bra att det behölls när det andra skrotades.
Morrica bad mig beskriva lite hur vi jobbar med detta.
De externa examinatorerna kan antingen vara andra lärare på skolan, erfarna lärare från andra skolor eller rentav - i något fall - nyligen pensionerade lärare med ämneskunskaper och bedömningsfärdigheter som är up to date.
I mina ämnen är det en mix av ovanstående; i engelska bedömer jag tillsammans med en annan engelsklärare på skolan och i religionskunskap gör jag det tillsammans med en mycket erfaren lärare från en annan skola i en annan kommun.
I engelska utgår vi gemensamt från resultat på nationella prov och gör också en gemensam muntlig examination (som vi byggt ut så att den är mer omfattande än den muntliga delen i NP). Där kan då min kollega ge sin bild av eleven vad gäller bedömning och betyg - vilket ju blir en summativ bedömning. Sedan har jag ju ett kompletterande underlag i form av allt eleven visat (performance, inlämningsuppgifter osv), och de framsteg som gjorts, under kursens gång - den normativa bedömningen. Denna blir då endast använd som en positiv, eventuellt "höjande" faktor vid det slutliga betygssättandet (som görs av mig i egenskap av ansvarig lärare, men ändå i samråd med min medbedömare) eftersom man knappast kan ge en elev ett lägre betyg än det som blir utfallet av NP - däremot kan man ju ge ett högre...
I religionskunskap låter jag en extern examinator inte bara medverka vid en muntlig examination utan dessutom både utforma och rätta den skriftliga - givetvis utifrån styrdokumentens krav på centralt kursinnehåll - men även annat som vi kanske tillsammans (eleverna och jag, alltså) velat få med under resans gång). Precis som i engelskan sätts inte ett lägre betyg än det som blir resultatet av den skriftliga examinationen. Den muntliga delen blir ännu ett tillfälle för eleven att visa vad h*n inhämtat av kunskaper och färdigheter under kursen. Examinatorn gör sin bedömning och betygssättning och vi diskuterar detta (våra bedömningar är oftast kusligt lika - vilket jag tillskriver den vikt vi lägger vid att nogsamt följa Skolverkets riktlinjer, vilket givetvis görs även i engelskan). Sedan fattar jag - i egenskap av ytterst ansvarig - det avgörande beslutet och precis som i engelskan väger jag då in allt gott jag sett av elevens arbete under kursens gång.
Våra elever upplever detta system som både rättvist och rättssäkert. Det gör jag också.
Jag hoppas min förklaring inte varit alltför luddig!
lördag 17 september 2011
Bladverk eller rötter?
Jag tycker det känns som att Majoren Björklund och hans anhang är ute bland kvistar och bladverk och grejar, när det som behövs är en rejäl rotblöta...
Externa examinatorer samarbetar vi redan med på vår skola, och det är något som både lärare och elever tycker är en bra sak, men det är ju inte den delen av vår verksamhet som borgar för arbetsglädje, lärande och utveckling.
I'm just saying...
Externa examinatorer samarbetar vi redan med på vår skola, och det är något som både lärare och elever tycker är en bra sak, men det är ju inte den delen av vår verksamhet som borgar för arbetsglädje, lärande och utveckling.
I'm just saying...
torsdag 15 september 2011
Inspiration och utveckling
Så här i slutet av arbetsdagen hittar jag en liten lucka för en stunds reflektion och kaffe. Just idag väljer jag att använda den tiden till en bloggpromenad i det jag brukar kalla mitt utökade kollegium. Jag kikar in hos bland andra Anne-Marie, Malin, Metabolisterna, Morrica och Tysta tankar och läser. Blir inspirerad, tankfull och får idéungar att utveckla.
Att dela idéer med varandra. Modella hur lektioner och projekt kan se ut - det är en fantastisk sak. Jag i min tur lånar, modellar om tillsammans med eleverna och sprider vidare. Goda pedagogiska ringar växer på vattnet.
onsdag 14 september 2011
Tänka fritt är stort. Tänka nytt är inte mindre!
Jag blev så tänd på idén, som jag hörde om i Skolsnackprogrammet på FB ikväll, där det berättades om skolan som hade mycket större fokus på en schysst uppstart av läsåret, än på läsårsavslutningen. Så coolt! Och underbart! Varför har inte fler av oss tänkt - och gjort - så? Visst kan det vara trevligt att tacka av varandra för ett gott läs- och arbetsår men det är ju oändligt viktigare att välkomna alla till det nya året - genom en inspirerande och rolig start!
Detta bara måste jag ta upp med mina kollegor! Snarast! Man kan ju faktiskt göra det även vid uppstart av en ny [vår]termin, till exempel!
Detta bara måste jag ta upp med mina kollegor! Snarast! Man kan ju faktiskt göra det även vid uppstart av en ny [vår]termin, till exempel!
Reformera mera! Eller?
Regeringen satsar 3.8 miljarder på lärarreform, står det att läsa på regeringens hemsida.
Jag ska läsa närmare och se vad det kan betyda.
Jag ska läsa närmare och se vad det kan betyda.
Synligt lärande - ladda bums ned och sprid överallt!
Så uppmanar Anne-Marie och eftersom jag tycker det är en mycket god idé så gör jag just det. Gör ni detsamma!
HÄR är länken!
Jomen, alltså...
När jag såg det här på Facebook blev jag ju inte så lite glad.
Och idag är det premiär för Skolsnack! Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!
Och idag är det premiär för Skolsnack! Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!
tisdag 13 september 2011
Glädjens trappsteg
En elev kommer in till mig på mitt arbetsrum, med glada, glada ögon.
- Har du tid? undrar h*n.
- Jomen självklart, säger jag och lägger ner locket på laptopen för att koncentrera mig på det h*n vill berätta.
- Jag har haft fel och du och Anna har haft rätt, säger h*n.
- Vad? säger jag och fattar absolut inte vad h*n pratar om.
- Jo... men ni har ju sagt att om jag bara börjar läsa på engelska... och skippar att slå upp alla de där orden som är adjektiv och istället fokuserar på att bara förstå liksom... helheten, i första hand... så kommer det att lossna och jag kommer att förstå vad jag läser... och vet du... Ni hade rätt! Jag har läst över trettio sidor nu, i The God of Small Things, och bara slagit upp ett enda ord... det var det där gurkordet... och jag förstår ju vad det handlar om! Det känns som ett... genombrott för mig!
Jag bara log brett eftersom jag ju visste att h*n skulle klara detta. Att om h*n bara vågade språnget skulle det lossna...
- Och, fortsatte h*n, det här med hur man lär sig... hur häftigt är inte det? Jag trodde att det liksom skulle vara som en jämn uppförsbacke, men... i stället är det ju som trappsteg - och de är inte ens lika stora, de där trappstegen!
Och så lämnade h*n mitt arbetsrum. Det såg ut som att h*n gick helt värdigt, men nog tyckte jag att h*n liksom skuttade - inombords.
Jag tänker på läroplanens mål när det att hjälpa eleverna att utveckla "insikt om sitt eget sätt att lära och en förmåga att utvärdera sitt eget lärande" och känner mig rätt varm inuti.
- Har du tid? undrar h*n.
- Jomen självklart, säger jag och lägger ner locket på laptopen för att koncentrera mig på det h*n vill berätta.
- Jag har haft fel och du och Anna har haft rätt, säger h*n.
- Vad? säger jag och fattar absolut inte vad h*n pratar om.
- Jo... men ni har ju sagt att om jag bara börjar läsa på engelska... och skippar att slå upp alla de där orden som är adjektiv och istället fokuserar på att bara förstå liksom... helheten, i första hand... så kommer det att lossna och jag kommer att förstå vad jag läser... och vet du... Ni hade rätt! Jag har läst över trettio sidor nu, i The God of Small Things, och bara slagit upp ett enda ord... det var det där gurkordet... och jag förstår ju vad det handlar om! Det känns som ett... genombrott för mig!
Jag bara log brett eftersom jag ju visste att h*n skulle klara detta. Att om h*n bara vågade språnget skulle det lossna...
- Och, fortsatte h*n, det här med hur man lär sig... hur häftigt är inte det? Jag trodde att det liksom skulle vara som en jämn uppförsbacke, men... i stället är det ju som trappsteg - och de är inte ens lika stora, de där trappstegen!
Och så lämnade h*n mitt arbetsrum. Det såg ut som att h*n gick helt värdigt, men nog tyckte jag att h*n liksom skuttade - inombords.
Jag tänker på läroplanens mål när det att hjälpa eleverna att utveckla "insikt om sitt eget sätt att lära och en förmåga att utvärdera sitt eget lärande" och känner mig rätt varm inuti.
måndag 12 september 2011
Willkommen, bienvenue, welcome!
För ett par veckor sedan var 14 av våra elever, tillsammans med några lärare, på besök hos en ungefär lika stor grupp elever/lärare i Polen med vilka vi arbetar i ett projekt kring Östersjön.
Den här veckan är det vår tur att återgälda gästfriheten. Det börjar bra!
Den här veckan är det vår tur att återgälda gästfriheten. Det börjar bra!
Sharing is caring!
Jag läser hos Anne-Marie om att dela med sig av varandras undervisning.
Så underbart det vore om vi hade mera av sådant! Jag kan, till min sorg, upptäcka att vi inte ens pratar särskilt mycket med varandra om vår undervisning. Fika- och lunchpauser går åt till att prata mest om väder och vind. Undflyende ting.
Och att dela varandras undervisningsidéer? Inte alls särskilt vanligt. På sin höjd sticka till varandra någon kopia på en tidningsartikel, eller frågor till en film. Det är inte så dumt det heller, ibland. Men... om vi kunde prata mer om hur vi möter våra elever en måndagsmorgon? Hur vi kan attackera en engelsk text på ett nytt fräscht sätt? Hur vi kan våga gå ifrån läromedlen och lära på andra sätt?
Och det kan nog vara så att det är den där triste Jante som är inbegripen. Tro inte att du är något. Tro inte att du kan komma här och dela med dig av dina tips. Tror du inte vi vet hur man ska undervisa, va'? Och att själv fråga... vad kan det tyda på? Osäkerhet? Oerfarenhet?
Och så går vi där och bevakar våra lektioner, våra undervisningar - och glömmer mitt i allt detta att vi har ett gemensamt ansvar för att våra elever ska få en så bra skola, så bra undervisning, som det bara är möjligt. Vi glömmer att våra erfarenheter, tankar och idéer tillsammans blir så mycket starkare, så mycket bättre, så mycket mer om- och inneslutande - för oss alla. Lärare och elever.
Så underbart det vore om vi hade mera av sådant! Jag kan, till min sorg, upptäcka att vi inte ens pratar särskilt mycket med varandra om vår undervisning. Fika- och lunchpauser går åt till att prata mest om väder och vind. Undflyende ting.
Och att dela varandras undervisningsidéer? Inte alls särskilt vanligt. På sin höjd sticka till varandra någon kopia på en tidningsartikel, eller frågor till en film. Det är inte så dumt det heller, ibland. Men... om vi kunde prata mer om hur vi möter våra elever en måndagsmorgon? Hur vi kan attackera en engelsk text på ett nytt fräscht sätt? Hur vi kan våga gå ifrån läromedlen och lära på andra sätt?
Och det kan nog vara så att det är den där triste Jante som är inbegripen. Tro inte att du är något. Tro inte att du kan komma här och dela med dig av dina tips. Tror du inte vi vet hur man ska undervisa, va'? Och att själv fråga... vad kan det tyda på? Osäkerhet? Oerfarenhet?
Och så går vi där och bevakar våra lektioner, våra undervisningar - och glömmer mitt i allt detta att vi har ett gemensamt ansvar för att våra elever ska få en så bra skola, så bra undervisning, som det bara är möjligt. Vi glömmer att våra erfarenheter, tankar och idéer tillsammans blir så mycket starkare, så mycket bättre, så mycket mer om- och inneslutande - för oss alla. Lärare och elever.
fredag 9 september 2011
Skolsnack - nya grepp i skoldebatten!
Under en tid har jag följt en ny idés tillblivelse, på Facebook. Det är Fredrik Svensson och ett gäng medarbetare som startar Skolsnack-GarageTV! En talkshow där programmet distribueras via Facebook och där ambitionen är att låta publiken vara med och bestämma innehållet.
Jag tände på idén direkt! Äntligen ett bra forum där vi alla ges möjlighet vara med och påverka, göra våra röster hörda och ge schyssta vardagsperspektiv på både stora och små frågor! Ni vet... vi vanliga... vi som inte är proffstyckare, eller superpedagoger utan mer jobbar i det dolda. Vardagens ganska hemliga hjältar!
Premiär för programmet är onsdagen den 14 september och ni hittar det här!
Nyfikna på att läsa mer om detta? Då får ni två länkar av mig:
Den här och den här! ;)
Vad ni gör... missa nu inte detta! Jag tror det kan bli precis hur bra som helst!
onsdag 7 september 2011
Inför de långa konferensernas tid
Nu närmar sig de långa konferensernas tid. Då krävs stora muggar. Muggar som håller värmen länge.
Och chåkla'!
... och den man bör fjäska för är en själv! Men muggen och chåkla'n är till en härlig, alltid peppig och generöst med-delande kollega och Vän! Peppelipepp!
(Fast jag köpte en likadan mugg till mig själv, också... ;))
Och chåkla'!
... och den man bör fjäska för är en själv! Men muggen och chåkla'n är till en härlig, alltid peppig och generöst med-delande kollega och Vän! Peppelipepp!(Fast jag köpte en likadan mugg till mig själv, också... ;))
Here we go again
Jag läser i DN:s ledare om tankar kring att Jan Björklund nu lanserat Mattelyftet. Av artikeln framgår att det är en bra sak, och så kan det nog absolut vara. Matematik är ett viktigt ämne som många elever tycker är kämpigt. Ordet "katederundervisning" tänker jag inte diskutera här eftersom det har så olika konnotationer och det får bli en egen debatt... Men i artikeln står också att "De [lärarna, min anm.] har ständigt utsatts för påverkan, av politiker, trender, lärarhögskolor, forskare och proffspedagoger i en salig blandning. Det har de senaste decennierna försämrat den svenska skolan." Vänta lite nu. Att det alltså forskas på skolans område och att lärare tar del av detta och prövar en del av det som forskningen kommer fram till är bra saker skulle alltså vara negativt? Att vi har en utbildning i vårt yrke och att denna påverkar oss är också av ondo? Hmm...
Och så "att vända utvecklingen krävs tydliga kunskapskrav och kursplaner, ökad ordning och kontinuerlig uppföljning av vad eleverna lärt sig." Hoppsan! Här kommer Majoren och pekar med hela armen igen och det är vad vi behöver? Reality check, någon? Ja, skolan har problem. Stora problem, till och med. Men kunskapskrav och planer för kurserna har funnits hela tiden (om än en smula otydliga och jag är inte säker på att våra nya ämnesplaner är SÅ mycket tydligare). Ordningen är ett problem på sina håll men det handlar inte om att komma tillrätta med den så mycket med disciplinära åtgärder som att få utrymme för att ständigt få alla elever att bli sedda och lyssnade på, till exempel... Och kontinuerlig uppföljning - vilka lärare gör inte det och har gjort hela tiden?
Men nu är vi alltså där igen. Lärare är oproffsiga rön som vajar efter den vind som blåser för tillfället. Eller? Och... hur går det ihop med att det, enligt artikeln, är lärarna som ska utforma undervisningen? Klarar vi verkligen av ett sådant ansvar?
Och så "att vända utvecklingen krävs tydliga kunskapskrav och kursplaner, ökad ordning och kontinuerlig uppföljning av vad eleverna lärt sig." Hoppsan! Här kommer Majoren och pekar med hela armen igen och det är vad vi behöver? Reality check, någon? Ja, skolan har problem. Stora problem, till och med. Men kunskapskrav och planer för kurserna har funnits hela tiden (om än en smula otydliga och jag är inte säker på att våra nya ämnesplaner är SÅ mycket tydligare). Ordningen är ett problem på sina håll men det handlar inte om att komma tillrätta med den så mycket med disciplinära åtgärder som att få utrymme för att ständigt få alla elever att bli sedda och lyssnade på, till exempel... Och kontinuerlig uppföljning - vilka lärare gör inte det och har gjort hela tiden?
Men nu är vi alltså där igen. Lärare är oproffsiga rön som vajar efter den vind som blåser för tillfället. Eller? Och... hur går det ihop med att det, enligt artikeln, är lärarna som ska utforma undervisningen? Klarar vi verkligen av ett sådant ansvar?
tisdag 6 september 2011
Tankar för dagen
Arbetsdagen kommer att bli en planeringsdag, mestadels. Jag har rätt mycket att styra upp med religionskurserna så att vi ska hinna få med allt det som ska inrymmas i dem. Tillsammans har vi tittat på vad som ska vara det centrala innehållet i kursen, eleverna och jag, och sedan har alla kommit med önskemål om vad de skulle vilja se särskilt mycket av i kursen, liksom tankar kring upplägg för att de ska känna att de får sina individuella inlärningsbehov tillgodosedda i största möjliga mån. Nu ska jag sy ihop något bra av detta utifrån det vi tillsammans kommit fram till och utifrån ämnes- och läroplan! Roligt!
fredag 2 september 2011
Musikens makt
Vi lyssnar ofta på musik tillsammans. Musiken hjälper till att samla ihop, att lugna en smula, runda av eller ibland skapa energi. I morse blev det...
Morgonen var grå och lite kylig och musiken värmde oss skönt.
Morgonen var grå och lite kylig och musiken värmde oss skönt.
torsdag 1 september 2011
Högläsningens magi
Idag frågade jag en klass treor som läser A-kursen i religionskunskap om de ville att jag skulle läsa högt för dem ibland. Det ville de! Jag fick dem att högtidligen lova att säga till mig ifall de inte tycker läsningen ger dem något, för i så fall skippar vi det hela.
Boken är Ser mitt huvud tjockt ut i den här, av Randa Abdel-Fattah, och handlar om den väldigt vanliga tonårstjejen Amal som bestämmer sig för att bli "heltidare", dvs bära hijab på heltid. Inspirationen till detta kommer från Rachel i Vänner. Boken har någonstans beskrivits som en bruksbok mer än en litterär upplevelse. Men jag tänker att den ger oss en möjlighet att få en inblick i muslimskt vardagsliv, att få möta något av en religion från insidan och incitament att lyfta upp och samtala om fördomar vi kan ha om inte bara islam utan också andra religioner och deras utövare. Vi får väl se hur detta utfaller. Men jag har länge velat arbeta med skönlitteratur även i religionskunskapen och detta är en början.
Det som i alla fall inte kan bortses ifrån är den effekt en stunds högläsning har på en klass. Det sprider sig en slags vilsam tystnad. Vi slappnar av. Följer berättelsen. Och det spelar ingen som helst roll att lyssnarna är unga vuxna - högläsning är magiskt.
När vi läst en liten stund dyker det upp spontana frågor. Och vi tar oss tid att samtala kring dem. Sedan fortsätter vi en bit till.
Boken är Ser mitt huvud tjockt ut i den här, av Randa Abdel-Fattah, och handlar om den väldigt vanliga tonårstjejen Amal som bestämmer sig för att bli "heltidare", dvs bära hijab på heltid. Inspirationen till detta kommer från Rachel i Vänner. Boken har någonstans beskrivits som en bruksbok mer än en litterär upplevelse. Men jag tänker att den ger oss en möjlighet att få en inblick i muslimskt vardagsliv, att få möta något av en religion från insidan och incitament att lyfta upp och samtala om fördomar vi kan ha om inte bara islam utan också andra religioner och deras utövare. Vi får väl se hur detta utfaller. Men jag har länge velat arbeta med skönlitteratur även i religionskunskapen och detta är en början.
Det som i alla fall inte kan bortses ifrån är den effekt en stunds högläsning har på en klass. Det sprider sig en slags vilsam tystnad. Vi slappnar av. Följer berättelsen. Och det spelar ingen som helst roll att lyssnarna är unga vuxna - högläsning är magiskt.
När vi läst en liten stund dyker det upp spontana frågor. Och vi tar oss tid att samtala kring dem. Sedan fortsätter vi en bit till.
tisdag 30 augusti 2011
Undran
Jag gick över en annan skolgård. Några barn tog en genväg på sin väg till matsalen.
- Man får inte springa på gräset! ropade andra barn.
- Får man inte? tänkte jag.
Vad har man annars gräsmattor till?
(Självporträtt. Jasmine Steffens.)
- Man får inte springa på gräset! ropade andra barn.
- Får man inte? tänkte jag.
Vad har man annars gräsmattor till?
(Självporträtt. Jasmine Steffens.)
I [för]väntans tider...
En del av höstterminens arbete ligger och väntar på mitt arbetsbord. Böckerna är otåliga. De vill bli bläddrade i. De vill bli lästa. De vill bli vandrade i. De vill bli pratade om och kring. Ja, kanske rentav pratade med?
fredag 26 augusti 2011
Om vikten av att ha tillgång till en pekpinne!
Fjärrisen till projektorn i ett av våra klassrum är borta. Det har den varit hela tiden, men ingen har brytt sig eftersom ingen har använt projektorn eftersom ingen ljudanläggning har funnits kopplad till den. Det finns det nu. Jag fixade det igår. Då stötte jag först på fjärrisproblemet. Eftersom apparaten sitter monterad i taket når jag inte on/offknappen. Det löste jag med hjälp av den här...
... såhär:
Sedan stötte jag på problem nummer två. Projektorn startade inte, för det fanns ingen strömförsörjning till den. Sladden försvann in i taket men jag kunde inte hitta var den kom ut och inte ens tekniskt mer begåvade kollegan R. fixade att klura ut det. Till slut gick jag till ansvarige J. som frågade om jag tänt lysrören? Nej, det hade jag inte. Men så fick jag veta att om jag bara gjorde det så skulle det vips! också komma ström till projektorn den vägen...
Jag gjorde så och fick igång det hela. Det är faktiskt helt nödvändigt för mig att använda projektorn så gott som varenda lektion i den salen så jag drog en lättnadens suck över att det ändå funkade.
Men jag undrar stilla om det verkligen var färdigtänkt när installationen gjordes? För vem vill ha fullt klök på lysrören när man ska se på film/bilder/presentationer/whatever? Och... lamporna i projektorn mår inte bra av att abrupt släckas (vilket lätt kan hända t ex när någon tjänstvillig person snabbt reser sig och släcker de störande lysrören...). Det hade kanske spelat mindre roll om det var vanliga lampor man köper på Konsum för några tior. Men nu är ju projektorlampor så dyra att om de går sönder är det snudd på billigare att köpa ny projektor...
Pekpinnen ska jag också vara rädd om...
... såhär:
Sedan stötte jag på problem nummer två. Projektorn startade inte, för det fanns ingen strömförsörjning till den. Sladden försvann in i taket men jag kunde inte hitta var den kom ut och inte ens tekniskt mer begåvade kollegan R. fixade att klura ut det. Till slut gick jag till ansvarige J. som frågade om jag tänt lysrören? Nej, det hade jag inte. Men så fick jag veta att om jag bara gjorde det så skulle det vips! också komma ström till projektorn den vägen...
Jag gjorde så och fick igång det hela. Det är faktiskt helt nödvändigt för mig att använda projektorn så gott som varenda lektion i den salen så jag drog en lättnadens suck över att det ändå funkade.
Men jag undrar stilla om det verkligen var färdigtänkt när installationen gjordes? För vem vill ha fullt klök på lysrören när man ska se på film/bilder/presentationer/whatever? Och... lamporna i projektorn mår inte bra av att abrupt släckas (vilket lätt kan hända t ex när någon tjänstvillig person snabbt reser sig och släcker de störande lysrören...). Det hade kanske spelat mindre roll om det var vanliga lampor man köper på Konsum för några tior. Men nu är ju projektorlampor så dyra att om de går sönder är det snudd på billigare att köpa ny projektor...
Pekpinnen ska jag också vara rädd om...
torsdag 25 augusti 2011
Jag gick på ett skrivarcafé
Igår var jag elev. Jag fick för mig att kolla in vad ett skrivcafé kunde vara för någonting. Där fick jag arbeta med olika associativa skrivövningar. Skriva i exakt tre minuter utifrån ett, eller ett par, slumpvis utvalda ord (jag fick "sjukvårdarens kläder"), skriva fritt utifrån en bild jag fick välja själv osv. Det var en intressant upplevelse. Jag fann ingen som helst utmaning i själva skrivuppgifterna. Genom mina bloggar, mejlande och annat skriver jag ju på det viset mest hela tiden. Och jag vet att det är något fantastiskt hundratal som faktiskt läser mina dagliga utgjutelser.
Men... att själv läsa upp det man skrivit... för de andra... var en skakig och smått läskig känsla. De andra verkade helt coola med det, men så hade de ju gått skrivarkurser och sådant. Efter varje skrivuppgift gav vi varandra feed-back på det vi skrivit. Spännande.
En nyttig och rolig erfarenhet som jag tar med mig vidare i mitt arbete.
fredag 19 augusti 2011
Global warming...
På morgonnyheterna får man veta - om man inte visste det redan förut - att en stor andel skolelever (1 av 3) känner stor oro inför skolstarten. De känner prestationskrav och rädsla för att inte duga, inte passa in, hamna utanför. Jag bär alltid med mig dessa tankar och särskilt dessa dagar. Vikten av att skapa ett varmt och inkluderande klimat. Att verkligen se varje enskild elev. Hälsa på var och en, ögonkontakt, en vänlig och intresserad kommentar. Ibland behöver det inte vara svårare än så. Genuin värme och omtanke - en bra grund för relationsbyggande. Och utan relationsbyggande - ingenting. 
onsdag 17 augusti 2011
Hmm...
Här finns en del att göra, va'?
(Del av en utvärdering som en kollega visade mig...)
Bilden är lite svårläst, så här följer elevens svar på frågan Vad tycker du om sättet vi arbetar på i klassrummet? Några förslag/tips?:
"Arbeta i grupper. Så de som behöver hjälp i en grupp och tjejerna i den andra."
Hmm, som sagt...
(Del av en utvärdering som en kollega visade mig...)
Bilden är lite svårläst, så här följer elevens svar på frågan Vad tycker du om sättet vi arbetar på i klassrummet? Några förslag/tips?:
"Arbeta i grupper. Så de som behöver hjälp i en grupp och tjejerna i den andra."
Hmm, som sagt...
Nu kör vi!
Vi har redan haft två dagars arbete på annan ort och det var en fin uppstart på vårt nya arbetsår, men ändå... att komma till min arbetsplats... fylla på kaffemuggen, kolla mejlen, börja kika på nya schemat... Nu har det börjat på Riktigt. En skön känsla!
tisdag 14 juni 2011
"Det lär jag mig på internet"
Två dagar med samtal, på engelska, med elever. Muntlig examination i EnA, för att vara lite mer formell. Vi samtalar om allt möjligt och eleverna berättar om sina intressen och färdigheter. Flera spelar gitarr, någon piano, inte så få spelar datorspel eller lär sig prorammera, några tränar dans... och de har alla - med något undantag - det gemensamt att de på frågan var/hur de lärt sig svarar: "Jag lär mig från internet... på Youtube och sånt..." (fast de säger det givetvis på engelska).
Och det är klart att de gör! De lär sig ju dessutom en massa engelska där och det jag/vi behöver göra är att hela tiden bli ännu bättre på att använda det i undervisningen!
Detta tänker jag ofta på. Och använder det ofta även för egen del. Som här till exempel:
Och det är klart att de gör! De lär sig ju dessutom en massa engelska där och det jag/vi behöver göra är att hela tiden bli ännu bättre på att använda det i undervisningen!
Detta tänker jag ofta på. Och använder det ofta även för egen del. Som här till exempel:
sommarskola
På nyheterna tidigare ikväll pratades det om sommarskola. En möjlighet att nå målen i något ämne man inte har fått godkänt i. Vi ska ha sommarskola här i vår kommun även detta år. För min del handlar det om att huvudsakligen arbeta med de elever som vill ha betyg i engelska, men som av någon anledning inte hunnit ända fram vid terminsslutet, och som vill bli antagna till något av gymnasieprogrammen.
Av erfarenhet vet jag att gruppen kommer att spreta rejält. Min tanke, för att skapa de bästa förutsättningarna (både för eleverna och för mig själv), är att hitta något gemensamt som hela gruppen kan utgå ifrån, men där var och en kan arbeta utifrån sin egen nivå och de mål man vill uppnå.
Jag tänker att vi kanske kan utgå från ett filmklipp på Youtube. Eller kanske göra en bildpromenad, eller arbeta med kvitton, eller något helt annat enligt de spännande modeller som Anne-Marie och Malin bjudit på. Jag får tänka fort, för min ordinarie termin slutar på fredag och på måndag morgon kommer mina sommarelever.
Av erfarenhet vet jag att gruppen kommer att spreta rejält. Min tanke, för att skapa de bästa förutsättningarna (både för eleverna och för mig själv), är att hitta något gemensamt som hela gruppen kan utgå ifrån, men där var och en kan arbeta utifrån sin egen nivå och de mål man vill uppnå.
Jag tänker att vi kanske kan utgå från ett filmklipp på Youtube. Eller kanske göra en bildpromenad, eller arbeta med kvitton, eller något helt annat enligt de spännande modeller som Anne-Marie och Malin bjudit på. Jag får tänka fort, för min ordinarie termin slutar på fredag och på måndag morgon kommer mina sommarelever.
fredag 27 maj 2011
En lat jävels slutbetyg!
Minns ni Douglas Berglund? Killen som skrev En lat jävels guide till MVG i alla ämnen.
Han tar studenten nu. Hur gick det för honom? Han levde som han lärde och fick... 22,5!
Det är ju ungefär så bra det kan bli. Jag gläder mig!
Han tar studenten nu. Hur gick det för honom? Han levde som han lärde och fick... 22,5!
Det är ju ungefär så bra det kan bli. Jag gläder mig!
onsdag 25 maj 2011
Välkommen in till oss!
Jag fick en fråga i morse, av en kollega från annat håll:
- Får jag vara med på din lektion nu på morgonen?
Jag svarade:
- Ja! Gärna! Du är så välkommen!
På eftermiddagen fick jag tillfällen att själv ställa en fråga:
- När du hälsade på hos oss - vad såg du? (Med förhoppningen att få lite feedback, kanske.)
Han svarade:
- Att du använde Youtube. Det kan jag nästan aldrig göra - min rektor är mycket strikt med upphovsrätt och sådant.
Sedan pratade vi vidare om kurser, bedömningar och prov och han förklarade för mig hur han, som engelskalärare, hade att hålla en sluttentamen vid läsårets slut. Därutöver måste alla elever göra fem stora prov. Plus andra prov. Plus muntliga redovisningar, inlämningsarbeten, hemläxor och allmänt aktivt deltagande i lektioner.
Jag är glad att jag inte jobbar i Tyskland. Vågar jag hoppas att åtminstone några av mina elever också är det?
- Får jag vara med på din lektion nu på morgonen?
Jag svarade:
- Ja! Gärna! Du är så välkommen!
På eftermiddagen fick jag tillfällen att själv ställa en fråga:
- När du hälsade på hos oss - vad såg du? (Med förhoppningen att få lite feedback, kanske.)
Han svarade:
- Att du använde Youtube. Det kan jag nästan aldrig göra - min rektor är mycket strikt med upphovsrätt och sådant.
Sedan pratade vi vidare om kurser, bedömningar och prov och han förklarade för mig hur han, som engelskalärare, hade att hålla en sluttentamen vid läsårets slut. Därutöver måste alla elever göra fem stora prov. Plus andra prov. Plus muntliga redovisningar, inlämningsarbeten, hemläxor och allmänt aktivt deltagande i lektioner.
Jag är glad att jag inte jobbar i Tyskland. Vågar jag hoppas att åtminstone några av mina elever också är det?
fredag 20 maj 2011
Examination, typ.
Ibland blir jag så glad att jag blir alldeles tårögd. Så blev det igår och idag när det var dags för examinationer i religionskunskap, både muntliga och skriftliga. Bäst gillar jag de muntliga och vanligen gör eleverna det också, även om rätt många ändå föredrar att få uttrycka sig skriftligt.
Det som är så bra med de muntliga är att eleven kan stanna upp... fråga... vi kan samtala... och inte sällan kan eleven gå ut från provet och till och med ha fått med sig något nytt. Prov som en del av lärandeprocessen. Det är det jag tycker om!
Annars gillar jag egentligen inte prov, överhuvudtaget.
Men att se lättnaden... lyckan... i någons oroliga ögon, när det står klart att h*n klarat det... efter ett helt läsårs hårt arbete... Hur axlarna skjuts bakåt lite, och ryggen rätas upp, steget ökas och individen blir ungefär en meter längre... Det är en av de där sakerna som gör att jag älskar mitt jobb.
Det som är så bra med de muntliga är att eleven kan stanna upp... fråga... vi kan samtala... och inte sällan kan eleven gå ut från provet och till och med ha fått med sig något nytt. Prov som en del av lärandeprocessen. Det är det jag tycker om!
Annars gillar jag egentligen inte prov, överhuvudtaget.
Men att se lättnaden... lyckan... i någons oroliga ögon, när det står klart att h*n klarat det... efter ett helt läsårs hårt arbete... Hur axlarna skjuts bakåt lite, och ryggen rätas upp, steget ökas och individen blir ungefär en meter längre... Det är en av de där sakerna som gör att jag älskar mitt jobb.
onsdag 18 maj 2011
DON'T PANIC!
Jag förbereder nästa veckas engelskalektioner för en grupp i EnA. Medan jag gör det har jag så roligt att det möjligen inte är riktigt okej. I synnerhet om man betänker att jag inte bara sitter där vid mitt arbetsbord och har roligt - jag har betalt för det, dessutom! Jag vågar inte tänka på att det förhoppningsvis blir ännu roligare när vi sedan har dessa lektioner tillsammans.
Eleverna vill gärna träna på att lyssna till, och prata på, målspråket. En del uttrycker också bekymmer för sin stavning. En av de saker vi har gemensamt är en känsla för skön humor. Vad kan jag göra av detta?
Ptja... jag kan till exempel gå ut lite löst med Monty Python och The Four Yorkshiremen. Sketchen finns på nätet och jag kan använda deras härliga arkiv med manus till alla deras sketcher och kanske göra en vanlig lucktext? Lucktext är ju inte superoriginellt men fungerar fint när man ska vässa hörseln lite extra. Dessutom får man ju skriva ner orden och då blir det ju samtidigt lite stavningskoll för den som känner sig osäker. Och under tiden har man ju möjlighet att sitta och småflina lite.
Vad mer? Kanske en angelägen aktualitet? På onsdag... då är det den 25 maj och alla vet väl vad det är för dag? Jo, jag tänkte väl det. International Towel Day, till minne av underbare författaren Douglas Adams. Vad kan man göra av det? Hmm... man kan ju börja med att överraska med att se början av filmen? Nejnejnej... inte den där rätt träiga varianten som kom häromåret. Det ska vara den gamla BBC-produktionen, förstås. Givetvis inga subtitles.
Sedan kan vi samtala om Douglas Adams och hans författarskap och så avrunda med att, mha Youtube (denna ständiga källa till glädje!), se ett klipp där Douglas Adams själv läser om handdukars betydelse ur The Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Kanske gör jag en lucktext även av denna (och så tittar vi inte på klippet utan enbart lyssnar)? Baföratt, liksom. Jag kan åtminstone förbereda den.
Vad som sedan händer får vi se. Det beror på responsen. Men... som min gamla handledare en gång sa:
Proper Planning Prevents Pissy Performances.
Lite så jag jobbar.
Eleverna vill gärna träna på att lyssna till, och prata på, målspråket. En del uttrycker också bekymmer för sin stavning. En av de saker vi har gemensamt är en känsla för skön humor. Vad kan jag göra av detta?
Ptja... jag kan till exempel gå ut lite löst med Monty Python och The Four Yorkshiremen. Sketchen finns på nätet och jag kan använda deras härliga arkiv med manus till alla deras sketcher och kanske göra en vanlig lucktext? Lucktext är ju inte superoriginellt men fungerar fint när man ska vässa hörseln lite extra. Dessutom får man ju skriva ner orden och då blir det ju samtidigt lite stavningskoll för den som känner sig osäker. Och under tiden har man ju möjlighet att sitta och småflina lite.
Vad mer? Kanske en angelägen aktualitet? På onsdag... då är det den 25 maj och alla vet väl vad det är för dag? Jo, jag tänkte väl det. International Towel Day, till minne av underbare författaren Douglas Adams. Vad kan man göra av det? Hmm... man kan ju börja med att överraska med att se början av filmen? Nejnejnej... inte den där rätt träiga varianten som kom häromåret. Det ska vara den gamla BBC-produktionen, förstås. Givetvis inga subtitles.
Sedan kan vi samtala om Douglas Adams och hans författarskap och så avrunda med att, mha Youtube (denna ständiga källa till glädje!), se ett klipp där Douglas Adams själv läser om handdukars betydelse ur The Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Kanske gör jag en lucktext även av denna (och så tittar vi inte på klippet utan enbart lyssnar)? Baföratt, liksom. Jag kan åtminstone förbereda den.
Vad som sedan händer får vi se. Det beror på responsen. Men... som min gamla handledare en gång sa:
Proper Planning Prevents Pissy Performances.
Lite så jag jobbar.
fredag 13 maj 2011
Längtan!
I dessa dagar av nationella prov, examinationer och betygstankar inte bara välkomnar jag, utan längtar till att få använda det nya betygssystemet!
tisdag 10 maj 2011
Musikens makt
Tisdag morgon. En sal med 49 elever som ska skriva nationellt prov i engelska. Spänt sorl i väntan på att börja mjukas upp med lite musik från min dator och de flesta ser lite gladare ut på ögonen...
Svårare behöver det inte vara.
Svårare behöver det inte vara.
fredag 6 maj 2011
Allt eller inget?
En god vän samtalar med mig om sin dotter. Hon ville inte gå till skolan i morse. Låste in sig på sitt rum och vägrade kommunicera. Han lyckades dock lösa situationen och få flickebarnet till skolan. Anledningen till morgondebaclet var att flickan (som går i åttan) skulle ha muntlig redovisning idag. Inför två hela klasser. Hon är jätterädd för att tala inför grupp. Lösningen, som hon såg det, var att skolka från alltihop.
Bakom historien finns en bra skola och lyhörda lärare, enligt min gode vän, men någonstans har det ju ändå fallerat när tösabiten verkar tro att man måste prata inför Jättegruppen Allan för att klara uppgiften. Ingenstans i styrdokumenten står det att man måste prata inför stora grupper, i något ämne.
På något ställe finns kriteriet att man ska göra en muntlig redovisning inför en grupp. En grupp kan vara ganska liten. Genom att se det så kan man ju hjälpa och stötta en elev... låta henne/honom få växa en meter genom att få lyckas. Och det är väl det som är målet? Eller..?
Bakom historien finns en bra skola och lyhörda lärare, enligt min gode vän, men någonstans har det ju ändå fallerat när tösabiten verkar tro att man måste prata inför Jättegruppen Allan för att klara uppgiften. Ingenstans i styrdokumenten står det att man måste prata inför stora grupper, i något ämne.
På något ställe finns kriteriet att man ska göra en muntlig redovisning inför en grupp. En grupp kan vara ganska liten. Genom att se det så kan man ju hjälpa och stötta en elev... låta henne/honom få växa en meter genom att få lyckas. Och det är väl det som är målet? Eller..?
fredag 29 april 2011
Så himla kloka och uppmuntrande ord!
Anne-Marie Körling har skrivit ett så klokt, varmt och uppmuntrande blogginlägg här. Det var just det jag behövde denna morgon. Det värmde och gladde och stärkte! Kanske vad du också behöver? Läs och bli varm och glad och stark!
Anne-Marie... jag ger dig en blomma från min trädgård...
Anne-Marie... jag ger dig en blomma från min trädgård...
onsdag 20 april 2011
Nästa år... då...
Vårterminen brusar runt omkring mig. Det är inlämningsuppgifter och nationella prov och frågor och kakor och filmtips ("Magda... du bara måste kolla in The Mighty Boosh!") och en lärarstudent på VFU hos mig och utvecklingssamtal och andra utvecklande och inkluderande samtal och en kommande språkresa och kursslut och examinationer och en pågående debatt om skolan. Om världen. Om skolvärlden.
Och mitt i allt detta tänker jag framåt. På nästa läsår. För det är ju nu, medan jag är mitt uppe i allt, som jag ser allra klarast, kan formulera allra tydligast, vad jag vill göra då. Vad som fungerar väl nu och är värt att utveckla, vad som inte är så lyckat och alternativa vägar att pröva - och alla dessa idéer som dyker upp medan jag håller på som bäst. Inte minst: eleverna. De ger mig omedelbar feedback hela tiden och jag vill ta vara på allt de ger mig medan det är skarpt och väl synligt. Innan sommarlovet hunnit sudda ut en del.
Så min planering inför starten på det nya läsåret (och dessutom en ny läroplan, ju!) pågår för fullt. Just nu. Jag är där. Nu. Men... jag är också här. Nu.
Och mitt i allt detta tänker jag framåt. På nästa läsår. För det är ju nu, medan jag är mitt uppe i allt, som jag ser allra klarast, kan formulera allra tydligast, vad jag vill göra då. Vad som fungerar väl nu och är värt att utveckla, vad som inte är så lyckat och alternativa vägar att pröva - och alla dessa idéer som dyker upp medan jag håller på som bäst. Inte minst: eleverna. De ger mig omedelbar feedback hela tiden och jag vill ta vara på allt de ger mig medan det är skarpt och väl synligt. Innan sommarlovet hunnit sudda ut en del.
Så min planering inför starten på det nya läsåret (och dessutom en ny läroplan, ju!) pågår för fullt. Just nu. Jag är där. Nu. Men... jag är också här. Nu.
lördag 12 mars 2011
Jag kompetensutvecklar mig lite
Skavlan igår: Sir Ken Robinson. Han talade om hur ungas kreativitet stryps i skolsystemet. Fredrik Reinfeldt och hans norska kollega fick sitta vackert och lyssna. Jag hoppas han tog in och jag hoppas ännu mer att Jan Björklund ville kolla chefen på teve och också såg - och lyssnade aktivt.
Vilhelm Mobergsgymnasiet idag: Munta i CAE & BEC. Min roll är mest att se till att allt funkar. Externa examinatorer sköter resten. Gott om tid för annat, alltså.
Hos Tysta tankar fick jag en länk till en fantastiskt animerad föreläsning och inspirerad av detta letade jag dels upp hans hemsida och dels ett TED talk. Så nu sitter jag här, på bästa sändningstid, och utvecklar mig genom att lyssna och reflektera. Det finns sämre sätt att tillbringa en gråmild lördagsförmiddag!
Vilhelm Mobergsgymnasiet idag: Munta i CAE & BEC. Min roll är mest att se till att allt funkar. Externa examinatorer sköter resten. Gott om tid för annat, alltså.
Hos Tysta tankar fick jag en länk till en fantastiskt animerad föreläsning och inspirerad av detta letade jag dels upp hans hemsida och dels ett TED talk. Så nu sitter jag här, på bästa sändningstid, och utvecklar mig genom att lyssna och reflektera. Det finns sämre sätt att tillbringa en gråmild lördagsförmiddag!
söndag 20 februari 2011
Om att tänka
Helena Duroj skriver så himla bra om matematik och tänkande att jag helt enkelt bara länkar till henne, rakt av. Här hittar ni henne! Väl bekomme!
torsdag 17 februari 2011
Mer om MVG
Jag läste Douglas Berglunds bok igår kväll. Massor med tips som jag är säker på att en del av mina elever skulle ta till sig, med förtjusning. En och annan förmaning också - om att de där MVG:na inte är helt gratis, ens för en lat jävel. Ibland måste man jobba och man måste också se till att ha/skaffa sig vissa grundfärdigheter. Men inte ett enda ord om betygskriterier eller styrdokument.
Jag skulle önska att alla mina elever läste boken och att vi sedan kunde diskutera den tillsammans.
Jag skulle önska att alla mina elever läste boken och att vi sedan kunde diskutera den tillsammans.
onsdag 16 februari 2011
Guidning
När jag kom hem från jobbet låg en bok och väntade i min brevlåda. Douglas Berglunds En lat jävels guide till MVG i alla ämnen. Den ska jag snabbplöja, tänkte jag. Kanske kan jag sedan hyra ut den till ambitiösa, men lata, elever? ;-)
Seriöst - det Berglund skriver är inte bara fyndigt och fiffigt utan ger också en intressant bild av hur många elever uppfattar lärares grunder för bedömning och betygssättning. Något att fundera på, kanske?
Seriöst - det Berglund skriver är inte bara fyndigt och fiffigt utan ger också en intressant bild av hur många elever uppfattar lärares grunder för bedömning och betygssättning. Något att fundera på, kanske?
måndag 7 februari 2011
Vidöppet!
Apropå ett inslag för några minuter sedan, i Rapport, vilket i sin tur var apropå den nya säsongen av Klass 9A... till mitt klassrum är dörren alltid öppen. Såvida det inte bullrar alltför mycket i caféterian utanför. Men... även när den ser stängd ut är den ändå.... öppen. För den som vill!
Rätt vad det är har vi också besök i klassrummet. Det kan vara rektorn som kikar in, eller någon kollega. Strax före jul hade vi besök några gånger av en engelskalärare från Polen - Halina. Och de här veckorna har vi en blivande lärare som gör en del av sin VFU hos oss. Det händer också att andra elever besöker våra lektioner.
Jag välkomnar ändå fler. Och oftare! Vi har en kultur av stängda dörrar till våra lektioner i skolans värld. Dags att sparka in dem? Lite subtilt, menar jag...
Rätt vad det är har vi också besök i klassrummet. Det kan vara rektorn som kikar in, eller någon kollega. Strax före jul hade vi besök några gånger av en engelskalärare från Polen - Halina. Och de här veckorna har vi en blivande lärare som gör en del av sin VFU hos oss. Det händer också att andra elever besöker våra lektioner.
Jag välkomnar ändå fler. Och oftare! Vi har en kultur av stängda dörrar till våra lektioner i skolans värld. Dags att sparka in dem? Lite subtilt, menar jag...
torsdag 13 januari 2011
Om omprövning...
Igår lämnades utredningsförslaget kring elevers möjlighet att kunna få sina betyg omprövade, till Jan Björklund. När jag lyssnade på nyheterna igår sa sig Jan Björklund vara negativ till förslaget eftersom det bland annat skulle bli mycket administrativt betungande.
Några ungdomar intervjuades också kort i inslaget och en tjej sa att hon tyckte det var jättebra att få möjlighet att överklaga betyg "eftersom jag kanske behöver ett högre betyg för att jag ska kunna komma in på någon viss utbildning" (fritt citerat ur mitt minne). Om inget ändrats i betygskriterierna sedan jag kikade sist (vilket var några dagar sedan) så är "kunna komma in på någon viss utbildning" inte ett av kriterierna för något av betygsstegen...
I ledaren i dagens DN diskuteras utredningen ytterligare. Jag håller helt med om att rättssäkerheten kräver att myndighetsutövning också ska kunna ifrågasättas genom exempelvis överklaganden. Det går ju faktiskt redan idag att begära omprövning av ett betyg, för övrigt. Men risken finns, ja jag tror till och med att den är överhängande, att många elever om förslaget går igenom skulle begära omprövning för att de helt enkelt vill ha högre betyg utan att kanske reflektera särskilt mycket över hur det betyg som satts relaterar till deras faktiska kunskaper, färdigheter och prestationer. Skriftliga prov kommer att bli det allra viktigaste och fokuset på det enkelt mätbara och på betyg kommer att skjuta undan det som är skolans egentliga uppdrag, vilket inte är att sätta betyg utan att ge alla de bästa möjligheterna att inhämta kunskaper, att lära sig använda sina kunskaper, vara väl förberedda för vidare studier eller arbetsliv och att växa som människor och som samhällsmedborgare.
Lärarnas Riksförbund tycker att det i princip är riktigt att omprövning ska kunna ske, dock efter det att en del förändringar gjorts och underförutsättning att det sker på ett villkorat sätt.
"Betyg ska inte kunna omprövas ”för säkerhets skull”. Eleven måste anföra sakliga skäl för att en omprövning ska komma till stånd. Detta ska en särskilt kvalificerad lärare i det berörda ämnet avgöra. Vid en eventuell omprövning av ett betyg måste möjligheten finnas att på nytt pröva att elevens kunskaper motsvarar ett högre betyg", säger Anders Almgren på Lärarnas Riksförbund, i en kommentar.
Magnus Bard har för övrigt gjort en mycket talande illustration till DN-ledaren, men den får ni leta upp i pappersversionen av tidningen (sid 2)...
Några ungdomar intervjuades också kort i inslaget och en tjej sa att hon tyckte det var jättebra att få möjlighet att överklaga betyg "eftersom jag kanske behöver ett högre betyg för att jag ska kunna komma in på någon viss utbildning" (fritt citerat ur mitt minne). Om inget ändrats i betygskriterierna sedan jag kikade sist (vilket var några dagar sedan) så är "kunna komma in på någon viss utbildning" inte ett av kriterierna för något av betygsstegen...
I ledaren i dagens DN diskuteras utredningen ytterligare. Jag håller helt med om att rättssäkerheten kräver att myndighetsutövning också ska kunna ifrågasättas genom exempelvis överklaganden. Det går ju faktiskt redan idag att begära omprövning av ett betyg, för övrigt. Men risken finns, ja jag tror till och med att den är överhängande, att många elever om förslaget går igenom skulle begära omprövning för att de helt enkelt vill ha högre betyg utan att kanske reflektera särskilt mycket över hur det betyg som satts relaterar till deras faktiska kunskaper, färdigheter och prestationer. Skriftliga prov kommer att bli det allra viktigaste och fokuset på det enkelt mätbara och på betyg kommer att skjuta undan det som är skolans egentliga uppdrag, vilket inte är att sätta betyg utan att ge alla de bästa möjligheterna att inhämta kunskaper, att lära sig använda sina kunskaper, vara väl förberedda för vidare studier eller arbetsliv och att växa som människor och som samhällsmedborgare.
Lärarnas Riksförbund tycker att det i princip är riktigt att omprövning ska kunna ske, dock efter det att en del förändringar gjorts och underförutsättning att det sker på ett villkorat sätt.
"Betyg ska inte kunna omprövas ”för säkerhets skull”. Eleven måste anföra sakliga skäl för att en omprövning ska komma till stånd. Detta ska en särskilt kvalificerad lärare i det berörda ämnet avgöra. Vid en eventuell omprövning av ett betyg måste möjligheten finnas att på nytt pröva att elevens kunskaper motsvarar ett högre betyg", säger Anders Almgren på Lärarnas Riksförbund, i en kommentar.
Magnus Bard har för övrigt gjort en mycket talande illustration till DN-ledaren, men den får ni leta upp i pappersversionen av tidningen (sid 2)...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
