Undran

Jag gick över en annan skolgård. Några barn tog en genväg på sin väg till matsalen.

- Man får inte springa på gräset! ropade andra barn.

- Får man inte? tänkte jag.

Vad har man annars gräsmattor till?













(Självporträtt. Jasmine Steffens.)

I [för]väntans tider...

En del av höstterminens arbete ligger och väntar på mitt arbetsbord. Böckerna är otåliga. De vill bli bläddrade i. De vill bli lästa. De vill bli vandrade i. De vill bli pratade om och kring. Ja, kanske rentav pratade med?

Om vikten av att ha tillgång till en pekpinne!

Fjärrisen till projektorn i ett av våra klassrum är borta. Det har den varit hela tiden, men ingen har brytt sig eftersom ingen har använt projektorn eftersom ingen ljudanläggning har funnits kopplad till den. Det finns det nu. Jag fixade det igår. Då stötte jag först på fjärrisproblemet. Eftersom apparaten sitter monterad i taket når jag inte on/offknappen. Det löste jag med hjälp av den här...















... såhär:















Sedan stötte jag på problem nummer två. Projektorn startade inte, för det fanns ingen strömförsörjning till den. Sladden försvann in i taket men jag kunde inte hitta var den kom ut och inte ens tekniskt mer begåvade kollegan R. fixade att klura ut det. Till slut gick jag till ansvarige J. som frågade om jag tänt lysrören? Nej, det hade jag inte. Men så fick jag veta att om jag bara gjorde det så skulle det vips! också komma ström till projektorn den vägen...





















Jag gjorde så och fick igång det hela. Det är faktiskt helt nödvändigt för mig att använda projektorn så gott som varenda lektion i den salen så jag drog en lättnadens suck över att det ändå funkade.

Men jag undrar stilla om det verkligen var färdigtänkt när installationen gjordes? För vem vill ha fullt klök på lysrören när man ska se på film/bilder/presentationer/whatever? Och... lamporna i projektorn mår inte bra av att abrupt släckas (vilket lätt kan hända t ex när någon tjänstvillig person snabbt reser sig och släcker de störande lysrören...). Det hade kanske spelat mindre roll om det var vanliga lampor man köper på Konsum för några tior. Men nu är ju projektorlampor så dyra att om de går sönder är det snudd på billigare att köpa ny projektor...

Pekpinnen ska jag också vara rädd om...

Jag gick på ett skrivarcafé

Igår var jag elev. Jag fick för mig att kolla in vad ett skrivcafé kunde vara för någonting. Där fick jag arbeta med olika associativa skrivövningar. Skriva i exakt tre minuter utifrån ett, eller ett par, slumpvis utvalda ord (jag fick "sjukvårdarens kläder"), skriva fritt utifrån en bild jag fick välja själv osv. Det var en intressant upplevelse. Jag fann ingen som helst utmaning i själva skrivuppgifterna. Genom mina bloggar, mejlande och annat skriver jag ju på det viset mest hela tiden. Och jag vet att det är något fantastiskt hundratal som faktiskt läser mina dagliga utgjutelser.

Men... att själv läsa upp det man skrivit... för de andra... var en skakig och smått läskig känsla. De andra verkade helt coola med det, men så hade de ju gått skrivarkurser och sådant. Efter varje skrivuppgift gav vi varandra feed-back på det vi skrivit. Spännande.

En nyttig och rolig erfarenhet som jag tar med mig vidare i mitt arbete.

Global warming...

På morgonnyheterna får man veta - om man inte visste det redan förut - att en stor andel skolelever (1 av 3) känner stor oro inför skolstarten. De känner prestationskrav och rädsla för att inte duga, inte passa in, hamna utanför. Jag bär alltid med mig dessa tankar och särskilt dessa dagar. Vikten av att skapa ett varmt och inkluderande klimat. Att verkligen se varje enskild elev. Hälsa på var och en, ögonkontakt, en vänlig och intresserad kommentar. Ibland behöver det inte vara svårare än så. Genuin värme och omtanke - en bra grund för relationsbyggande. Och utan relationsbyggande - ingenting.

Hmm...

Här finns en del att göra, va'?



(Del av en utvärdering som en kollega visade mig...)

Bilden är lite svårläst, så här följer elevens svar på frågan Vad tycker du om sättet vi arbetar på i klassrummet? Några förslag/tips?:

"Arbeta i grupper. Så de som behöver hjälp i en grupp och tjejerna i den andra."

Hmm, som sagt...

Nu kör vi!

Vi har redan haft två dagars arbete på annan ort och det var en fin uppstart på vårt nya arbetsår, men ändå... att komma till min arbetsplats... fylla på kaffemuggen, kolla mejlen, börja kika på nya schemat... Nu har det börjat på Riktigt. En skön känsla!