Sommarskola

Jag arbetar på sommarskolan nu. Drygt femton elever ger sig själva möjligheten att hämta in kunskaper och utveckla färdigheter som kan hjälpa dem att uppnå målen för godkänt i framförallt engelska och matematik. Jag har hand om engelskan. Nivåerna varierar ganska rejält och jag har bestämt mig för att försöka möta var och en där han, eller hon, befinner sig - så exakt som det överhuvudtaget är möjligt. Idag var det dag 3 och jag känner att vi börjar landa fint. Tre grupper där eleverna kan använda samma basmaterial, och sedan individuellt träna de färdigheter som behöver stärkas upp och så några "frilansare" som var och en pysslar med sitt. Mellan regelbundna genomgångar och gemensamma övningar under dagen, arbetar grupperna tämligen självständigt. Och jag finns hela tiden till hands, om de så bara behöver hålla mig i kjolen lite.

En av utmaningarna är att hinna med att se alla. Samtala med dem. Ge feedback på arbetet. Se till att arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla. Få alla - även de som har långt kvar till ett betyg - att känna att de går framåt och får känna glädjen i att lyckas.

Man kan tycka att tre veckor (egentligen blir det 13 undervisningdagar) är väldigt futtigt om man ska läsa upp till ett betyg. Och det beror givetvis på hur långt man har kvar. Men ändå... 13 dagar av intensivläsning i till exempel engelska (några elever har valt att enbart arbeta med ett av ämnena) ger nästa lika många undervisningstimmar som en hösttermin. För flera är det hela skillnaden!

Jag får återkomma med lite tankar och erfarenheter framöver. Just nu orkar jag inte. Jag är på benen mellan 8 och 16 och hinner knappt ens dricka kaffe. Då förstår ni hur galet mycket jag har att göra! ;-)

Men... jag har roligt! Vi har roligt!

Med huvudet i framtiden

Snartsnartsnart slut på ett läsår. Fullt upp ända in i det sista. It ain't over til' the fat lady sings. Inlämning av arbeten, preparationer, muntliga examinationer, bedömningar (som ju i och för sig pågår under hela året), betygssättning. I mångt och mycket ett avslut.

Men för mig, som sällan står och stampar på ett och samma ställe, är det också en början. Jag avrundar terminens/läsårets kurser med höstens kommande för ögonen. Många elever ska jag arbeta tillsammans med igen, ju, och jag försöker - tillsammans med dem - fundera över vad som funkat, vad som inte funkat, vad som kanske saknats, vad som önskas och så vidare. Några arbetssätt har visat sig vara väldigt uppskattade och det finns en uttryckt önskan om att få ännu mer, och ännu bättre, av dessa. En utmaning för mig. Vissa saker känns tungrodda och jag klurar på hur man kan förenkla, öppna snabbare kommunikationsvägar och i största allmänhet göra saker och ting på ett smidigare sätt.

Jag klurar på hur jag ska uppgradera mina kursupplägg, öppna upp för mer läsning av skönlitteratur i engelskakurserna och hitta nya, intressanta infallsvinklar i religionsämnet.

Huvudet i framtiden alltså. Vågar jag säga att jag faktiskt längtar lite efter höstterminen? Ja, det gör jag!

Men... jag ska njuta sommar också. Såklart.

Slutet närmar sig

Idag gick jag och kollegan Ingrid vår sista pedagågiska powerwalk för terminen. Nästa onsdag har vi annat att göra, liksom den påföljande då det är student och avslutningar. Vädret blev det finaste sedan vi började tidigt i våras. Molnfri himmel sol och bara lite, lite vind. Redan efter några hundra meter fick vi ta av oss jackorna och gå i bara tishorna. Som brukligt svävade vårt samtal över lätt och djupt, vitt och brett. Bland annat samtalade vi om vikten av nätverk. Det kan handla om ett nätverk av pedagoger på den egna skolan, kanske inom arbetslaget eller på annat vis, men också i världen utanför. Ingrid hade varit på ett i flera avseenden fruktbart studiebesök på en skola i en närliggande kommun, för att kika på hur de löst mottagningen av elever som kommer rakt in i skolan från olika delar av världen. Det var både intressant och givande att se den modell de arbetade med, liksom att få möjligheten att upptäcka att det inte alltid är så att gräset är grönare på andra sidan staketet, berättade hon.

För egen del fyller också läsandet av en del lärarbloggar samma syfte. Jag nätverkar en del, får pedagogiska idéer, kan diskutera olika frågeställningar och tankar, får en viss inblick i hur det fungerar på annat håll och ibland får jag också syn på sådant som verkligen fungerar alldeles utmärkt på min egen arbetsplats - och det känns också gott.

Vi pratade också om gnäll. Det gnälls alldeles för mycket på sina håll. Det är gnäll om tid och fördelning och ekonomi och arbetsuppgifter och ledning som överkontrollerar eller ledning som inte verkar bry sig alls och jada jada jada. Genom detta eviga gnällande skapar man sin egen verklighet. Gnället blir självuppfyllande profetior och dessutom tar det massor av lust, ork och energi - och det inte bara från gnällspikarna själva utan för alla som tvingas höra på dem. Sådant som i stället kan användas till positiva saker, som exempelvis att söka lösningar och möjligheter. Eller kanske skapa något helt nytt?

Till hösten tar vi upp våra pedagågiska möten igen och får vi inte ihop våra scheman då (jag vet ju redan att jag kommer att ha gruvligt mycket undervisningstid) så tar vi en eftermiddag efter jobbet, då. För gå - det ska vi! Och samtala!

För övrigt är det den tid på året då jag står med en fot i avslutet av ett läsår, med allt vad det innebär, och den andra foten i höstens kurser och vad som ska göras då. Känslan är något splittrad men så länge jag har fötterna där och inte i en potta får jag väl vara nöjd... ;-)