torsdag 27 maj 2010

It's all in a day's work...

Mina arbetsdagar är verkligen välfyllda.

07.40 var jag redan på plats. Innan första lektionen hann jag kolla upp ett par inlämningar, svara på ett oroligt elevmail, växla några ord med ett par kollegor, kopiera tre papper, rapportera in några betyg för komvuxelever, bestämma omprovstid tillsammans med en eftersläntrare och kika i min kalender så det inte är något jag glömmer bort idag.

08.30 - 10.00 var det dags för lektion som ägnades åt arbete med texter och genomgång av resultaten på nationella proven.

10.00 - 10.15 rådgörande och lugnande samtal med elev som kommer att behöva mycket extra stöd till hösten.

10.15 - 10.30 lugnande och coachande samtal med elev som - enligt egen utsago - måste ha ett VG. Minst (och i allt...). Men som ligger på en stark godkäntnivå i nuläget. Och det är två och en halv vecka kvar på terminen...

10.30 - 11.15 De elever som inte hann få kika på sina provresultat under lektionen droppar in på mitt arbetsrum för att få reda på sina resultat och diskutera dem. En kollega sticker emellan 2 minuter och lämnar ett kartläggningsmaterial som kanske kan komma till användning under sommarskolan (där jag ansvarar för engelskan i år).

11.15 är jag tokhungrig men tar två riskakor vid skrivbordet och tar mig an tre inlämnade uppdrag, bedömer dem och för in det hela i det käcka excelarbetsblad jag konstruerat för att kunna få en snabb överblick över saker och ting. Medan jag för in det hela i excel passar jag på att börja lyssna på CD:n som medföljde kartläggningsmaterialet. Kollegan trodde CD:n eventuellt inte gick att lyssna på, men jag lyssnade igenom de aktuella bitarna och det verkar flyta på som det ska.

12.06 håller jag på att svimma av hunger och går ut i lunchrummet, via toaletten. Jag tar med mig det där materialet för att läsa in mig på det (i lunchrummet, alltså... ;-)) och se om det kan vara något och vilka delar jag i så fall vill använda mig av. Och jag hinner läsa en del, men sedan blir det oundvikligen så att det också avhandlas ett par elevärenden över lunchbordet och när klockan är...

12.32 kommer jag på att jag ju har en elev som ska komma in och göra om en del av nationella provet (givetvis ett gammalt prov - eleven kan ju knappast få lov att göra om samma...) och att jag måste plocka fram material till detta och avslutar snabbt min lunchrast. Det bestämdes så sent igår eftermiddag att jag inte hann skriva in det i kalendern... På väg att ta fram vad som behövs och boka ett grupprum så att eleven får arbetsro möter jag den lugn- och coachbehövande eleven från 10.15 som undrar om h*n kan få den allra sista tids-slotten för den muntliga examinationen så h*n hinner förbereda sig ordentligt. Jag vill säga något om prestationsprinsessor och dito prinsar, men biter mig i tungan...

12.46 är jag tillbaka på arbetsrummet där jag fortsätter läsa det där kartläggningsmaterialet och hjärnan går upp i ännu högre varv och innan jag hinner hejda mig är jag igång och börjar planera för sommarskolan. Efter några minuter lyckas jag plocka ner mig själv igen. En sak i taget. Vara här och nu. Mindfulness är nog bara att fetglömma - åtminstone fram till fredagkväll då det finns en uppenbar risk att jag försätter mig i det tillståndet mha ett par glas moget rött... - men jag ska åtminstone vara här. Nu. Det räcker fullständigt, liksom.

12.55 upptäcker jag en trave betygskataloger som vår kanslist lagt fram. Jag ögnar igenom dem för att se så att listorna stämmer och mejlar sedan en annan lärare som sitter på de flesta resultaten för en av kurserna. Sedan kollar jag av min mejl, kikar igenom planeringen för eftermiddagens lektion på högstadiet och går och hämtar mig en mugg kaffe. Tar fram ett par texter vi ska jobba med i morgon och ser över vad som kan göras med dem så att det inte blir precis likadant som vi gjorde sist. Omväxling inte bara förnöjer; det är viktigt för att hålla intresse och engagemang vid liv - för såväl mig som för eleverna.

12.59-13.03 Jag kommer på att jag måste ringa dotter nr 2 och konferera om en fölsedagsprickasent till dotter nr 3, som fyller år imorgon. Ringer upp henne snabbt. Hon och pojkvännen har redan klurat ut något så jag får fundera vidare på egen hand. Men inte nu. Inte nu.

13.04 Jag behöver plocka fram lite material men hittar det inte och inser att jag helt enkelt måste tömma en hylla i bokhyllan och sortera upp allt som jag bara lagt på hög när jag haft som mest att göra. Så jag gör det. Och börjar givetvis rumstera om på de andra hyllorna också för att få lite bättre ordning och överblick. Under tiden kommer en arbetskamrat in för att säga hejdå. Hon ska till Barcelona på språkresa med en liten grupp elever. Telefonen ringer också, men samtalet blir ganska kort.

13.38 kommer eleven som ska göra omprovet. Vi letar upp grupprummet och går igenom den information han ska ha. Vår ovärderliga kanslist vidtalas; hon lovar ha koll på hans tid och ta in provet när han är klar, eftersom jag inte är här just då.

13.48 fortsätter jag skapa ordning i hyllorna. Det går ganska fint och av bara farten sorterar jag lite i mapparna som ligger där och har plötsligt underlättat lite för mig när höstens kurser drar igång! Jag ordnar religionsmaterialet och försöker att inte tänka alltför mycket på kurserna. Jag har avsatt planeringstid för det längre fram. Typ... mañana. Samtidigt som jag ordnar och fixar skriver jag på en liten införskaffningslista. Mappar, pärmar, register (och när var det nu som läromedel för nästa år ska beställas?) och annat fiffigt.

14.17 upptäcker jag att jag behöver en mugg kaffe till. Tar min fina mugg, som jag glaserat själv, och går bort till cafeterian för att fylla på med lite koffein. Passar på att se till min provskrivande elev samt plocka åt mig två goda chokladbitar från en stor gul skål i lunchrummet.

14.22 plockar jag fram en mapp med elevarbeten från högstadiet. En klass åttor har arbetat med att skriva texter och jag har lovat kika igenom dem och komma med feedback. Jag kollar snabbt igenom dem, men tänker ta med mig mappen till lektionen med just den här klassen, då de ska ha en form av prov och jag kommer att få tid att åtminstone börja med deras texter. Resten får jag ta imorgon. Vid det här laget har jag bestämt mig för att inte ta med något arbete hem ikväll, utan ägna en stund åt att hänga i trädgården och se om jag får inspiration till några stordåd där...

14.29 tittar jag ut genom fönstret till mitt arbetsrum och tror först att det där vita som faller är snö (inget förvånar mig, weatherwise, denna vår...) men ser sedan att det är ett stort körsbärsträd som fäller sina blommor.

14.31 drar jag på mig jackan, tar min packe med grejer och traskar över till högstadiet. Det innebär flera minuters exponering för frisk luft. *s* På väg över skolgården befinner jag mig bokstavligen mellan hägg och syrén...

14.40 - 15.40 har jag lektion med 8A. Vi kör ett litet läsförståelsetest och under tiden som de jobbar med det hinner jag både rätta den lilla högen med korta skrivuppgifter och skriva här i bloggen.

15.40 - 15.55 tar jag mig ett spontant möte med rektorn eftersom en av mina elever kommer att behöva väldigt mycket extra stöd till hösten, och då är inte jag där för att kunna rådda med det. Vi diskuterar helt kort kring detta och sedan hinner vi prata lite om sommarskolan också.

16.00 är jag tillbaka på gymnasiet där det ligger ett meddelande att jag ska ringa en av mina elever, vilket jag gör. H*n vill bara försäkra sig om att en inlämnad uppgift verkligen kommit mig tillhanda - vilket den har - och lovar sedan skicka in sitt sista uppdrag senast i morgon.

16.05 knaprar jag sorgesamt på en riskaka och försöker bestämma mig för om jag ska åka hem eller om jag ska stanna en timme och få undan lite till. Jag ringer min käraste och snabbkonfererar om eventuella gemensamma aktiviteter, som proviantering, och han säger att han fixar det eftersom han ändå måste handla till en jobbfrukost imorgon. Det avgör saken. Jag stannar en stund till. Börjar med att sätta in det jag rättat i en pärm (ordnung muss sein!) och knappa in resultaten i min dator. Av bara farten gav jag "omprovselevens" uppsats en första genomläsning också och sedan hade jag tänkt packa ihop och lyfta, men i detsamma knackade det på min dörrkarm och där stod en tjej som sökt en av höstens utlysta tjänster och undrade om hon fick fråga lite om den här skolan som arbetsplats. Vårt samtal kom att vara ända till...

16.55 då jag helt sonika bestämde mig för att låta den här arbetsdagen vara slut. Så nu lägger jag upp det här, loggar ur och kör hemåt för en kväll som inte ska få innehålla något jobbrelaterat alls. Det gäller att hålla balansen...

~~~~~~~~

En vanlig dag, alltså. Med bara två lektioner, dessutom - men det är ju givetvis så att en del av det jag gjort idag fått stryka på foten andra dagar.

Oh well... It's all in a day's work, anyway... ;-)

tisdag 25 maj 2010

Respekt!

Anne-Marie bloggar om upphovsrätt och varje elevs "värdighet och respekt för sina upphovsverk". Det skriver jag under på och är mån om att själv efterfölja och modella. Och blir lika upprörd och ledsen varje gång den där respekten för upphovspersonen inte finns där och får till resultat att man ger sig själv äran för någon annans verk och arbete. Plagierar. Fuskar.

Sedan blir jag lite ledsen, på ett annat och mer fåfängt plan, över att fuskandet inte ens kan göras med ett försök att vara åtminstone lite snitsig; ungefär som att jag är för naiv, korkad och oerfaren för att upptäcka det, när det i själva verket inte ens behövs en sökning i Urkund. Det räcker med ett par googlingar...

Hoppsan!

Men... sannerligen om jag inte håller med Jan Björklund när han i ett debattinlägg i DN bland annat skriver att

"När en lärare sätter betyg är utgångspunkten läroplanens kriterier. En lärare har utbildning, yrkeserfarenhet och tjänsteansvar. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls. Ingenstans i arbetslivet sätter medarbetarna chefens lön. Varför denna modell ska tillämpas i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är svårt att förstå...//... Självklart ska lärarna lyssna på eleverna. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad...//... Som argument för att eleverna ska betygsätta lärarna har även anförts att lärarna minsann sätter betyg på eleverna. Men den jämförelsen håller inte, enligt min mening. Läraren sätter betyg utifrån läroplanens krav med betygskriterier. Läraren har utbildning, yrkeserfarenhet och står framför allt under tjänsteansvar. I regeringens skolreformer ska dessutom bara legitimerade lärare få sätta betyg och betygssättningen ska granskas av Statens skolinspektion. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls efteråt och behöver inte motivera sig, trots att betyget kan få konsekvenser för lärarens lön och framtid."

Att elever utvärderar mig och mitt/vårt arbete har jag inga som helst problem med. Det är ju något som görs på reguljär basis och som bidrar till en positiv utveckling. Något jag välkomnar och som är viktigt för mig professionellt men också rent personligt. Utvärderingarna påverkar även den delen av min lön jag eventuellt kan förhandla kring. Det är inget jag har problem med heller. Jag vill ju göra ett så bra arbete som möjligt. Fullgöra mitt uppdrag. Vässa mig.

Men betygsättning? Nejtack.

Fast... det här räcker inte. Janne får inte av mig min fina, rosa flumpetröja hur mycket han än försöker... ;-)

fredag 21 maj 2010

Samma program - ny klass

Jag ser att Klass 9A ska komma tillbaka. Inte med samma elever, förstås, men själva programidén och även några av de "superpedagoger" som var med i den första programomgången (härligt att få kolla in Stavros, t ex - en lärare som gav ett varmt och lyhört intryck). Jag följde serien förra omgången och kommer nog att titta även ner den nya säsongen drar igång, även om mina känslor är kluvna. Jag kunde inte känna igen särskilt mycket av min egen skolvardag i programmen (såväl gruppsammansättningen, som tidsperspektiv och själva skolmiljön) men tyckte ändå det var roligt och intressant när skolan hamnade i fokus på det där viset. Det födde många spännande samtal, om inte annat.

Nu ska jag traska iväg till sista arbetsdagen här i Malmö. Det ska bli spännande att se vad vi kan lära oss idag!

torsdag 20 maj 2010

Kompetensutvecklad

I dagarna tre bisitter jag vid de muntliga examinationer som genomförs av och med mina EnB-elever. Att få göra en längre muntlig examination är ett bra och vettigt sätt att kolla av elevers kunskaper och färdigheter och det är också ett fint komplement till skriftliga prov, som till exempel nationella prov.

Så som det genomförs är det också en möjlighet till vidare lärande, eftersom det genom de samtal och diskussioner som genomförs - eleverna emellan och elever/lärare emellan - finns en möjlighet att ta med sig nytt kunnande när man går ut från salen. I mitt tycke är det den allra bästa sortens prov, faktiskt!

Jag lär mig jag också. Jag tänkte på det idag när jag vandrade "hem" till hotellet i somrig värme ( i min rosa flumpetröja!), genom Slottsparken och längs kvava, hårt trafikerade gator. Att så koncentrerat och i skarpt läge fokusera på, och föra diskussioner kring, bedömning och betygssättning tillsammans med en synnerligen erfaren pedagog är mycket värdefullt! Jag får pröva mina egna bedömningar mot (eller med) examinatorn och alldeles oavsett om vi är överens eller ej föder varje ny bedömningssituation en möjlighet att diskutera kring de mål vi finner i styrdokumenten, tillsammans med våra egna erfarenheter. där jag hela tiden. Jag märker hur jag fördjupar mina kunskaper, min förmåga och min professionalitet.

Spännande! Utvecklande! Roligt!

onsdag 19 maj 2010

På vift

En rosa flumpedagogtröja kan i dagarna siktas i centrala Malmö. Jag är här för att munta mina elever i EnB. Long story superkort har skolan ett samarbete med Hermods vilket bland annat innebär några veckor av preppkurser, tentor och muntor här i Malmö. Som deras lärare är jag givetvis med vid muntan och även vid bedömning och betygssättning i övrigt. Det är spännande; jag och examinatorn har till exempel bedömt deras arbeten (skriftliga) på varsitt håll och ändå i de allra flesta fall kommit till samma slutsatser. Han är typ 70 år och ännu aktiv i yrket. Oerhört kunnig och så lyhörd för eleverna. En källa till inspiration! Och det känns inte alls dumt att tillsammans med honom diskutera betygskriterier och göra gemensamma bedömningar. Det känns också som att elevernas rättssäkerhet säkras upp ett snäpp eller två.

Dock: Malmö - staden med gåsskit på trottoarerna.

tisdag 18 maj 2010

Arbetsglädje!

Igår kväll var jag ute på en kvällspromenad med min käraste. Vi gick förbi gymnasieskolan där jag arbetar. Jag sa något i stil med att "vilken fin skola det där är...//... jag trivs så oerhört bra där!" och han svarade att det känns skönt att någon gång få höra att det faktiskt finns människor som trivs på sin arbetsplats och med sitt arbete.

I skrivande stund håller jag ett öga på några elever som missat att göra olika delar av nationella provet i engelska A och nu åtgärdar detta. Jag har passat på att besvara några mejl och stannar kvar online; jag kollar lite på skolvärlden.se och mina ögon far över frågan om när man sist kände sig nöjd efter sin arbetsdag. Jag stannar upp och funderar en stund.

Svar: Så gott som varje dag! Och de dagar jag är onöjd beror det i 99% av fallen på mig själv. Är jag inte nöjd med min arbetsdag har jag mest troligt missat något i min planering eller på annat vis slarvat bort mig. Visst är det ofta mycket att göra, ja stressigt rentav - men för mig är det mestadels positiv stress ändå. Kan det bero på den stolthet jag känner över det uppdrag jag har, det arbete jag utför bland elever och kollegor och den arbetsglädje jag känner..?

onsdag 12 maj 2010

Dagens samtalsämne

Idag är det onsdag. Det innebär att jag och min kollega/vän tagit vår sedvanliga pedagågiska powerwalk. Dagens ämne, förutom de vanliga uppdateringarna, kom att handla om förhållningssätt gentemot våra elever. Det finns en glidande skala, konstaterade vi från laissez-faire via flexibilitet och konsekvens till rigiditet. Vi var rörande överens om att vi varken är, eller vill vara, i någon av de yttre ändarna på skalan. Men lika överens om att det ibland kan vara en skör balansgång mellan att vara flexibel och att vara konsekvent. En av slutledningarna vi kom fram till var att det är lättare att vara konsekvent gentemot eleverna om man är flexibel med sig själv. Det vill säga att man kanske ska välja sina strider med viss omsorg. Vilka saker kan vara förhandlingsbara eller lämnas därhän och vilka måste man hålla hårt på? Vi kom också fram till att konsekvens inte alls behöver innebära att alla behandlas på exakt samma sätt. Det är en omöjlighet om man bryr sig det allra minsta om sina elever som de individer de faktiskt är.

Givetvis var detta inga nyheter för någon av oss, men ibland är det bara väldigt bra att sätta ord på sådant man tänker och funderar på. Gemensamma ord. För att spegla de egna värderingarna i någon annans och ibland nå en samsyn.

Vi hade tur; inget regn under de 77 minuterna mötet/promenaden varade.

Iréne får ordet

Snart är det slut på terminen. På läsåret. Och, för en del, på skoltiden i grundskola eller gymnasium. För några verkar den insikten ha kommit väldigt sent. Man hör, här och där i sitt nätverk, förfrågningar om det kan sättas in extrainsatser för elever som riskerar att inte nå målen för godkänt, i kärnämnen. Förfrågningarna kommer sällan från eleverna, men desto oftare från det som ibland kallas "högre ort". Såå..? Nu finns det plötsligt mer resurser för det som - från exempelvis lärar-, elev- och föräldrahåll - önskats länge... ja, kanske under hela högstadietiden för en del elever, i behov av särskilt stöd? Extrainsatta timmar? Enskild handledning? Jag undrar om detta sker av omsorg för eleverna eller om det sker för att fiffa i statistiken kring resultaten? Kanske är jag bara en smula cynisk?

Hälsar,
Iréne Panik.

fredag 7 maj 2010

Deal..?

OK. Avtalsrörelsen är över för den här gången. Det känns positivt - mycket positivt - att det inte nallades på våra arbetstider. Det tackar jag för. För mig är skolåret dynamiskt och lever sitt eget liv, i samma rytm som för våra elever (åtminstone hyfsat synkat), och det ska det göra. När eleverna är trötta är vi lärare ofta också trötta - och att komma igen efter loven och vara i fas med eleverna och orka ta nya tag känns mycket viktigt.

Vad gäller löne"ökningen" orkar jag knappt rycka på axlarna åt den. Den hänger ju inte med kostnadsutvecklingen i samhället och är ett hån mot en redan underbetald yrkeskår. Själv sitter jag ändå ganska nöjd (men enbart om jag jämför med hur direkt usel lön jag hade tidigare); jag har på ett drygt år lyft min lön med 18%, men det har jag gjort genom att byta arbetsplats. Twice. Ändå blev min käraste paff när det gick upp för honom att han tjänar dryga tiotusen kronor mer än jag, i månaden, trots att jag har studerat under längre tid. Å andra sidan vill jag arbeta i världens roligaste yrke - teknik- och ingenjörsjobb är inte min tekopp. Dock hade det varit trevligt med lite mer monetär uppskattning...

onsdag 5 maj 2010

Jag - en FLUMPEDAGOG

OK. Nu kommer jag ut!

Efter mycket läsande*, funderande och moget övervägande har jag insett vad andra kanske länge har känt till; jag är en flumpedagog... eftersom jag - för att citera Hans-Åke Scherp - tror (enligt den nytestamentliga definitionen där "tro" = övertygelse... ;)) att motivation fungerar ungefär 1000 gånger bättre än hotivation.

Jag tror också på vikten av att bygga relationer med sina elever, på ömsesidig respekt, att vara lyhörd för deras individuella behov och att låta dem i största möjliga mån vara med och påverka sitt eget lärande och sin egen lärandesituation/miljö.

Dessutom tror jag att alla vill lyckas! Jag tror egentligen inte på att elever misslyckas för att de är lata; jag tror att de behöver få uppleva hur gott det smakar att lyckas - och att detta kommer att föda mer "lyckanden"! De allra, allra flesta kan dessutom lyckas - vi har bara lite olika lång ställ- och processningstid!

Till yttermera visso tror jag på ordning och reda som en förutsättning för att få arbetsro och en struktur i sitt lärande, men ordningen och redan behöver inte vara densamma för alla. Den behöver liksom inte handla om kadaverdisciplin, rättning i led och ständiga prov - utan mer om en känsla av sammanhang, personliga mål och mening. Kunskap är också viktigt; men mycken kunskap är inte statisk utan dynamisk och föränderlig - och rätt värdelös (utom när man tävlar i Vem Vet Mest?) om man inte vet vad man ska ha den till, när/hur man använder den, fördjupar, breddar och utvecklar den, samt skaffar ny!

Bland annat, dårå.

Bildbevis:





*hos bl a Flumpebloggen, Christermagister, Anna, Tysta Tankar, Per-Acke O och här.

tisdag 4 maj 2010

Elevinflytande?

Över mugg nr 2 av mitt obligatoriska morronkaffe funderade jag över mina elever och de reaktioner jag möter när jag inbjuder till delaktighet i utformningen av vårt arbete i klassrummet (och annorstädes).

Trots alla år i skolan verkar alltför många alltför ofta förvånade och ibland lite handfallna inför möjligheter att själva vara med och tycka, ha åsikter, välja och/eller påverka sitt eget lärande.

Så här kan vi inte ha det!

Än finns det hopp; en av kurserna pågår fortfarande och vad gäller resten så ska jag ta tag i det direkt vid nästa läsårs början. Det är mitt ansvar!

måndag 3 maj 2010

Fråga

Två tjejer kikar in i det arbetsrum jag delar med en kollega. De frågar efter kollegan och jag svarar att "hon jobbar hemma idag".

När de går vidare i korridoren hör jag en av dem undra:
- Jobba hemma? Hur gör man det om man är lärare?

Fundringar

Jag ville skriva kloka saker här. Djupa funderingar. Välformulerat och stringent. Men min hjärna är ockuperad av enskilda elevers bekymmer, nationella prov som ska rättas, muntliga övningar och examinationer, uppslag och idéer kring individanpassning och niohundranittionio andra grejer, lunch, byggandet av mina virtuella lärrum, höstens kurser, styrdokument, mejlkontakter med distansstuderande, tankar på de av mina elever som nu befinner sig i Malmö på prepp, lektionsplaneringar som ska hålla, att jag vill vara en så bra lärare att jag själv skulle kunna gilla att gå på mina egna lektioner, magisterkursen i religionskunskap (som just nu gått i stå eftersom jag har svårt att hinna plugga som jag borde) - samt det faktum att det gamla lärarordspråket talar alltför sant;

det man inte hinner göra innan påsk hinner man oftast inte göra alls.

GAH!