onsdag 27 februari 2008

I'm back and I'm mean

Nejdå. Inte styggare än vanligt, i alla fall. Faktum är att när jag väl kommer tillbaka till jobbet så är det så himla roligt och trivsamt (jag hänsyftar då på elever och kollegor) att jag inte alls längtar tillbaka till min lata och sköna sportlovsvecka (och snart är det ju påsklov... ;-)).

Några av "mina killar" i nian vill göra en film. Igår var det en första brainstorming kring detta. Vad vill de göra för film? Vad vill de säga? Jag vet inte än (det kommer minst en till sådan hjärnstormarsession) men det skulle kunna luta åt en film om hur det är att vara ung här i Byn och inte ha någonstans att ta vägen, såvida man inte jagar, idrottar, pysslar med folkracebilar eller vill inlemmas i fritidsgårdens tillrättalagda verksamhet. Kanske blir det något kring mobbning - och möjligen med vinkeln att vuxna (lärare, rektorer m fl) inte har samma bild av vad som händer och vad som görs, som eleverna.

Eller så blir det något helt annat.

Idag tänkte jag fråga dem om de har kollat på något avsnitt av Klass 9A. Det skulle vara intressant att få höra någon nias tankar kring programmet, upplägget och vad det eventuellt vill säga oss.

tisdag 19 februari 2008

Klass 9A

Bara en kort fundran; di häringa superpedagogerna (av vilka bara matte- och idrottslärarna impar på mig)... Varför gör de inget tillsammans? Varför jobbar de inte ämnes- och schemaöverskridande och ser vad som kan uppstå ur detta? Är det alltså så att bäst resultat nås av att göra som man alltid gjort; dvs var och en jobbar ensam och för sig - istället för att koppla ett annat och lite friskare grepp? I all synnerhet om tiden är knapp - kan man då inte göra vissa vinster, t o m rent tidsmässigt, genom att arbeta tvärs över ämnena och ge möjlighet att t ex använda språket och matematiken praktiskt i ett SO/NO-arbete eller föralldel i den där popmusikalen?

Inte vet jag. Jag bara fundrar.

(För övrigt så fanns det ingen mysigare nia än 9B, under höstterminen. Bara så ni vet. 9B vet det redan...)

måndag 18 februari 2008

Innan jag tappar bort:

Kolla här! Max Entin - en ny bekantskap som helt klart ska hållas ett öga på!

onsdag 13 februari 2008

Klass 9A?

Igår kväll hade den då premiär - dokumentärserien om en niondeklass väg till framgång, i den mån framgång mäts i höga betyg. Den väcker blandade känslor hos mig och jag känner att jag tycker och tänker en hel del kring det hela. Men jag ska försöka följa programmet - trots att jag genom någon form av mutation är helt i avsaknad av teveserieföljargenen - och vill gärna se lite mer innan jag kommenterar.

Dock vill jag gärna säga att miljön eleverna vistas i känns en smula... tillrättalagd. Milt uttryckt. Klassen är liten och verkar ha en hel korridor till eget förfogande. Där är tyst, lugnt och luftigt. Pedagogerna minglar i korridoren och har verkligen möjlighet att möta sina elever. Jag önskar verkligen att fler skolor kunde erbjuda den sortens arbetsmiljö till sina elever - t o m en sådan till synes enkel sak skulle kunna göra underverk för mångas inlärning.

Här hos oss är korridorerna ungefär lika breda (men säkert dubbelt så långa) som den man ser i programmet. Men där ryms också 3 ggr så många skåp och trängseln och ljudnivån är fullt jämförbar med ett gatuhörn i Calcutta vid rusningstid. Nerslitet, skräpigt och klottrigt blir det också även om vi jobbar med den biten mest hela tiden. Jag möter också mina elever i våra korridorer. Ofta rent fysiskt då man krockar med varandra eller kliver över utsräckta ben till elever som sitter och vilar på golven. Att stanna och föra ett samtal är snudd på omöjligt. Dessutom blir en del ungdomar osynliga i massan, vilket gör även ögonkontakt svår.

Men jag ska inte gnälla. Det är underbart sköna unga människor att jobba med och vi är ett gott gäng vuxna som varje dag åstadkommer mindre eller större mirakel. Några har även setts trolla med knäna.

Och mina killar i nian... vi som skulle ha läsning galore framöver... Idag poppade idén om att göra film, upp. Vi tände till allihopa och ska ägna den närmaste tiden till att fundera på om vi ska göra det, vilken slags film som ska göras och vad de isåfall vill berätta med sin film. Spännande!

fredag 8 februari 2008

Sorg är...

... att se bortkastade tillfällen, möjligheter och resurser ligga och skräpa i hörnen...

torsdag 7 februari 2008

Lycka är...

Idag, medan killarna skrev C-delen av nationella provet i svenska, passade jag på att rätta A-delen. Jag har svårt att förmedla den heta glädjevåg som vällde in över mig när jag räknade samman deras resultat och det visade sig att de alla klarat godkänt! En av dem låg
t o m i kant mot ett VG! När jag berättade det var det tur att de alla har öron annars hade huvudena ramlat av dem, så brett som de log. Turligen nog är även jag öronförsedd!

Jag och kollegan/vännen I var ute på vår pedagiska lunchpowerwalk och diskuterade just detta. Vi är helt eniga om att det är stunder som dessa som gör jobbet så värt att ha! Vi ger ofta mer än vi får. Men när vi får, får vi underbara upplevelser!

*lycka*











(Klicka på bilden så syns det bättre!)

onsdag 6 februari 2008

Om koalans liv och leverne
















Koalor är väldigt gulliga djur. De ser snälla och söta ut. Men de lever ett bitvis hårt och brutalt liv och möter många gånger en ond, bråd död.

Koalorna lever som solitärer i sina eucalyptusträd, mer eller mindre marinerade i den eucalyptusolja som träden avger. Oljan är mycket lättantändlig och vid de bränder som ofta härjar eucalyptusskogarna fattar de små rara björnarna eld och mer eller mindre exploderar...

Många koalahonor väljer dessutom döden före sex... Eftersom de är enstöringar blir de mycket störda när hannarna, vid brunsttiden, överger sina egna träd och klättrar upp i någon honas träd i förhoppning om lite förlustelse och bidrag till nativiteten bland koalabefolkningen. Allt eftersom hannen klättrar uppåt klättrar även honan allt högre och ofta (men inte alltid för då hade ju arten dött ut, eller hur?) störtar hon sedan ner mot en säker död.

Detta har jag och några av mina killar i nian lärt oss av texthäftet till det nationella provet. Vi gick igenom det förra veckan och det visade sig idag att det var en av de texter som gjort ett bestående in- och avtryck i deras sinnen...

What did you learn in school today? ;-)

tisdag 5 februari 2008

Läsning galore!













Jag har bestämt mig. Mina nior (i svenska) har jobbat som galärslavar det här läsåret. Nu kröns deras arbete med de nationella proven. Det kan säkert finnas något utrymme för förbättringar, och det ska det givetvis medges såväl tid som utrymme för, men i övrigt ska terminens sista halva bli en enda lång orgie i litteratur. Vi ska läsa massor av litteratur, tillsammans och enskilt. Nytt och gammalt, speglar och fönster! Vi ska frossa i böcker, serier, filmer och vi ska ha riktigt gott på vägen! Vi ska diskutera, jämföra, njuta och uppleva!

Wohoo!