Avgränsning?

Jag undrar hurpass skarp jag kan vara, när det gäller att avgränsa en förälder vars barn mår väldigt dåligt, men som mest förefaller ringa till mig för att bli terapeutad själv..? Jag vill ju - för elevens skull - behålla den goda relationen med föräldern men har varken tid, lust eller kvalifikationer för att vara vuxenterapeut. Det är ofta svårt nog att vara det för behövande elever - men där får jag ju god hjälp och gott stöd av skolhälsovård, kurator etc.

Ryktet om min död är betydligt överdrivet

Men det är den tiden på året, ni vet. Skriftliga omdömen, utvecklingssamtal, nationella prov och så det vanliga förstås... vara kurator, amatörpsykolog, mamma, kompis, samtalsledare, medlare, sitta i möten (ämneslag, arbetslag, arbetsgrupp, personalvårdsgrupp, biblioteksråd), planera, efterarbeta, följa upp, förkovra sig en smula, ha pedagogiska samtal med kollegorna, göra brandkårsutryckningar, trösta, uppmuntra, peppa, vara "vuxen i korridorerna", glädjas med, hålla ordning och reda på mina grejer och elevarbeten och jada jada jada... Just det, ja - undervisning ska det ju vara också... ;-)

Nej - jag klagar verkligen inte. Jag GILLAR mitt jobb och även när det är som allra jävligast så har jag ändå aldrig en tråkig dag!

Fast bloggandet blir lite lidande. Det blir det. Men jag återkommer.

Förr än ni anar. ;-)