The Bubonic Plague

Jag lär mig något nytt varje dag. Ofta lär jag mig saker av mina elever.

En av mina engelskgrupper läser Stephen Kings The Body och jag kom att prata med en av killarna (fast för er som tror att jag enbart undervisa killar, så är det här en grupp med minst lika många
tjejer... ;-)) om vilka andra King-böcker jag gillar. En av de bästa (även om jag annars vill läsa de av hans böcker som djupdyker i det mänskliga psyket, i st f de som innehåller övernaturligheter) tycker jag är Pestens tid.

- Aha, sa killen. Jag såg ett program om pest på teve. Det var skitbra. De berättade att många av de som överlevde pesten gjorde det för att de hade ett genetiskt fel. En sorts mutation som gjorde att de var resistenta mot den. Och efter att pesten var över, här i Europa, så var det ännu fler som var resistenta. Men det visade sig att de som är resistenta mot pesten inte kan få HIV heller. Coolt, va'?

Och så förklarade han hur forskare kommit detta på spåren vid ett blodbyte hos en blödarsjuk.
Detta hade jag ingen aning om. Spännande ju!

Och nu, när dagens lektioner är slut och jag har plockat ihop för att strax gå hem så googlade jag snabbt på det och hittade faktiskt detta.

Superintressant! Tack P!

10,2%

10,2 % på 3 år, fr o m 1/7 2007. Alltid något. Rätt okej, t o m, kan jag tycka.

SKOLK

Idag fick jag avrunda arbetsdagen frampå kvällskanten, med ett hemsamtal för en elev som uteblir från alltför många lektioner utan giltiga skäl. Det är aldrig roligt, om nu någon trodde det. Det är mycket roligare att kontakta en förälder för att bara säga att allt fungerar så himla bra. Det görs alldeles för sällan...

Och på nyheterna såg jag sedan det här. Artikeln innehåller inga egentliga nyheter; skolorna är fulla av (eller snarare tömda på?) elever som inte orkar, inte vill, mår dåligt, inte känner att de passar in, inte känner någon motivation - varken för skolgång eller något annat. Jag vet. Jag möter dem varje dag. Eller saknar...

Men den här formuleringen ställer jag mig lite frågande till:
"Alla kommuner har ansvar, inte bara för att barnen är skolplacerade utan även för att de faktiskt går i skolan, säger Birgitta Andrén."
Det var som fan. Vart tog föräldraansvaret vägen?

Ledarskapsutbildning!

När jag gick min lärarutbildning (Högskolan i Halmstad) fick vi, inom AUO, en ledarskapskurs på 5 poäng.
Jag minns bara två saker från den:

1. Den var inte alls i klass med de ledarskapsutbildningar jag gått i mitt tidigare yrkesliv. Vi fick otroligt klent med ledarskaps- och gruppdynamikteorier (som t ex FIRO), möjligheten att pröva olika idéer hands-on var så gott som obefintlig, den egna upplevelsen (som är oslagbar när det gäller att förstå) var minimal.
2. Vi byggde någon konstruktion med piprensare, i små grupper.
3. ULF!

OK. TRE saker är det jag minns. ;-) Men piprensargrejen kan vi kanske lämna därhän?

ULF var inte en stilig föreläsare. Nej, det var en grej som verkligen kunde blivit riktigt bra. Förutsättningarna fanns där i form av starka gemensamma upplevelser. Utmanande Ledarskap i Fält. Ett samarbete mellan högskolan och Lv6. I 1½ dygn (sen november, snö, några vindpinade minusgrader, sova i vindskydd) var vi helt enkelt ute på manöver där vi hela tiden ställdes inför stressande, påfrestande, utmanande och extremt lärorika situationer. Helt kanon (no pun intended...)!

Det saknades bara en sak; vettig och konkret återkoppling. Visst - vi hade debriefing med en officer, men vi hade ju inte basen för förståelse. Vi hade inte den teoretiska underbyggnaden - bara en massa kaotiska och inte alls särskilt gemensamma tolkningar av vad vi upplevt.

Jag hade den - till viss del. Men det var ju tack vare mitt "tidigare liv" (där jag bl a varit med om två civila - men i ena fallet av militär personal ledda - varianter av UGL) och inte tack vare lärarutbildningen. Och jag fick ändå ut extra mycket av ULF eftersom en av mina kursare var en f d officer som sadlat om, mitt i livet. Och på ULF var han med som observatör för Lv6...

Jag återvänder ofta till de här tankarna. Som lärare är ju ledarskapsbiten enormt viktig. Jag är så trött på ordet "flumskola", men inte står jag heller och trycker in kunskap i mina elevers huvuden; jag försöker istället skapa bra relationer till dem, mötesplatser där vi gemensamt kan hitta motivationsgrunder, finna ut vad som är intressant och relevant - och detta i ständig dialog med kursplaner och betygskriterier. Detta kräver inte bara att jag är en lärare; jag måste också vara en ledare.

Och jag önskar jag hade fler verktyg för det. Jag önskar det fanns fler plattformar för att diskutera och tanke- och erfarenhetsutbyta. Jag önskar den samlade kompetensen i ledarskapsfrågor ständigt kunde få lov att öka - både på bredden och på djupet.

Ledarskapsutbildning för lärare kanske vore en möjlighet?

Kompetensutveckling!

Idag är jag hemma. "Förkyld" är bara förnamnet.

Men jag jobbar ändå.

Jag kompetensutvecklar mig genom att ligga i soffan med kuddar, filt och katt och läsa The Curious Incident of The Dog In The Night-Time. Den borde vara obligatoriskt läsning för alla lärare.

E-M... om du läser detta: TACK för att jag fick låna den! Du har hjälpt mig utveckla min kompetens!

Lojal eller dum?

(Lite uppiggande var det i alla fall att kunna konstatera att det kompakta mörkret sakta börjar ge vika på mornarna, nu...)

Jag tänker på min vecka. Jag kände mig lite småhängig redan igår, men på tisdagarna kan jag ju inte bara vara hemma; då är det mentorstid och så har jag ju min egen klass i historia. Jag missar ogärna möjligheter att lära känna mina elever. Dessutom har jag ganska många andra lektioner, på tisdagarna, vilket skulle ställa till elände om jag bara blev hemma.

Idag skulle jag kunna vara hemma om det inte vore för det viktiga faktum att jag och mina killar i nian är i slutspurten på förberedelserna inför nationella provet, som hålls om två veckor. De skriver uppsatser och nu har vi finputsat och samtalat kring dem - samt begrundat hur svårt ett prov i läsförståelse kan vara om man inte är väl förberedd. Nästa vecka hinner vi inte med det eftersom vi då ska göra oss förtrogna med texthäftet till årets prov.

Imorgon är det friluftsdag. Jag ska åka med några kollegor och ca 80 elever till Äventyrsbadet i Kalmar och att skippa en friluftsdag känns som... skolk. Jo, det gör det faktiskt. Jag kan ju ha med en bra bok, lite material att rätta och massor av frukt att knapra i mig. På fredag har jag bara två lektioner och visst skulle jag kunna vara sjuk då, men dels orkar jag nog med dem - jag har ju fr o m denna vecka lite sovmorgon på fredagarna (börjar kl 9) - och dels hade jag behövt åka in till stan på eftermiddagen - och det kan jag knappast göra om jag sjukat mig på morgonen, eller hur?

Vecka 6 kan jag inte heller vara sjuk, för då är det ju Nationella och mina killar behöver den trygghet det innebär att jag är med dem under proven, även om jag givetvis inte får hjälpa dem. Vi har en bra relation och de känner sig hemma och bekväma med mig; nog så viktiga saker i en provsituation.

Vecka 7, då? Meeen... då är det ju sista veckan innan sportlovet. Den bör jag orka med.

Slutsats: ska jag vara sjuk får jag vara det vecka 8. För då har jag sportlov...

Igenkänning, någon?

Tomten är tidig i år?

Det ligger ett papper i min kalender. Först låg det på mitt skrivbord, men i ett anfall av jag-kanske-skriver-lite-på-det-hemma-ikväll vek jag ihop det och la in det i kalendern, alltså.

Har jag skrivit något? Nej. Men jag har faktiskt funderat. Jo. det har jag faktiskt. Det handlar om två önskelistor inför nästa läsår. Pedagogiska önskemål och personliga. Jag funderar mycket. Mina pedagogiska önskemål är ganska personliga, likaväl som mina personliga dito är hårt knutna till de pedagogiska.

Jag ska fila på mina önskemål, men att önska bort ämnen i vilka jag inte har behörighet är väl ett ganska rimligt, pedagogiskt önskemål? Dessutom skulle det kännas fint rent personligen eftersom det ger mig ont i magen och en känsla av alltför fritt fall, ibland, att undervisa i ämnen jag inte är så hemma på. Egentligen handlar det bara om ett ämne, så det är inte en särskilt ohemul önskan.

Jag funderar vidare. Och jag uppskattar att jag får möjlighet att uttrycka mina önskemål i dessa avseenden. Blir jag dessutom aktivt lyssnad på blir min uppskattning ännu större.

PIM-stjärnor

Jag tänkte fixa mig PIM-stjärna nr 3. A walk in the park om det inte vore för en sak; det ska bygga på ett "pedagogiskt minne".

Total blockering.

GAH!

Hilfe..?

Också ett samtal...

Elev sticker in huvudet i klassrummet, viftar med en ansökningsblankett till gymnasiet och hojtar:
- BRB!
Efter en minut är han tillbaka.
- WB, hälsar jag.
- LOL, säger vi unisont.

Men vaf*n...

"- Sverige måste lämna flumskolan bakom sig genom ökat fokus på kunskapsresultat där man mäter vad eleverna lär sig," säger Jan Björklund i DN-artikeln idag.

Eh... joråsåatteh...

*morr*

Vi har en blogg

Den här terminen har jag förmånen att ha min egen mentorsklass i ämnet historia. Jag har startat upp en blogg där vi ska kunna utbyta tankar, fundringar, hitta planering och läxor men också uppmuntra och peppa varandra till stordåd via glada tillrop, kreativa idéer och fiffiga länktips. Jag ger er inte länken här, för jag vill att klassen först ska känna sig trygg och säker i vår kommunikation där, men längre fram kanske jag får deras okej att länka till den. Just nu fördjupar vi oss i alla fall i viktiga faktorer som drev på utvecklingen så till den milda grad att det till slut utbröt revolution i Frankrike.

En tanke jag har är att så småningom (mha mina kommande PIM-stjärnor, kanske?) kunna starta upp en egen hemsida där jag kan ha rum för alla mina ämnen/grupper. Det vore smidigt, vettigt, pedagogiskt och dessutom roligt.

Roligt är nog inte ordet jag vill använda för mitt andra jobb på jobbet, ni vet allt det där som inte är direkt undervisningsrelaterat men som ändå bara måste göras. Igår var det dags för arbetsplatsinformation kring det faktum att vi inom ett par veckor står utan rektorer och ett arbetslagsmöte där vi förväntades utvärdera vårt kvalitetsarbete med fokus på de mål vi satt upp för hur vi vill bedriva vårt mentorsarbete. Eftersom vi haft en del vettiga mål men sannerligen inga uttalade i den vägen kan man lugnt säga att den person som kom med den lysande idén till utvärdering inte har såndär jättesusning, kanske...

Mötet räddades dock av att en kollega bakat en äppelkaka. Uppmuntrade och styrkta av den kunde vi åtminstone prata om hur vi vill jobba med våra mentorskap. Vi var rörande eniga att det är svårt - för att inte säga snudd på omöjligt - att utveckla ett gott mentorskap (för att inte tala om goda relationer med eleverna) om man, som i mitt och B's fall, har endast 20 minuter effektiv tid avsatt till detta varje vecka...











(Jag sökte i Multimediabyråns bildarkiv på "möte" och detta var vad jag hittade. Lite småkul, ju... ;-)

Tyst läsning

En svenskalektion varje vecka viks till läsning. Killarna får välja bok helt själva. De får läsa serier eller vad de vill. Det enda kravet är att de läser. Ingen loggbok, ingen sammanfattning, ingen recension. Bara läsning för läsandets skull. Spontana samtal brukar ändå uppstå kring det de läser och upplever i detta. De samtalen är bra därför att de styrs helt utifrån deras egna tankar, reaktioner och reflektioner.

När vi läser (ja, jag läser givetvis också under denna lektion) är det alldeles tyst, lugnt och koncentrerat. Det är vilsamt samtidigt som det ger energi för resten av dagen. Det är lustfyllt och fantasiberikande samtidigt som det ger bra bilder av ord, ordstrukturer, grammatik, bildspråk, kultur, in- och utsikter... ja, precis vad man vill.

Den här lektionen ser vi fram emot, både killarna och jag.

Snabbis

Jag vill bara säga att jag lagt till en ny blogg bland mina blogglänkar. Fler kommer inom kort!

Stay tuned.

Motion!

Jag funderar på en motion om... motion. Vad sägs om att förena nytta med nytta (och få det lite nöjsamt, samtidigt)? Min idé är att se om det skulle kunna finnas intresse för lunchpromenader här på jobbet, åtminstone någon dag i veckan. Man skulle kunna gå runt vår lilla sjö (tar max 20 minuter i lagom samtalstakt), samtidigt som man samtalar om viktiga saker.

Arbetsnamn på idén: PedaGÅgiskt Café. ;-)

Huff...

Jag skrev inget mer inlägg igår. You do the maths.

Då drar vi igång igen, då!

Jajamen!

Jullovet - det efterlängtade och välbehövliga - är slut.
Terminen börjar med en kompetensutvecklingsdag för oss lärare. Vi ska främst jobba i ämnesgrupperna, men ska också få lite tid till egen planering. Bra, för jag har nästan glömt allt jag planerade innan jag gick på ledighet. Jullov gör sådana saker med mig...

Jag hör av mig senare idag - om jag känner att min kompetens utvecklats.