torsdag 25 mars 2010

Magic!

Jag sitter i ett klassrum. Det är knäpptyst. Jag är inte ensam. 20 16-åriga elever sitter och arbetar med en text utifrån några olika verktyg jag tillhandahållit. Allt för att de ska bli mer och mer diversifierade när det gäller att själva kunna välja hur de vill arbeta utifrån vad det är de vill lära sig. Färdigheten är givetvis nyttig i engelskakursen, men samtidigt får de med sig en kunskap som de kan komma att ha nytta av resten av livet.

Tystnaden är verkligen inget mål i sig självt. Ofta sorlas det och diskuteras och det är något jag trivs med och uppmuntrar. Men den här tystnaden är ett kvitto av annat slag. Det handlar om koncentration. Kanske för att uppgifterna de fått faktiskt fungerar?

Det känns lite magiskt.

fredag 19 mars 2010

Som vanligt

Jag går hem klockan två idag. Direkt efter sista lektionen. Det retar säkert någon som tycker att vi lärare ska ha 40-timmarsvecka. Kanske skulle denne Någon först känna till att jag varit på min arbetsplats långt före eleverna varje dag, och likaså stannat kvar långt efter att de gått hem för dagen. Därutöver har jag tagit med mig rättnings- och planeringsarbete hem. Sammanlagt landar min arbetsvecka på 46 timmar. Detta är ingen unik vecka, utan en ganska vanlig, faktiskt. Då räknar jag ändå inte in att se Skolfront på SVT Play, att kolla nyhetsprogram och läsa tidningar för ratt få fatt på aktuella samtalsämnen att använda i engelskundervisningen, att läsa böcker på engelska (för att vidmakthålla och utveckla min egen engelska) eller kring ämnen som religion, som en slags kompetenshöjning under eget ansvar (jag läser dessutom med en magisterkurs i religionsvetenskap) plus en massa tankearbete kring enskilda elever, kring nya infallsvinklar eller ren och skär reflektion...

onsdag 17 mars 2010

Been there, done that...

I en ledare från gårdagens DN läser jag en text som svarar på det man kunde läsa i måndags; att skolledarna vill kunna disponera lärarna 40 timmar i veckan. Jag undrar varför de vill det? Vi jobbar ju 45 timmar nu? Är det kanske så att det skaver i ögonen på dem att en del av det arbetet sker under eget ansvar? Litar de inte på oss? Uppenbarligen inte. Vad vill de ha ut? Fler timmar där lärare ska tvingas göra ännu mer saker som inte har med själva det pedagogiska arbetet att göra utan allt det där administrativa som också kallas för "det andra jobbet på jobbet"?

Jag har under ett år (2009) haft en sådan 40-timmarstjänst, på en kommunal gymnasieskola, och det är inget jag vill ha tillbaka. Någonsin. Skolåret är ju uppbyggt på ett annat vis, med toppar (provperioder, betygsättning, utvecklingssamtal etc) och dalar (där extremen är de tider på året då eleverna har lov). Visst kan en del av loven användas till planering och kompetensutveckling men det fungerar inte så i praktiken. Och argumentet att lärare skulle kunna ta ut sin semester över hela året, precis när de vill i stället för att vara "tvungna" att vara lediga när eleverna är det... Don't give me that crap, please... Det fungerar inte heller i praktiken. Jag, och många med mig, vet - av erfarenhet.

På många friskolor har modellen redan införts. Det är inget bra skäl att göra det i den kommunala verksamheten. Har det verkligen utvärderats? Många friskolor har mycket hög personalomsättning (för att inte tala om att andelen obehöriga lärare också är oförsvarligt hög) - vet man vad det beror på? Har det gjorts jämförande studier mellan friskolor och kommunala?

torsdag 11 mars 2010

Communication, anyone?

Den stora gruppen jag arbetar med på torsdagsmorgnarna är väldigt talkative, så länge jag inte begär att de ska prata engelska. Det vill jag ändra på. Jag har inte ont av en pratsam klass om samtalen försiggår på målspråket. Tvärtom, ju! Den dagen det händer att alla gör det och gör det hela tiden kan jag luta mig tillbaka med en god bok i klassrummet. Nästan i alla fall. Vi är inte där än, men vi är nu en bit på väg (kanske ska jag börja fundera på vilken bok jag ska luta mig tillbaka med? ;-)).

Jag har, i samråd med eleverna, infört the communicative classroom*, som Chris alltid så varmt förespråkade, och varje lektion börjar dessutom med någon form av övning där helt enkelt alla måste prata. Engelska, då. Det har fört det goda med sig att alla har lite gladare ögon och att de dessutom mer och mer går över till engelskan. Än så länge mest när de pratar med mig, men jag tror det kommer att utvecklas på ungefär samma vis som i den andra EngA-gruppen där eleverna nu också pratar en hel del engelska med varandra.

Sweet!


*
Min - av Chris färgade - tolkning av begreppet handlar om mellanmänsklig kommunikation, via det på målspråket ständigt pågående samtalet - vid alla tillfällen... Ja, så snart man kliver in genom dörren till klass rummet (som vi vanligen befinner oss i) är engelskan det enda gångbara. Mycket av arbetet i gruppen är också inriktad på kommunikativa färdigheter, vilket inte på något sätt utesluter - utan snarare innesluter! - exempelvis läsning, skrivande och grammatikstudier.