Ryktet om min död är betydligt överdrivet

Men det är den tiden på året, ni vet. Skriftliga omdömen, utvecklingssamtal, nationella prov och så det vanliga förstås... vara kurator, amatörpsykolog, mamma, kompis, samtalsledare, medlare, sitta i möten (ämneslag, arbetslag, arbetsgrupp, personalvårdsgrupp, biblioteksråd), planera, efterarbeta, följa upp, förkovra sig en smula, ha pedagogiska samtal med kollegorna, göra brandkårsutryckningar, trösta, uppmuntra, peppa, vara "vuxen i korridorerna", glädjas med, hålla ordning och reda på mina grejer och elevarbeten och jada jada jada... Just det, ja - undervisning ska det ju vara också... ;-)

Nej - jag klagar verkligen inte. Jag GILLAR mitt jobb och även när det är som allra jävligast så har jag ändå aldrig en tråkig dag!

Fast bloggandet blir lite lidande. Det blir det. Men jag återkommer.

Förr än ni anar. ;-)