Bibeln

En elev undrade om jag möjligen kunde vara intresserad av en mangabibel för i så fall kunde jag få en han fått av misstag. Har påven en skojig hatt?

Jag hade inte ens sett en mangabibel, förut. Och nu har jag en! En som inte bara innehåller gamla och nya testamentet utan bonusmaterial, dessutom. Jag undrar vad det kan vara? En bild på Gud som räcker lång näsa, i slutet?

Det är världslärardagen!

Ja! Så är det! Men... var är tårtan? Hurraropen? Kramarna? Blommorna? Orkestern? Var är pressen?

KRAM och HURRA
till alla ni Vardagens Hjältar och Hjältinnor!

Arbetsrum - klassrum, pt II

Trivselarbetet går vidare. Baby steps, javisst. Men det går ändå framåt...

Men det är marginellt kul att se att det, i det första klassrummet, blivit sjögång bland bord och stolar och ett jämrans stök igen. Jag ska försöka att inte irritera mig på detta. Halva torsdagarna och hela fredagarna är det jag och mina klasser som äger rummet. Vi får väl se till att ha det trivsamt, lugnt och kreativt då, om inte annat.

Arbetsrum - klassrum

Varje morgon när jag låser upp dörren till mitt arbetsrum, tänder lampan och sätter ifrån mig min väska faller en förväntansfull känsla över mig - jag tror den stavas a r b e t s l u s t. Jag startar datorn och ser på mina böcker och papper, på den snygga almanackan, på växten i sin kruka, på den överfyllda pennburken, på ett par fina bilder jag satt upp, några färgglada kom-ihåg-lappar och på alla mina andra arbetsverktyg som jag har inom räckhåll. Jag tycker om mitt arbetsrum. Det inbjuder till arbete, till kreativitet och till goda samtal med de kollegor jag delar rummet med.

Men... hur ser klassrummen ut? Hos oss har vi ju inte ett klassrum för varje klass utan i bästa fall ett för varje ämne vilket betyder att både jag och eleverna vandrar emellan dem. Nu är vår skola inte så stor så det är inga långa sträckor vi tillryggalägger om dagarna. Vi kan leva med det. Rätt gott, till och med. Vad värre är - när ingen "äger" klassrummen, oavsett om det är ämne, lärare eller klass, finns en risk att de blir... opersonliga. Avskalade. Och egentligen inte ens funktionella. Inte om man med "funktion" avser att skapa en till arbete och samspel inbjudande atmosfär. Till arbetsglädje, till lust och till kreativitet. Visst - vi har bänkar och hyfsat sköna stolar och vi har projektorer och IT-prylar. Men tänk om vi kunde klä in våra klassrum i böcker? I bilder? I elevernas egna arbeten? Tänk om det rentav kunde stå en växt i något av fönstren? Eller - ifall jag skruvar ner ambitionerna några varv - om bänkarna bara kunde stå lite snyggt. Stolarna vara ordnade. Om det inte såg ut som om de som tidigare använt rummet varit tvungna att evakuera, hals över huvud?

Så tänkte jag om arbetsrum och klassrum, igår kväll.

Sedan slutade jag gnälla. Och började göra. Idag.















(Före I)
















(Före II)















(Efter I)
















(Efter II)

Det som bland annat inte syns på före-bilderna är skräpet på golvet, eftersom röran omöjliggör riktig städning, och kadavret till teveapparat-och-dvdspelare-på-rullbar-hög-ställning som stod och skräpade i ett av hörnen. Och det här är bara början. Eleverna som hade morgonlektionen där uttryckte sin uppskattning. Det tyckte det blev lugnare och kändes bättre att också sitta så att alla kunde se varandra. Väggarna ska "dekoreras" om. Och minsann om jag inte ska dra in en krukväxt också. Bland annat.

Fortsättning kommer alltså att följa.

Summer lovin'

Vi jobbar med sommarprogram, efter inspiration från Malin. Klassrummet surrar och bubblar av engelska, av idéer, av prat och skrivande och musiksnuttar som ska vara med. "Kan man säga så här?"... "hur stavas..?"... "om vi vill göra ett program ihop, då får vi väl lite mer tid..?"..."Får jag kolla på ditt?"... "Ska alla kunna lyssna på mitt program sedan?"..."Är det okej om man vill spela en låt med svensk text?". Härligt!

De blyga vill inte gärna att andra ska lyssna på deras program, när de är klara, men är ändå nyfikna på de andras. Jag tänker att jag ska göra en deal med dem; alla lägger upp sina program i vårt virtuella klassrum på skolportalen - om jag först visar en liten snutt där jag filmat mig själv när jag gör lite reklam för Skolsnack. Kanske kan funka?

Nästa år... då...

Vårterminen brusar runt omkring mig. Det är inlämningsuppgifter och nationella prov och frågor och kakor och filmtips ("Magda... du bara måste kolla in The Mighty Boosh!") och en lärarstudent på VFU hos mig och utvecklingssamtal och andra utvecklande och inkluderande samtal och en kommande språkresa och kursslut och examinationer och en pågående debatt om skolan. Om världen. Om skolvärlden.

Och mitt i allt detta tänker jag framåt. På nästa läsår. För det är ju nu, medan jag är mitt uppe i allt, som jag ser allra klarast, kan formulera allra tydligast, vad jag vill göra då. Vad som fungerar väl nu och är värt att utveckla, vad som inte är så lyckat och alternativa vägar att pröva - och alla dessa idéer som dyker upp medan jag håller på som bäst. Inte minst: eleverna. De ger mig omedelbar feedback hela tiden och jag vill ta vara på allt de ger mig medan det är skarpt och väl synligt. Innan sommarlovet hunnit sudda ut en del.

Så min planering inför starten på det nya läsåret (och dessutom en ny läroplan, ju!) pågår för fullt. Just nu. Jag är där. Nu. Men... jag är också här. Nu.

Nu nalkas våren!

Den vår di svage kalla höst, för att snacka som Erik Axel Karlfeldt. Jag älskar hösten. Det är igångsättningens och uppstarternas och de goda föresatsernas tid för mig. Ibland är luften hög, klar och lite krispig... ljuset är lite blåare och ljudet färdas lite längre och klarare - ibland doftar det regnmättat och det är skönt att kura inomhus, hemma eller på jobbet, medan det höstgråa bäddar in synfältet.

Livet på skolan dessa bråda dagar innan eleverna börjar strömma in (i morgon!) präglas av totalt kaos. Scheman, salsindelningar, grupper, valbara kurser och tjänstefördelningar... inget stämmer och ingen vet något. Det är som den lilla lappen på min anslagstavla:

Teori är när man vet allting men inget fungerar.
Praktik är när allting fungerar men ingen vet varför.
I detta hus förenas teori och praktik;
ingenting fungerar och ingen vet varför.

Fast vi vet. Det handlar om ledning och en viktig uppgift för ledare; framförhållning. Man kan faktiskt låta eleverna välja till elevens val redan i mars. Man kan faktiskt lägga scheman i april. Och så vidare...

Med detta vill jag absolut inte hänga ut någon enskild ledare; de vi har nu är rentav helt oskyldiga eftersom de börjat under sommaren. Och de vi hade tidigare var någon slags tillförordnade ställföreträdare. Nej... ledningen sitter ännu en våning upp... Den ledning som skulle sett till att det fanns någon/några som kunde ta hand om, och ro iland, allt detta som nu inte är klart.

Och ändå... vi skrattar. Vi har roligt. Vi jobbar intensivt och vi hinner med så mycket! Det finns så många goda krafter, så mycken styrka och professionalitet, så mycket drivkraft och rutin, så mycket flexibilitet och kreativitet att vi kommer att ta emot våra ungdomar med öppna armar i morgon bitti 08.30. Salarna är iordningställda, lektioner och andra aktiviteter förberedda och vi kommer att ta emot nya och "gamla" elever och vi kommer att ta väl hand om dem! Fattas bara!

Det kändes gott att möta kollegorna i onsdags, snabbuppdatera oss på vad som hänt under åtta härliga sommarveckor och sedan samla ihop oss under ett par uppstartsdagar på Öland. När vi stod där på konferenshotellet och skulle förse oss med förmiddagsfikat kände jag hur mycket jag gillar mina arbetskamrater; även de som jag emellanåt har lite sammandrabbningar med!

Nu ska det bli roligt att ta tag i både vardagsrutiner och nya utmaningar! Det är VÅR!

~~~~~~

Under ytan pågår en debatt på jobbet; en debatt om konst. En diskussion vad som kan vara okej att hänga upp ute bland eleverna och vad som inte kan vara det. Orsaken till meningsskiljaktigheterna är den här tavlan:















Personligen finner jag den inte det minsta stötande; tvärtom skildrar den kvinnlig lust och sensualitet på ett vackert sätt - här finns vare sig vulgaritet eller pekpinnar.

Tycker jag, dårå...