Jag somnade igår med en bok jag julklappat mig själv med;
BRYT MÖNSTRET eller GÅ UNDER av Fredrik Svensson
och av någon anledning vaknade jag med gamla Clash's
Should I Stay or Should I Go ringandes i huvudet.
Först efter en mugg kaffe gjorde jag kopplingen. Vill jag fortsätta gräva där jag står eller vill jag bara vegetera? Svar: Jag vill fortfarande gräva där jag står. Jag vill gräva djupare, och så småningom också lite bredare.
Förändring börjar inifrån. Det är så förbenat lätt att skylla på omvärldsfaktorer (allt från snålt tilltagen budget från Nämnden till elevernas vilja och/eller förmåga) men är inte det att snarare angripa symptomen än roten? Jag måste alltså börja med mig själv (vilket jag
har gjort, men... det största rummet är det för förbättring, sägs det) och bli bättre på att se hur lösningen på saker och ting i första hand kan fixas med befintliga resurser. Boken ska få bli min inspirationskälla, tillsammans med mina kollegor - både de jag har IRL på skolan och de vars bloggar jag läser med stort intresse - och (såklart!) eleverna!
En annan sak som jag köper rakt av, i boken, är tanken på hur medias bilder av skolan är hyfsat enögd. Att den är det visste jag ju sedan tidigare och likaså vad det bl a beror på (alla de negativa ord som signalerar dito budskap). Men det jag vill göra är att bli ännu bättre på att vara en
positiv ambassadör för det viktigaste som finns: den plats där vi alla tillbringar/t en så stor del av vårt liv.
Skolans värld är lite som en bal på slottet; fruktansvärt tråkig... och... dötrist... och... tråkig... och...
alldeles underbar! Den
kan vara en svincool, inspirerande, utmanande, rolig, allvarlig, uppmuntrande, trygg, sanslöst tuff, framtidsinvesterande, eftertankemanande, framåtblickande, tidlös, ultramodern, fingertoppskänslig, banbrytande, kraftskapande, lärorik, fostrande (i den mening
Jytte lägger i ordet), visionsuppmuntrande, motiverande, energisk, spännande, utblickande, reflekterande, gemenskapande, tillåtande, kreativ, positiv, utvecklande, sammanhangstydlig och engagerande drömfabrik! Detta gäller Bjurbäcksskolan lika väl som alla andra skolor!
Vad är det som hindrar oss från att göra den till allt detta, förutom de gränser vår egen fantasi sätter? Ingenting, faktiskt. Ingenting.
GOD FORTSÄTTNING, KOSMONAUTER!