Sharing is caring!

Jag läser hos Anne-Marie om att dela med sig av varandras undervisning.

Så underbart det vore om vi hade mera av sådant! Jag kan, till min sorg, upptäcka att vi inte ens pratar särskilt mycket med varandra om vår undervisning. Fika- och lunchpauser går åt till att prata mest om väder och vind. Undflyende ting.

Och att dela varandras undervisningsidéer? Inte alls särskilt vanligt. På sin höjd sticka till varandra någon kopia på en tidningsartikel, eller frågor till en film. Det är inte så dumt det heller, ibland. Men... om vi kunde prata mer om hur vi möter våra elever en måndagsmorgon? Hur vi kan attackera en engelsk text på ett nytt fräscht sätt? Hur vi kan våga gå ifrån läromedlen och lära på andra sätt?

Och det kan nog vara så att det är den där triste Jante som är inbegripen. Tro inte att du är något. Tro inte att du kan komma här och dela med dig av dina tips. Tror du inte vi vet hur man ska undervisa, va'? Och att själv fråga... vad kan det tyda på? Osäkerhet? Oerfarenhet?

Och så går vi där och bevakar våra lektioner, våra undervisningar - och glömmer mitt i allt detta att vi har ett gemensamt ansvar för att våra elever ska få en så bra skola, så bra undervisning, som det bara är möjligt. Vi glömmer att våra erfarenheter, tankar och idéer tillsammans blir så mycket starkare, så mycket bättre, så mycket mer om- och inneslutande - för oss alla. Lärare och elever.

Vidöppet!

Apropå ett inslag för några minuter sedan, i Rapport, vilket i sin tur var apropå den nya säsongen av Klass 9A... till mitt klassrum är dörren alltid öppen. Såvida det inte bullrar alltför mycket i caféterian utanför. Men... även när den ser stängd ut är den ändå.... öppen. För den som vill!

Rätt vad det är har vi också besök i klassrummet. Det kan vara rektorn som kikar in, eller någon kollega. Strax före jul hade vi besök några gånger av en engelskalärare från Polen - Halina. Och de här veckorna har vi en blivande lärare som gör en del av sin VFU hos oss. Det händer också att andra elever besöker våra lektioner.

Jag välkomnar ändå fler. Och oftare! Vi har en kultur av stängda dörrar till våra lektioner i skolans värld. Dags att sparka in dem? Lite subtilt, menar jag...