Willkommen, bienvenue, welcome!

För ett par veckor sedan var 14 av våra elever, tillsammans med några lärare, på besök hos en ungefär lika stor grupp elever/lärare i Polen med vilka vi arbetar i ett projekt kring Östersjön.

Den här veckan är det vår tur att återgälda gästfriheten. Det börjar bra!

Välkommen in till oss!

Jag fick en fråga i morse, av en kollega från annat håll:
- Får jag vara med på din lektion nu på morgonen?

Jag svarade:
- Ja! Gärna! Du är så välkommen!

På eftermiddagen fick jag tillfällen att själv ställa en fråga:
- När du hälsade på hos oss - vad såg du? (Med förhoppningen att få lite feedback, kanske.)

Han svarade:
- Att du använde Youtube. Det kan jag nästan aldrig göra - min rektor är mycket strikt med upphovsrätt och sådant.

Sedan pratade vi vidare om kurser, bedömningar och prov och han förklarade för mig hur han, som engelskalärare, hade att hålla en sluttentamen vid läsårets slut. Därutöver måste alla elever göra fem stora prov. Plus andra prov. Plus muntliga redovisningar, inlämningsarbeten, hemläxor och allmänt aktivt deltagande i lektioner.

Jag är glad att jag inte jobbar i Tyskland. Vågar jag hoppas att åtminstone några av mina elever också är det?

Vidöppet!

Apropå ett inslag för några minuter sedan, i Rapport, vilket i sin tur var apropå den nya säsongen av Klass 9A... till mitt klassrum är dörren alltid öppen. Såvida det inte bullrar alltför mycket i caféterian utanför. Men... även när den ser stängd ut är den ändå.... öppen. För den som vill!

Rätt vad det är har vi också besök i klassrummet. Det kan vara rektorn som kikar in, eller någon kollega. Strax före jul hade vi besök några gånger av en engelskalärare från Polen - Halina. Och de här veckorna har vi en blivande lärare som gör en del av sin VFU hos oss. Det händer också att andra elever besöker våra lektioner.

Jag välkomnar ändå fler. Och oftare! Vi har en kultur av stängda dörrar till våra lektioner i skolans värld. Dags att sparka in dem? Lite subtilt, menar jag...