Om externa examinatorer

På min arbetsplats har det länge arbetats med externa examinatorer. Rent historiskt har det att göra med att en stor del av undervisningen delvis varit distansbaserad men det var före min tid. Systemet med fler än en bedömare tyckte dock de allra flesta (kanske alla - jag vet faktiskt inte) var så bra att det behölls när det andra skrotades.

Morrica bad mig beskriva lite hur vi jobbar med detta.

De externa examinatorerna kan antingen vara andra lärare på skolan, erfarna lärare från andra skolor eller rentav - i något fall - nyligen pensionerade lärare med ämneskunskaper och bedömningsfärdigheter som är up to date.

I mina ämnen är det en mix av ovanstående; i engelska bedömer jag tillsammans med en annan engelsklärare på skolan och i religionskunskap gör jag det tillsammans med en mycket erfaren lärare från en annan skola i en annan kommun.

I engelska utgår vi gemensamt från resultat på nationella prov och gör också en gemensam muntlig examination (som vi byggt ut så att den är mer omfattande än den muntliga delen i NP). Där kan då min kollega ge sin bild av eleven vad gäller bedömning och betyg - vilket ju blir en summativ bedömning. Sedan har jag ju ett kompletterande underlag i form av allt eleven visat (performance, inlämningsuppgifter osv), och de framsteg som gjorts, under kursens gång - den normativa bedömningen. Denna blir då endast använd som en positiv, eventuellt "höjande" faktor vid det slutliga betygssättandet (som görs av mig i egenskap av ansvarig lärare, men ändå i samråd med min medbedömare) eftersom man knappast kan ge en elev ett lägre betyg än det som blir utfallet av NP - däremot kan man ju ge ett högre...

I religionskunskap låter jag en extern examinator inte bara medverka vid en muntlig examination utan dessutom både utforma och rätta den skriftliga - givetvis utifrån styrdokumentens krav på centralt kursinnehåll - men även annat som vi kanske tillsammans (eleverna och jag, alltså) velat få med under resans gång). Precis som i engelskan sätts inte ett lägre betyg än det som blir resultatet av den skriftliga examinationen. Den muntliga delen blir ännu ett tillfälle för eleven att visa vad h*n inhämtat av kunskaper och färdigheter under kursen. Examinatorn gör sin bedömning och betygssättning och vi diskuterar detta (våra bedömningar är oftast kusligt lika - vilket jag tillskriver den vikt vi lägger vid att nogsamt följa Skolverkets riktlinjer, vilket givetvis görs även i engelskan). Sedan fattar jag - i egenskap av ytterst ansvarig - det avgörande beslutet och precis som i engelskan väger jag då in allt gott jag sett av elevens arbete under kursens gång.

Våra elever upplever detta system som både rättvist och rättssäkert. Det gör jag också.

Jag hoppas min förklaring inte varit alltför luddig!