Idag frågade jag en klass treor som läser A-kursen i religionskunskap om de ville att jag skulle läsa högt för dem ibland. Det ville de! Jag fick dem att högtidligen lova att säga till mig ifall de inte tycker läsningen ger dem något, för i så fall skippar vi det hela.
Boken är Ser mitt huvud tjockt ut i den här, av Randa Abdel-Fattah, och handlar om den väldigt vanliga tonårstjejen Amal som bestämmer sig för att bli "heltidare", dvs bära hijab på heltid. Inspirationen till detta kommer från Rachel i Vänner. Boken har någonstans beskrivits som en bruksbok mer än en litterär upplevelse. Men jag tänker att den ger oss en möjlighet att få en inblick i muslimskt vardagsliv, att få möta något av en religion från insidan och incitament att lyfta upp och samtala om fördomar vi kan ha om inte bara islam utan också andra religioner och deras utövare. Vi får väl se hur detta utfaller. Men jag har länge velat arbeta med skönlitteratur även i religionskunskapen och detta är en början.
Det som i alla fall inte kan bortses ifrån är den effekt en stunds högläsning har på en klass. Det sprider sig en slags vilsam tystnad. Vi slappnar av. Följer berättelsen. Och det spelar ingen som helst roll att lyssnarna är unga vuxna - högläsning är magiskt.
När vi läst en liten stund dyker det upp spontana frågor. Och vi tar oss tid att samtala kring dem. Sedan fortsätter vi en bit till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar