Here we go again

Jag läser i DN:s ledare om tankar kring att Jan Björklund nu lanserat Mattelyftet. Av artikeln framgår att det är en bra sak, och så kan det nog absolut vara. Matematik är ett viktigt ämne som många elever tycker är kämpigt. Ordet "katederundervisning" tänker jag inte diskutera här eftersom det har så olika konnotationer och det får bli en egen debatt... Men i artikeln står också att "De [lärarna, min anm.] har ständigt utsatts för påverkan, av politiker, trender, lärarhögskolor, forskare och proffspedagoger i en salig blandning. Det har de senaste decennierna försämrat den svenska skolan." Vänta lite nu. Att det alltså forskas på skolans område och att lärare tar del av detta och prövar en del av det som forskningen kommer fram till är bra saker skulle alltså vara negativt? Att vi har en utbildning i vårt yrke och att denna påverkar oss är också av ondo? Hmm...

Och så "att vända utvecklingen krävs tydliga kunskapskrav och kursplaner, ökad ordning och kontinuerlig uppföljning av vad eleverna lärt sig." Hoppsan! Här kommer Majoren och pekar med hela armen igen och det är vad vi behöver? Reality check, någon? Ja, skolan har problem. Stora problem, till och med. Men kunskapskrav och planer för kurserna har funnits hela tiden (om än en smula otydliga och jag är inte säker på att våra nya ämnesplaner är SÅ mycket tydligare). Ordningen är ett problem på sina håll men det handlar inte om att komma tillrätta med den så mycket med disciplinära åtgärder som att få utrymme för att ständigt få alla elever att bli sedda och lyssnade på, till exempel... Och kontinuerlig uppföljning - vilka lärare gör inte det och har gjort hela tiden?

Men nu är vi alltså där igen. Lärare är oproffsiga rön som vajar efter den vind som blåser för tillfället. Eller? Och... hur går det ihop med att det, enligt artikeln, är lärarna som ska utforma undervisningen? Klarar vi verkligen av ett sådant ansvar?