fredag 23 september 2011

Arbetsrum - klassrum

Varje morgon när jag låser upp dörren till mitt arbetsrum, tänder lampan och sätter ifrån mig min väska faller en förväntansfull känsla över mig - jag tror den stavas a r b e t s l u s t. Jag startar datorn och ser på mina böcker och papper, på den snygga almanackan, på växten i sin kruka, på den överfyllda pennburken, på ett par fina bilder jag satt upp, några färgglada kom-ihåg-lappar och på alla mina andra arbetsverktyg som jag har inom räckhåll. Jag tycker om mitt arbetsrum. Det inbjuder till arbete, till kreativitet och till goda samtal med de kollegor jag delar rummet med.

Men... hur ser klassrummen ut? Hos oss har vi ju inte ett klassrum för varje klass utan i bästa fall ett för varje ämne vilket betyder att både jag och eleverna vandrar emellan dem. Nu är vår skola inte så stor så det är inga långa sträckor vi tillryggalägger om dagarna. Vi kan leva med det. Rätt gott, till och med. Vad värre är - när ingen "äger" klassrummen, oavsett om det är ämne, lärare eller klass, finns en risk att de blir... opersonliga. Avskalade. Och egentligen inte ens funktionella. Inte om man med "funktion" avser att skapa en till arbete och samspel inbjudande atmosfär. Till arbetsglädje, till lust och till kreativitet. Visst - vi har bänkar och hyfsat sköna stolar och vi har projektorer och IT-prylar. Men tänk om vi kunde klä in våra klassrum i böcker? I bilder? I elevernas egna arbeten? Tänk om det rentav kunde stå en växt i något av fönstren? Eller - ifall jag skruvar ner ambitionerna några varv - om bänkarna bara kunde stå lite snyggt. Stolarna vara ordnade. Om det inte såg ut som om de som tidigare använt rummet varit tvungna att evakuera, hals över huvud?

Så tänkte jag om arbetsrum och klassrum, igår kväll.

Sedan slutade jag gnälla. Och började göra. Idag.















(Före I)
















(Före II)















(Efter I)
















(Efter II)

Det som bland annat inte syns på före-bilderna är skräpet på golvet, eftersom röran omöjliggör riktig städning, och kadavret till teveapparat-och-dvdspelare-på-rullbar-hög-ställning som stod och skräpade i ett av hörnen. Och det här är bara början. Eleverna som hade morgonlektionen där uttryckte sin uppskattning. Det tyckte det blev lugnare och kändes bättre att också sitta så att alla kunde se varandra. Väggarna ska "dekoreras" om. Och minsann om jag inte ska dra in en krukväxt också. Bland annat.

Fortsättning kommer alltså att följa.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Yey! Jag har möblerat "mina" klassrum i grupper i många år, och vinsterna är hur många som helst! Jag kan röra mig mellan eleverna utan att störa de som jobbar vid andra bord, eleverna kan jobba tillsammans, ja, de kan nästan inte låta bli att jobba tillsammans. Det blir tystare, lugnare och mer aktivitet på samma gång. Lycka till med ommöbleringen, det kommer bli ett lyft!

The Karma Police sa...

Tack!
Jag jobbar i huvudsak i två klassrum. Det ena har också alltid varit möblerat i grupper. Det andra (det på bilden) har jag tidigare inte jobbat så mycket i, men det som slog mig var just detta: att när jag hade en viss klass i båda klassrummen, i två olika ämnen, kunde jag märka en avsevärd skillnad på själva gruppen när de kom in i det stökiga klassrummet. Stämningen blev en annan, slamrigare. Och redan i fredags märkte jag direkt att den blev en mycket lugnare stämning i klassen när klassrummet var annorlunda ordnat. När det var just ordnat. Det var t o m några elever som kommenterade att de tyckte om att sitta sådär - och att det var fint i rummet, nu.
Så efter fredagslektionernas slut gick jag över till det första klassrummet och rensade ut lite annat stök - som t ex TRE utrangerade OH-apparater och några kartonger (tomma, eller med några läroböcker kvar i) som andra kollegor liksom bara låtit stå kvar.

Jag kan knappast skylla på någon annan - jag hade själv blivit hemmablind också.

Men nu är det slut med det!