Tankar om tid tar tid

På fönsterbrädan i mitt kombinerade arbetsrum och klassrum står två timglas. Jag tycker om att titta på dem. Vända på dem och se den fina sanden rinna genom den smala passagen mellan de två konerna av glas. De konkretiserar tiden och hur den faktiskt är konstant trots att vi ibland kan uppleva den som antingen framsniglande eller förbiilande.













(Fönsterbräda och fönsterbräda, förresten... fönstren är på renovering och istället har vi boardskivor... säger man då "boardskivebrädan"?)

Just nu har jag ställtid. För min del betyder det i klartext att jag har något mindre roligt som måste göras, men att jag vill belöna mig lite i förväg genom någon liten trevlighet. Jag har just hämtat en mugg kaffe. Kaffe är alltid trevligt. Nyss kom vår kurator in på mitt rum och frågade om jag vet någon mer som kan tänkas vilja följa med på teatern i morgon kväll (arbetslaget ska se Top Boy) och vi fick en liten pratstund. Gemenskap är trevligt och när det kombineras med kaffe blir det ännu mer trevlighet av det. Det är precis som min favoritBob säger: "Vad vore livet utan kaffe och gemenskap?".















(Jag missar inte en möjlighet att lägga upp en bild på Bob! ;-)

Visst är det viktigt med tid för enskild reflektion i det dagliga arbetet (om sådan händelsevis skulle gått att uppbringa...). Tokviktigt! Men... här på jobbet blir dessutom de där småstunderna av kaffe och gemenskap (fast det kan funka med te också...) ofta små öar av spontana pedagogiska samtal, utbyte av tankar och idéer och gemensam reflektion. Direktheten... aktualiteten i dem... gör att det vi grunnar på just i ögonblicket lyfts fram... precis när det behövs.

Så... nu är det ställtid. Tid jag använder till kaffe, gemenskap och... tankar om tid. Och... det är jobb, det också.