Diskrepanser...

Nu blåser det kring läraröronen igen. Skolverket har kommit med en rapport, "Likvärdig betygsättning i gymnasieskolan", där man jämfört resultat på nationella kursprov med elevernas kursbetyg och funnit en avsevärd diskrepans.

Ja, det är inte helt ovanligt att man sätter olika betyg, eftersom de nationella proven inte på något vis är avgörande för en elevs betyg. Däremot ger de ofta en bra och ganska bild av hur en elevs kunskaper och förmågor ser ut. Dock i ganska platt form, eftersom det ändå handlar om främst ett pappersprov; ett nedlag i en elevs verklighet vid en given, och för alla gemensam, tidpunkt. Det finns elever som just vid denna tidpunkt inte kan prestera sitt bästa, av många olika skäl. Därför kan ett provresultat vara sämre än det slutliga kursbetyget. Det är inte konstigare än att det sker även vid andra provtillfällen. Som språklärare kan jag också tycka att det, i de nationella proven, ligger lite för lite tyngd på exempelvis muntlig förmåga som är en av de fyra färdigheterna som ska vägas in vid bedömning. Och... det är kanske inte just vid det nationella provtillfället som en elev verkligen visar prov på kommunikativa och interaktiva färdigheter; och det är ju faktiskt till det som språkundervisningen syftar. Eller?

Därför är det viktigt att jag som lärare hela tiden iakttar, bedömer och dokumenterar mina elevers aktiviteter och vid slutlig betygsättning kan väga in så många faktorer som möjligt - för en så rättvis betygsättning som möjligt. Och här kan jag önska att det hade införlivats mer av bedömningsövningar och betygssättning i min lärarutbildning. Inte bara i att bedöma elevers verksamhet utan också att tolka och diskutera kring betygskriterierna. Under mina år som lärare har jag nu hunnit ha många sådana samtal och även viss fortbildning, men samtalen behöver föras hela tiden. Det räcker inte med att en skola utformar lokala betygskriterier och sedan tror att det är bra. Ofta ligger arbetet med dessa så långt bak i tiden att många nya lärare kommit till och därmed inte bara ska tolka de överordnade kriterierna som finns hos Skolverket, utan dessutom behöva fundera kring vad som egentligen menas med formuleringarna i de nya. Och det finns alltid en tendens att bli hemmablind, börja gå på någons lags rutin och inuti sitt eget huvud börja snickra egna, superlokala kriterier...

Jag tycker det skulle vara så att det avsattes tid varje läsår, för samtal kring och vidareutbildning i, bedömning och betygssättning!

Samtidigt... om antagningen till högskolorna inte vore så stelbent utan möjligheter till inträdesprov - så som det föreslås i huvudledaren i dagens DN - så skulle kanske detta med något felaktigt bedömt betyg inte tillmätas den katastrofala betydelse som det faktiskt kan få i en enskild elevs fall.