Hej matematik!

När jag gick i högstadiet var matte något av det värsta jag visste. Jag hade Särskild kurs. Allmän kurs var för de långsamma och svaga. Hette det. Eftersom jag var en Duktig Flicka var det enbart Särskild som gällde. Såväl i matte och engelska som franska. Som jag minns det hade Valter (frid över hans minne i övrigt) en genomgång framme vid tavlan där han med en överljudsrakets hastighet gick igenom något moment och sedan fick man slå upp sidan 231 i den feta boken och liksom bara räkna på. Ibland vågade jag fråga en gång om det var något jag fastnat på. Om jag då inte förstod när Valter drog samma förklaring en gång till så höll jag käft och såg ut som om jag förstod. Fast jag hade tur ändå; ibland kunde jag fråga min pappa, som är både kunnig i och intresserad av matematik, och han kunde hjälpa mig att bena ut bråktal eller ekvationer. Men än idag får jag hjärtklappning och kliande eksem när jag hör talas om okända storheter som x eller kanske y. Jag är inte ensam om det.

Mycket har hänt på skolans område. På en tjejmiddag i helgen träffade jag en mattelärare som berättade hur hon jobbar genom att diskutera matematik med sina elever. Hon låter dem fundera över några gemensamma uppgifter och sedan får de redovisa hur de kommit fram till sina svar och hon åskådliggör därmed att det faktiskt kan finnas fler än ett sätt att både se på, och angripa, ett matematiskt problem. Det gör att elevernas olika intelligenser kommer till sin rätt och utvecklas. Dessutom tänker jag att man får en klart mer positiv attityd till ämnet.

Uppenbarligen jobbar inte alla lärare på det viset; något som också uppmärksammas i huvudledaren i dagens DN, med rubriken "Tala om matte". Sverige ligger inte så bra till i statistiken och även om vi alla vet att det finns "lögn, förbannad lögn och statistik" så ser det ganska illa ut även när siffrorna vänts och vridits. Som en av förklaringarna till detta anges just det gängse arbetssättet, som tydligen fortfarande påminner om Valters pedagogik, medan man i många av de andra länderna i studien diskuterar, argumenterar och finner alternativa strategier för problemlösning.

En annan förklaring är att svenska elever skulle ägna sin fritid åt annat än matteläxor. Det äger nog sin riktighet. Jag är ingen vän av läxor. I all synnerhet inte på grundskolenivå där man bör ge utrymme för den träning som behövs, inom ramen för skolschemat. På högre nivåer däremot tycker jag absolut att man ska kunna kräva ett större engagemang av de elever som siktar högt. No pain, no gain - typ. Men... för att det skiktet av elever ska öka så behöver matteundervisningen tydligen förändras. Uppdateras. Det behöver tänkas om.