På en av lektionerna idag fällde en elev kommentaren att det kvittar om man presterar bra på prov, är aktiv i klassrummet och i övrigt pluggar och står i. Om läraren inte tycker om en får man lägre betyg i alla fall. Om man är tjej och sitter med en prilla under läppen faller man i onåd. Vill man bli tagen på allvar måste man nog ta ur sina piercingar. Flera av eleverna höll med. Hade erfarenhet av detta från sina hittills 10-11 år i skolan.
Jag studsar när jag hör sådant. Inte för att jag inte tror/vet att det förekommer utan för att det gör det. För att elevers rättssäkerhet kan vara så skör och för att det finns lärare som betraktar sig som professionella (?) yrkesmänniskor och som ändå låter personliga preferenser störa ut det viktiga. Det vi ska se hos varje enskild elev. Som inte kan sortera ut det för lärandet helt oviktiga. Jag blir ledsen. Förbannad. Och jag skäms lite... för att eleverna tror att så gott som alla lärare tänker i de banorna. För att deras erfarenheter inte riktigt bevisar motsatsen.
Jag läste nyss Anne-Marie som skrev om harmoni. Hur ska våra unga kunna ha en harmonisk skolgång om de känner sig utlämnade till lärares godtycke? Är inte trygghet en av förutsättningarna för att man ska känna harmoni?
Jag undrar hur tankarna kring lärarutbildningen hanterar detta. Det räcker liksom inte alltid ända fram med behörighet och legitimation. Hur prövas integritet, etik och moral hos oss lärare - med elevernas bästa för ögonen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hur ska man komma ifrån detta med att lärare (och alla andra helt vanliga dödliga) "stämplar" vissa människor och tar för givet att de vet "allt" om andra bara pga hur de ser ut eller pga vilken religion de har eller pga vilken utbildning deras föräldrar har?
Går det att komma ifrån?
Eller ska vi i stället lägga tid och energi på att få våra barn och ungdomar att växa upp till individer med en enorm självkänsla och ett stort självförtroende så de klarar av att inte ta åt sig av inskränkta människors kommentarer och förutfattade meningar?
Anna... bra frågor! Jag vill svara jakande på de två sista, men det förutsätter att frågan lyfts upp på bordet och diskuteras.
Nu är det dags för veckans "pedagågiska möte"; jag tror detta fÅr bli ett av samtalsämnena!
Lärare behöver mer kunskap! Inte när det gäller deras huvudämne utan hur man bemöter elever så att alla elever känner sig sedda!
Skicka en kommentar