Pedagågiska samtal

Det är ibland svårt att hitta de där utrymmena för att, som pedagoger, mötas och samtala och reflektera. Byta idéer och erfarenheter. Spåna fram nytt.

Jag och en kollega har funnit på ett alldeles utmärkt vis att göra detta och få oss en rejäl dos motion och friskluft på köpet! Vi tar oss en riktig långpromenad en gång i veckan. En förlängd lunchrast då vi båda har en samtidig lucka i våra scheman. Lite vitsigt kallar vi det för "Pedagågiskt möte".

Idag hade vi möjlighet att sträcka ut över 9,2 km (jag är lycklig innehavare av en Garmin Forerunner som mäter tid, distans etc). Det tog oss nästan 80 minuter under vilka vi hann dels samtala lite kring tjänstefördelning och strategier för att få till stånd viss kompetensutveckling och dels samtala kring hur man kan tänka och göra nytt i sin undervisning. Själv har jag till och från använt bloggning som ett verktyg och både elever och jag själv har haft nytta och glädje av det. Min kollega känner sig så osäker på hur man gör... är överhuvudtaget ovan dator- och internetanvändare... och det som till slut kom ut av vår diskussion var att jag helt enkelt ska introducera henne i bloggandets underbara värld.

För min egen del, som lärare, är jag redan i planeringsfasen för hur jag ska utnyttja den resurs som en blogg är i undervisningen i höst. Jag kommer att undervisa i såväl religion A och B som engelska A - C och det som sätter gränserna för det hela är väl vad jag hinner och orkar rådda med. Mest orkar - för jag försöker att alltid få tid att göra det jag vill. Sova får jag göra när jag blir gammal. ;-)

Fler här som använder bloggen i undervisningen? Vad är era tankar och erfarenheter kring det, i så fall?