Lojal eller dum?

(Lite uppiggande var det i alla fall att kunna konstatera att det kompakta mörkret sakta börjar ge vika på mornarna, nu...)

Jag tänker på min vecka. Jag kände mig lite småhängig redan igår, men på tisdagarna kan jag ju inte bara vara hemma; då är det mentorstid och så har jag ju min egen klass i historia. Jag missar ogärna möjligheter att lära känna mina elever. Dessutom har jag ganska många andra lektioner, på tisdagarna, vilket skulle ställa till elände om jag bara blev hemma.

Idag skulle jag kunna vara hemma om det inte vore för det viktiga faktum att jag och mina killar i nian är i slutspurten på förberedelserna inför nationella provet, som hålls om två veckor. De skriver uppsatser och nu har vi finputsat och samtalat kring dem - samt begrundat hur svårt ett prov i läsförståelse kan vara om man inte är väl förberedd. Nästa vecka hinner vi inte med det eftersom vi då ska göra oss förtrogna med texthäftet till årets prov.

Imorgon är det friluftsdag. Jag ska åka med några kollegor och ca 80 elever till Äventyrsbadet i Kalmar och att skippa en friluftsdag känns som... skolk. Jo, det gör det faktiskt. Jag kan ju ha med en bra bok, lite material att rätta och massor av frukt att knapra i mig. På fredag har jag bara två lektioner och visst skulle jag kunna vara sjuk då, men dels orkar jag nog med dem - jag har ju fr o m denna vecka lite sovmorgon på fredagarna (börjar kl 9) - och dels hade jag behövt åka in till stan på eftermiddagen - och det kan jag knappast göra om jag sjukat mig på morgonen, eller hur?

Vecka 6 kan jag inte heller vara sjuk, för då är det ju Nationella och mina killar behöver den trygghet det innebär att jag är med dem under proven, även om jag givetvis inte får hjälpa dem. Vi har en bra relation och de känner sig hemma och bekväma med mig; nog så viktiga saker i en provsituation.

Vecka 7, då? Meeen... då är det ju sista veckan innan sportlovet. Den bör jag orka med.

Slutsats: ska jag vara sjuk får jag vara det vecka 8. För då har jag sportlov...

Igenkänning, någon?