En smula frustration men också KASAM!

Jag hade lagt ner avsevärd tid på att presentera det nya arbetsområdet på ett sätt som jag hoppas ska vara inspirerande och nyfikenhetsväckande. Bra bilder stödda av lite suggestiv musik. Lite indisk raga varvad med japansk meditationsmusik, bland annat. Var på jobbet extra tidigt för att kolla av den tekniska utrustningen.

Det var där det gick snett. Den tekniska utrustningen fanns inte. Jag har tagit mina PIM-examina, jag har gjort en fin presentation, jag känner mig uppåt och lite spänd på huruvida det ska bli så som jag tänkt och hoppats. Och så finns det inte grejer. Visst - vid NO-salarna (fast på fel våning) finns en "vagn". En "vagn" förväntas innehålla OH-kanon, högtalare, laptop och nödvändigt kablage. På "vagnen" vid våra NO-salar fanns bara kanonen. Exit: idéer och entusiasm. Enter: frustration och ilska.

Nu fick det bli ännu en av dessa vanliga lektioner och som lektion betraktat var den absolut inte dålig. Men den var inte som jag tänkt mig. Och det var en - på något vis - bortkastad stund eftersom klassen behöver komma igång med sina arbeten för att hålla deadline. Och ändå inte; nu gick vi igenom betygskriterierna ännu en gång och jag tror att de är med på noterna (men kan jag vara säker på det?) när det gäller hur bedömningen görs.

Efter dagens lektioner lyckades jag leta upp en annan "vagn" och faktiskt boka upp den. Nu ska jag bara reda ut virrvarret av sladdar på den och se till att få liv i den. Så blir det ju ändå som jag tänkt, fast på torsdag. Hoppas jag. Den som[har e]lever får se...

Och ändå - trots denna motgång har det varit ännu en sådär skön dag på jobbet. Säga vad man vill om jobbet; tråkigt har man aldrig! Det har varit goa möten med elever - glada ögon! - och arbetskamrater och en KASAM* för mig och - kanske också? - för eleverna? Det är ju en av de saker jag vill uppnå; KASAM!




*KASAM: Känsla Av Sammanhang