Föresatser

Ny vecka. Nya insatser. Likartade föresatser. Jag är ju just en sådan där lärare som känner ansvaret. Så till den milda grad att jag ibland vägrar lyssna på mig själv. Men förra veckan blev jag tvungen. Hela mitt system formligen skrek åt mig att gå hem och lägga mig efter några arbetstimmar på måndagen. Influensa. Jag åkte lydigt hem och la mig. Platt.

Nu har jag varit borta från mina elever, mina arbetskamrater, mitt arbete i fyra och en halv dagar. Det känns som en smärre evighet. Det ska bli underbart att träffa mina sköna ungdomar igen. De har varit mycket i mina tankar. Jag har undrat hur det gått för dem. Vad som hänt - för det händer ju saker precis hela tiden! Nu ska vi ta upp tråden tillsammans och fortsätta nysta. Vi har mycket att göra den här veckan. Inte minst ska vi se varandra. Prata med varandra. Mötas. Och så finna öppningar till lärande, där de låter sig finnas - och ibland ska jag skapa sådana öppningar. Jag ska göra det allra bästa av varje möte med dem.

Det är min föresats framför andra.