Den stora gruppen jag arbetar med på torsdagsmorgnarna är väldigt talkative, så länge jag inte begär att de ska prata engelska. Det vill jag ändra på. Jag har inte ont av en pratsam klass om samtalen försiggår på målspråket. Tvärtom, ju! Den dagen det händer att alla gör det och gör det hela tiden kan jag luta mig tillbaka med en god bok i klassrummet. Nästan i alla fall. Vi är inte där än, men vi är nu en bit på väg (kanske ska jag börja fundera på vilken bok jag ska luta mig tillbaka med? ;-)).
Jag har, i samråd med eleverna, infört the communicative classroom*, som Chris alltid så varmt förespråkade, och varje lektion börjar dessutom med någon form av övning där helt enkelt alla måste prata. Engelska, då. Det har fört det goda med sig att alla har lite gladare ögon och att de dessutom mer och mer går över till engelskan. Än så länge mest när de pratar med mig, men jag tror det kommer att utvecklas på ungefär samma vis som i den andra EngA-gruppen där eleverna nu också pratar en hel del engelska med varandra.
Sweet!
*Min - av Chris färgade - tolkning av begreppet handlar om mellanmänsklig kommunikation, via det på målspråket ständigt pågående samtalet - vid alla tillfällen... Ja, så snart man kliver in genom dörren till klass rummet (som vi vanligen befinner oss i) är engelskan det enda gångbara. Mycket av arbetet i gruppen är också inriktad på kommunikativa färdigheter, vilket inte på något sätt utesluter - utan snarare innesluter! - exempelvis läsning, skrivande och grammatikstudier.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar