(Liten bäck)
Jag var på en spännande temadag, på Tensta gymnasium, i måndags. Den handlade om "Ungdomars vändprocesser" och föreläsare var Stig-Arne Berglund, forskare vid Umeå universitet. Han presenterade inga revolutionerande nyheter, men gav oss många goda berättelser och bekräftelse på det jag (och många andra) länge vetat; det som i huvudsak är avgörande för att en [ung] människa ska göra ett positivt lappkast i sitt liv, är mänskliga relationer. När en ung människa ska berätta om den process som ledde fram till att h*n bestämde sig för att låta sitt liv ta en ny och bättre vändning finns det en gemensam nämnare för de allra, allra flesta; ofta, ja nästan alltid, handlar det om ett förnamn. Förnamnet på en granne, en släkting, en lärare eller någon annan som verkligen brytt sig, som aldrig slutat tro, som hela tiden vetat att förändring är möjlig, som ställt upp, satt gränser, kramat, hjälpt eller bara varit snäll...
Vi har nog alla någonstans i livet mött en människa som inspirerat oss - kanske utan att vi ens tänkte på det just då. Själv har jag mött flera sådana. Jag minns t ex fortfarande Jan Sandberg, min SO-lärare som jag hade i åttan och nian, på Tångaskolan i Falkenberg. Förutom entusiasm för och gedigna kunskaper i sina ämnen så såg han oss, pratade med oss som vuxna och lyssnade på oss. Han välkomnade alltid en intressant diskussion, även om det troligen gick ut över hans lektionsplanering (inser jag nu, när jag själv har samma yrke). När jag skärskådar mig själv ser jag hur han varit viktigare för mig än många andra, vad gäller förhållningssätt - ja, kanske t o m för mitt yrkesval. Det får han aldrig veta...
Vem, eller vilka, har gjort avtryck i ditt liv, inspirerat dig och varit betydelsefull på lång sikt?
Vi fick lyssna till några av alla de hundratals berättelser som Stig-Arne samlat på sig genom år av forskning kring unga människor och vad det kan vara för mekanismer som gör att en ung människa på glid vänder om och tar tag i sig själv och sitt liv. Dessa berättelser är superviktiga. De är viktiga för dem som berättar dem, då de hjälper dem att begripa sig själva, utveckla positiva självbilder, skapa sammanhang och strukturera upp det som hänt. De är också viktiga för dem som lyssnar till dem eftersom de inspirerar, uppmuntrar, motiverar och sporrar både unga människor som påbörjat sin egen vändprocess och oss som på alla möjliga olika håll, professionellt eller helt privat, möter och jobbar med dessa ungdomar. Alla försöker finna/skapa en mening med sitt liv - tro inte annat. Allt är således möjligt, en del saker tar bara lite längre tid...
Stig-Arne pratade också lite om ekonomi. Verksamheten jag jobbar i är en ganska dyr historia, om man bara ser till den enskilda pengapung ur vilken utgifterna bestrids. Men om man lyfter perspektivet en smula och istället ser det som en samhällsekonomisk investering i unga människors liv och framtid blir bilden en annan. På ett ganska enkelt sätt visade Stig-Arne hur varje enskild ung människa som inte fastnar i en "marginaliserad livsstil" utan istället får hjälp och stöd till ett vanligt liv, blir en grym samhällsekonomisk vinst! Nu tar jag följande exempel lite ur sitt sammanhang (men den som vill läsa vidare kan kolla upp rapporten Det är bättre att stämma i bäcken... av nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog) men med ganska enkel matematik (sådär så att t o m jag begrep) visade han hur en (1) "förhindrad" narkotikamissbrukare i reda pengar ger driften av en ungdomsmottagning i 8 år (50 000 besök) eller en skolkurator för 43 000 barn.
Frågan "Vad får det kosta att rädda en människa på glid?" bemöts lämpligen med "Vad kostar det att låta bli?"...
(Brusande å)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar