Uppbrott

Nästa vecka börjar jag ett nytt jobb. Jag lämnar min lantliga (hmm... nåja...) högstadieskola för att börja arbeta på ett speciellt IV-program, i Tensta. Stockholm. "Spännande" är ett understatement. Detta får jag återkomma till.

Det som känns mest just nu är ändå uppbrottet från alla mina sköna kollegor och härliga elever på Bjurbäcksskolan. Sentimental som jag är blir jag ju helt vek och tårögd när en hel sjua vill tacka för att de tycker att religionskunskap har blivit ett roligt ämne och vill gruppkramas hejdå... när kollegor kramar om mig... ger mig små presenter... önskar mig lycka till... Det är många små, fina relationstrådar som ska töjas ut, och några brista, vid en sådan här skilsmässa.

Många varma tankar vill jag ge till alla här... för breda leenden, hårt arbete under lektioner, många skratt, stöttning och uppmuntran, för goda råd och glada tillrop, för feedback, för allt jag lärt mig under mina år här, för att ha fått dela elevers framgångar, för värme och gemenskap. Och kaffe. Jag säger som Bob Hansson: "Vad är en människa utan kaffe och gemenskap?"

Kärlek till er alla!