"Vem värnar fjortisen?"

Den frågan ställer Jörgen Tholin i sin avhandling Att kunna klara sig i ökänd natur, där han bl a skriver:

"Fjortonåringarna är inte alltid en röststark grupp. När de första gången får betyg vid julen i åttan väcker det inget större intresse. Det är i stället de slutbetyg från grundskolan som de får ett och ett halvt år senare som ger rubriker och medialt intresse. Det går alltså med viss rätt att fundera kring varför betygen för årskurs åtta alls är intressanta eller relevanta som forskningsområde.

De betyg som ges de tre första gångerna fyller egentligen ingen samhällelig funktion alls. När eleverna får betyg första gången sker det utan någon nationell samordning, och grunderna för betygsättningen är, som min
undersökning visar, mycket skiftande från skola till skola. Varken fjortonåringar som grupp eller deras föräldrar frågar dock efter nationellt jämförbara kriterier för betygen i åttan. Våra politiker, eller de statliga skolmyndigheterna, Skolverket och Myndigheten för skolutveckling, för inte heller några resonemang om betygsättning för årskurs åtta.

Varför då alls bry sig om åttans betyg om de ändå inte spelar någon roll?

Mitt första svar är att frågan är formulerad från ett tydligt vuxenperspektiv. Alla som varit med när fjortonåringar för första gången får betyg vet att för dem spelar betygen en mycket stor roll. Det finns få saker i en ung människas liv som så kan bygga upp eller rasera hennes självbild som betygen.

Mitt andra svar är att betygen generellt fungerar som urval till högre studier. För att kunna göra det måste de ha en legitimitet som någorlunda goda instrument för detta syfte. Om betygen för skolår åtta inte fungerar eller får rykte om sig att inte vara rättvisa finns risken att eleverna och deras föräldrar redan från början tappar tron på att betygssystemet och därmed antagningssystemet är rimligt."

Jag kickar på den frågeställningen och problematiken! Idag var Jörgen här i Emmaboda och föreläste för oss lärare och jag förstår honom när han säger att denna fråga - kring betyg i åttan och det faktum att det inte finns några som helst kriterier för dessa betyg - inte lämnar honom någon ro. Jag förstår det. Jag sitter där just nu. Ska skriva omdömen - som inte bara får vara utan är betygsliknande (utifrån vilka kriterier..?) - för mina åttor nu. Och om snart är det dags för terminsbetygen...

Jag tokgillar mina elever! Jag vill att deras självbilder ska vara starka och sköna! Jag vill inte bidra till något som kan göra det motsatta och rasera dem. Men tyvärr är det vad som alltför ofta sker...















Och hörni... hur ofta har man förmånen att få lyssna till en föreläsare som både har mycket angelägna saker att säga och gör det på ett så roligt sätt att ens mascara rinner, av alla skrattårar?!