Grupparbete

Min sjua ska genomföra ett grupparbete. Det är inte det lättaste.

Tjejerna blir osams och vänner igen på löpande band och skulle grupperna ändras varje gång detta händer skulle det bara gå att göra enlektionsgrupparbeten. Påsin höjd.

Jag pratar allvar med ett par av dem och förklarar att de får lösa sina meningsskiljaktigheter utanför skolan och att de varken behöver älska eller ens tycka om varandra, men däremot visa varandra respekt och kunna lösa arbetsuppgifter tillsammans. Jag förklarar att detta är något man ändå är tvungen att fejsa förr eller senare i livet. Jag berättar att jag har arbetskamrater som jag trivs kanon med - och t o m umgås med på fritiden, ibland - och så har jag kollegor jag önskar att jag aldrig mött, men likväl måste vi visa varandra respekt och tillsammans göra ett gott arbete. Före lektionen ser de bittra och buttra ut, de två, men när jag senare möter den ena av dem och frågar hur det kändes så ler hon lite snett och säger att det är rätt okej...

Två killar kommer fram till mig efter lektionen och undrar hur de ska stå ut med tjejerna:
"De pratar ju mer än de andas... hur länge tänker de hålla på med det?"
"Tills de dör", säger jag och då skrattar de lite. Sedan försäkrar jag dem att tjejernas pratsamhet, som de nu tycker är störande, kan bli vändas till en tillgång när det är dags för redovisning. De ser en smula skeptiska ut men köper min tanke, för tillfället.

Lära för livet var det, ja...

;-)