En alldeles vanlig, och inte särskilt påställd, dag...

... skriver jag om här.

Förlåt mig...

... om jag varit en smula inkonsekvent.

Men jag bloggar enbart här ett tag. En blogg om livet. Mitt liv. Typ.

Vad jag har märkt är att jag skriver så mycket mer om mitt arbete, om skolan och om undervisningen nu när jag bara behöver fokusera på att skriva på en enda plats.

Så om någon, till äventyrs, är intresserad av att läsa mig där istället är denne någon varmt välkommen!

Eders,
Magda ;)

the first ladies of oppression

I en av mina klasser har vi arbetat några lektioner med den här artikeln. Artikeln är inte helt enkel, men så är det här också B-kursen... Uppgiften var att, tillsammans med någon annan, läsa den. Förstå den. Fundera kring den. Söka vidare kring exempelvis företeelser som artikelförfattaren refererar till (typ Lady Macbeth) Arbeta med den på ett antal olika sätt. Och sedan diskutera den i större grupper och därvidlag själva ansvara för att diskussionen/samtalet hölls igång.
Jag liksom bara fanns till hands. Gick omkring och lyssnade, svarade på frågor, delade tankar och gav idéer och input om det behövdes. Och jag kopplade arbetet till styrdokumenten, förstås. Energinivån var bitvis hög och infallsvinklarna, tankarna och stickspåren i diskussionerna var härliga! Helt enkelt bara några alldeles vanliga lektioner i vårt klassrum.

Men jag var just idag nyfiken på att få veta hur eleverna själva tänkte kring sitt arbete. Upplevde de att de lärt sig något? Vad, isåfall? Så de sista två minuterna fick de, helt utan förvarning, skriva ner en snabb reflektion och lämna kvar. Intressant läsning - som ju också blir till nytta för mina elever; dels reflekterar de över sitt eget lärande och dels kommer jag att ta in deras tankar i planeringen av kommande lektioner.

Lite kul och lite sant..?

Jag har en VFU-student hos mig...

"Kandidaten" undrar om man får göra som vi gjorde igår och låta ett book-talk med några elever sväva ut och upp och bort från själva ämnet, nämligen Oranges Are Not The Only Fruit? Jag ställer hellre nya frågor än ger direkta svar (jag kunde ju helt enkelt bara sagt "ja", och droppat samtalet) och tillsammans reflekterade vi över vem som avgör vad som ska/får göras och inte göras i en lärandesituation, vad syftet med en uppgift som att läsa, och sedan samtala om, en bok kan vara (om det kanske rentav finns många olika syften?) och det faktum att facit helt enkelt inte finns.

För att göra det lättare att förstå tog jag tavlan på väggen bakom mig som utgångspunkt. Den svarta ramen kan få vara läroplanen och passe-partouten isåfall målbeskrivningar och ämnesplaner för ämnet i fråga. Vad som finns där innanför - själva konstverket - står det läraren väldigt fritt att utforma, med utgångspunkt i såväl gruppens som den enskilda elevens bästa. Det finns inget som säger att en viss lärobok ska användas, eller att man måste använda läroboken från pärm till pärm. Man behöver inte ens ha en lärobok. Med utgångspunkt från styrdokumenten kan man själv - och/eller i samarbete med elever/kollegor - utforma och sätta ihop det undervisningsmaterial man behöver, och använda den pedagogik, didaktik och metodik man trivs med och tror fungerar. Och - det fiffiga! - man kan pröva nytt, också!

Läraryrket är kreativt och konstnärligt! Det är skillad performancekonst!

Kandidatens kommentar: "Men... vad läskigt..." Han sa sig vänta, på kurserna på lärarutbildningen, efter att någon, någon gång, ska berätta för dem exakt hur de ska göra. Att det - i princip - ska finnas en lathund för varje moment i yrket.

Men... det är ju med läraryrket som med livet i stort. Vi får inget facit i förväg.

Samtalet fortsätter...

(Och jag anser inte ens att vi kom ifrån ämnet, i det där book-talket. Boken handlar om Jeanette som växer upp med en fanatiskt religiös mor, och hur det påverkar hennes liv. En sak som diskuterades i samtalet var den fråga en av eleverna ställde till de andra: Do you believe in God?)

Undantag:

Kul besök!

paus

Jag hinner inte med att skriva här. Så mycket händer i mitt liv. Privat- och arbets-. Positiva saker - men även sådana tar tid och kostar på. Det innebär inte att jag inte tänker eller engagerar eller bryr mig - snarare tvärtom. Jag läser en massa bloggar och tweets och artiklar. Tänker. Diskuterar med kollegor. Skriver på min huvudblogg. Men jag hinner bara inte skriva här också. Jag vill, och måste, vara rädd om mig själv. Så jag låter den vila ett tag.

Extremt

På engelskan med ettorna läser vi en artikel om risktagande, extremsporter och varför många sysslar med dylika saker. För att bygga en förförståelse, då det farligaste eleverna häromkring verkar syssla med i den vägen är snowboarding och ridning (nog så riskabelt iofs), ser vi bland annat den här:



Ungdomarna tycker det ser skitläckert ut. Och det gör det, ju. Några vill testa. Jag rekommenderar dem att inte öva hemma från något hustak... Själv får jag hål i magen bara jag ser bilderna.

Kanske är detta mer för mig?

Bibeln

En elev undrade om jag möjligen kunde vara intresserad av en mangabibel för i så fall kunde jag få en han fått av misstag. Har påven en skojig hatt?

Jag hade inte ens sett en mangabibel, förut. Och nu har jag en! En som inte bara innehåller gamla och nya testamentet utan bonusmaterial, dessutom. Jag undrar vad det kan vara? En bild på Gud som räcker lång näsa, i slutet?

let's go... typ.. hmm...

Vårterminen har kickat igång. Jag också. Fast "kickat" är nog en smula överdrivet. Jag känner entusiasm för mina elever och mina kurser men det är just nu allt. Folk åker på BETT och bloggar och diskuterar och nyskapar och jag känner att just nu orkar jag bara inte. Jag skulle gärna vilja vara mer aktiv här i bloggen, till exempel, men jag vet inte vad jag ska skriva om. Tänker gör jag ju alltid, men få ner det i tangentbordet och upp på skärmen? Nej, så långt räcker inte mina energireserver. Och det är dem jag går på. Redan. Fem veckor till ett sportlov som blir så mycket mer vilsamt än jullovet som flög förbi.

Heja er andra. Typ.

Att ha en VFU-student

Nästa vecka är nionde och sista veckan för VFU-studenten hos mig. Det har varit en prövningens tid. Att ha en Kandidat (vilket jag kallar det för att det låter så himla mycket trevligare) förpliktigar. Vi planerar, genomför, utvärderar, diskuterar, prövar, spånar och reflekterar. Jag modellar lektioner eller idéer emellanåt. Han kommer med egna idéer att testa. Hela tiden. Igår hade vi ett lite mer uppsamlande samtal. Vi är överens om vad som fungerar fint och vad som kan utvecklas.

Vi har haft mycket fokus på det tydliga ledarskapet i klassrummet. Vikten av att läraren har det men ännu vikten av hur detta ledarskap utövas och förvaltas. Vikten av att bygga relationer och skapa ett klimat där alla vågar, och vill, göra sin röst och sina tankar hörda.

Det har varit åtta (snart nio, då) lärorika, nyttiga och utmanande veckor. men nu är jag slut som artist. GE MIG JULLOV!

Vi är Viktiga!

Just det! Lärare är Viktiga! Viktigast, till och med!

En önskan...

Jag önskar jag kunde hitta den ultimata, skönlitterära boken (på engelska) som jag kunde använda istället för lärobok på gymnasiet - nivåer ENG05-06/B.

Jag har läst och letat och läst igen. Tips emottages tacksamt!

Perspektiv på teknik?

Det blev många gapskratt när vår rektor igår, när vi hade Öppet Hus, skulle berätta om hur användandet av tekniken går framåt och exemplifierade med hur han själv mindes, från sin egen skolgång, vilket liv det blev när elever började komma till skolan med... kulspetspennor. HOHO!

Hos oss har vi ju alla, elever och personal, laptops som självklara arbetsredskap men nu börjar det höras samtal om att kanske ta det åtminstone en nivå till och skaffa iPads istället. Eftersom jag aldrig själv använt iPad vet jag inte riktigt vad det är som gör den så mycket bättre - bortsett från det enkla, lätta formatet som gör den bärbar istället för kånkbar.

Jag har slängt ut en förfrågan på Facebook och bett om skäl att köpa mig en iPad. Hittills har bara brorsan svarat. Han sa att " iPad köper man inte av skäl. iPad köper man av ursäkter... :-)"
Ni kan ju gissa vad han har... ;-)

Är det så?

Såg ni förresten...

Skolsnacks 3:dje avsnitt?

Tankar om TID...

Skolsnack frågar på Facebook:

Vilka är era bästa tips för att få tiden att räcka till?

* Jag förlägger en del av min förtroendetid till arbetsplatsen och är mån om att i gengäld faktiskt aldrig ta med jobb hem. Det motiverar mig att ta väl vara på min tid (och uppenbarligen hinner jag fejsboka/blogga ändå, emellanåt *host*).

* Jag försöker tänka kreativt när det gäller inlämningsuppgifter etc. Att samma uppgift kan fylla mer än en funktion så att jag inte gör en massa "onödigt" rättningsarbete - och dessutom gör ju eleverna en tidsvinst där. Exempel: skriva en uppgift i religionskunskap på engelska. Eller så tänker jag "peer response"...

* Jag låter en del saker ta gott om tid, i vetskapen om att tidsvinster kan cashas in senare när det är körigt ändå. Exempel: Noggrant arbete med styrdokumenten, kursupplägg, planering etc tillsammans med eleverna i början av en kurs. Eller genomtänkt förarbete/intro inför olika projekt så att man inte tappar tid på omarbete under resans gång. Kolla att tekniken funkar innan man börjar använda den är också en käck idé (som jag lärt mig den hårda vägen... ;))

* Jag väljer mina strider... ;) Att få tiden att räcka till handlar för mig också om att orka. Att lägga energi på ovidkommande tjafs, eller genom att t ex grotta ner sig i gnäll och bitterhet, är bara utmattande och demoraliserande.

Vilka är era bästa tips?

Koncentrationssvårigheter? Här är svaret!

Eller kanske inte.

(Länk)

Kommentar!

Kreativ elevkommentar till aktuell politisk situation...

Vem lär vem?

Jag har besökt en annan del av verkligheten. Jag vikarierade i en klass där man lär sig svenska. Någon hade läst svenska i lite mer än ett halvår och någon i kanske bara någon månad. Vi läste tillsammans om en resa till Öland. Det tog lång tid att bara ta sig igenom ett par sidor. Vi läste sakta och stannade upp inför många ord. Ord jag liksom tagit för självklara. Ord som inte alltid var så lätta att förklara. Jag frågade eleverna. Någon visste och någon gissade. "Äldsta"? Någon sa "gamlaste" och jag sa att det var helt rätt - fast man inte säger gamlaste...

Att förstå ordet "ringmur" underlättades av att jag helt enkelt ritade en mur... en stad... och så småningom en ringmur. Då fastnade vi på "rosor", "besöker" och "kända".

Vi fastnade i en meny. "Dagens rätt"... att man har rättighet till något? Eller kan det betyda något helt annat... "Dagens"..? Vad är "inkl"? "Sill"? "Biff" - hur vet man att det inte är haram?

Men å andra sidan... givet var vi bor någonstans visste alla vad ett "glasbruk" är och hur det ser ut när man blåser glas!

En spännande timme där jag är övertygad om att jag lärde mig minst lika mycket som eleverna!

En utmärkt kommun...

Vår kommun har fått en utmärkelse. Jag begrundar såväl kriterier för utmärkelsen och de positiva följder denna utmärkelse givetvis bör få - och inte då i form av tårta i lärarrummen...