Jag arbetar på sommarskolan nu. Drygt femton elever ger sig själva möjligheten att hämta in kunskaper och utveckla färdigheter som kan hjälpa dem att uppnå målen för godkänt i framförallt engelska och matematik. Jag har hand om engelskan. Nivåerna varierar ganska rejält och jag har bestämt mig för att försöka möta var och en där han, eller hon, befinner sig - så exakt som det överhuvudtaget är möjligt. Idag var det dag 3 och jag känner att vi börjar landa fint. Tre grupper där eleverna kan använda samma basmaterial, och sedan individuellt träna de färdigheter som behöver stärkas upp och så några "frilansare" som var och en pysslar med sitt. Mellan regelbundna genomgångar och gemensamma övningar under dagen, arbetar grupperna tämligen självständigt. Och jag finns hela tiden till hands, om de så bara behöver hålla mig i kjolen lite.
En av utmaningarna är att hinna med att se alla. Samtala med dem. Ge feedback på arbetet. Se till att arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla. Få alla - även de som har långt kvar till ett betyg - att känna att de går framåt och får känna glädjen i att lyckas.
Man kan tycka att tre veckor (egentligen blir det 13 undervisningdagar) är väldigt futtigt om man ska läsa upp till ett betyg. Och det beror givetvis på hur långt man har kvar. Men ändå... 13 dagar av intensivläsning i till exempel engelska (några elever har valt att enbart arbeta med ett av ämnena) ger nästa lika många undervisningstimmar som en hösttermin. För flera är det hela skillnaden!
Jag får återkomma med lite tankar och erfarenheter framöver. Just nu orkar jag inte. Jag är på benen mellan 8 och 16 och hinner knappt ens dricka kaffe. Då förstår ni hur galet mycket jag har att göra! ;-)
Men... jag har roligt! Vi har roligt!
onsdag 23 juni 2010
torsdag 10 juni 2010
Med huvudet i framtiden
Snartsnartsnart slut på ett läsår. Fullt upp ända in i det sista. It ain't over til' the fat lady sings. Inlämning av arbeten, preparationer, muntliga examinationer, bedömningar (som ju i och för sig pågår under hela året), betygssättning. I mångt och mycket ett avslut.
Men för mig, som sällan står och stampar på ett och samma ställe, är det också en början. Jag avrundar terminens/läsårets kurser med höstens kommande för ögonen. Många elever ska jag arbeta tillsammans med igen, ju, och jag försöker - tillsammans med dem - fundera över vad som funkat, vad som inte funkat, vad som kanske saknats, vad som önskas och så vidare. Några arbetssätt har visat sig vara väldigt uppskattade och det finns en uttryckt önskan om att få ännu mer, och ännu bättre, av dessa. En utmaning för mig. Vissa saker känns tungrodda och jag klurar på hur man kan förenkla, öppna snabbare kommunikationsvägar och i största allmänhet göra saker och ting på ett smidigare sätt.
Jag klurar på hur jag ska uppgradera mina kursupplägg, öppna upp för mer läsning av skönlitteratur i engelskakurserna och hitta nya, intressanta infallsvinklar i religionsämnet.
Huvudet i framtiden alltså. Vågar jag säga att jag faktiskt längtar lite efter höstterminen? Ja, det gör jag!
Men... jag ska njuta sommar också. Såklart.
Men för mig, som sällan står och stampar på ett och samma ställe, är det också en början. Jag avrundar terminens/läsårets kurser med höstens kommande för ögonen. Många elever ska jag arbeta tillsammans med igen, ju, och jag försöker - tillsammans med dem - fundera över vad som funkat, vad som inte funkat, vad som kanske saknats, vad som önskas och så vidare. Några arbetssätt har visat sig vara väldigt uppskattade och det finns en uttryckt önskan om att få ännu mer, och ännu bättre, av dessa. En utmaning för mig. Vissa saker känns tungrodda och jag klurar på hur man kan förenkla, öppna snabbare kommunikationsvägar och i största allmänhet göra saker och ting på ett smidigare sätt.
Jag klurar på hur jag ska uppgradera mina kursupplägg, öppna upp för mer läsning av skönlitteratur i engelskakurserna och hitta nya, intressanta infallsvinklar i religionsämnet.
Huvudet i framtiden alltså. Vågar jag säga att jag faktiskt längtar lite efter höstterminen? Ja, det gör jag!
Men... jag ska njuta sommar också. Såklart.
onsdag 2 juni 2010
Slutet närmar sig
Idag gick jag och kollegan Ingrid vår sista pedagågiska powerwalk för terminen. Nästa onsdag har vi annat att göra, liksom den påföljande då det är student och avslutningar. Vädret blev det finaste sedan vi började tidigt i våras. Molnfri himmel sol och bara lite, lite vind. Redan efter några hundra meter fick vi ta av oss jackorna och gå i bara tishorna. Som brukligt svävade vårt samtal över lätt och djupt, vitt och brett. Bland annat samtalade vi om vikten av nätverk. Det kan handla om ett nätverk av pedagoger på den egna skolan, kanske inom arbetslaget eller på annat vis, men också i världen utanför. Ingrid hade varit på ett i flera avseenden fruktbart studiebesök på en skola i en närliggande kommun, för att kika på hur de löst mottagningen av elever som kommer rakt in i skolan från olika delar av världen. Det var både intressant och givande att se den modell de arbetade med, liksom att få möjligheten att upptäcka att det inte alltid är så att gräset är grönare på andra sidan staketet, berättade hon.
För egen del fyller också läsandet av en del lärarbloggar samma syfte. Jag nätverkar en del, får pedagogiska idéer, kan diskutera olika frågeställningar och tankar, får en viss inblick i hur det fungerar på annat håll och ibland får jag också syn på sådant som verkligen fungerar alldeles utmärkt på min egen arbetsplats - och det känns också gott.
Vi pratade också om gnäll. Det gnälls alldeles för mycket på sina håll. Det är gnäll om tid och fördelning och ekonomi och arbetsuppgifter och ledning som överkontrollerar eller ledning som inte verkar bry sig alls och jada jada jada. Genom detta eviga gnällande skapar man sin egen verklighet. Gnället blir självuppfyllande profetior och dessutom tar det massor av lust, ork och energi - och det inte bara från gnällspikarna själva utan för alla som tvingas höra på dem. Sådant som i stället kan användas till positiva saker, som exempelvis att söka lösningar och möjligheter. Eller kanske skapa något helt nytt?
Till hösten tar vi upp våra pedagågiska möten igen och får vi inte ihop våra scheman då (jag vet ju redan att jag kommer att ha gruvligt mycket undervisningstid) så tar vi en eftermiddag efter jobbet, då. För gå - det ska vi! Och samtala!
För övrigt är det den tid på året då jag står med en fot i avslutet av ett läsår, med allt vad det innebär, och den andra foten i höstens kurser och vad som ska göras då. Känslan är något splittrad men så länge jag har fötterna där och inte i en potta får jag väl vara nöjd... ;-)
För egen del fyller också läsandet av en del lärarbloggar samma syfte. Jag nätverkar en del, får pedagogiska idéer, kan diskutera olika frågeställningar och tankar, får en viss inblick i hur det fungerar på annat håll och ibland får jag också syn på sådant som verkligen fungerar alldeles utmärkt på min egen arbetsplats - och det känns också gott.
Vi pratade också om gnäll. Det gnälls alldeles för mycket på sina håll. Det är gnäll om tid och fördelning och ekonomi och arbetsuppgifter och ledning som överkontrollerar eller ledning som inte verkar bry sig alls och jada jada jada. Genom detta eviga gnällande skapar man sin egen verklighet. Gnället blir självuppfyllande profetior och dessutom tar det massor av lust, ork och energi - och det inte bara från gnällspikarna själva utan för alla som tvingas höra på dem. Sådant som i stället kan användas till positiva saker, som exempelvis att söka lösningar och möjligheter. Eller kanske skapa något helt nytt?
Till hösten tar vi upp våra pedagågiska möten igen och får vi inte ihop våra scheman då (jag vet ju redan att jag kommer att ha gruvligt mycket undervisningstid) så tar vi en eftermiddag efter jobbet, då. För gå - det ska vi! Och samtala!
För övrigt är det den tid på året då jag står med en fot i avslutet av ett läsår, med allt vad det innebär, och den andra foten i höstens kurser och vad som ska göras då. Känslan är något splittrad men så länge jag har fötterna där och inte i en potta får jag väl vara nöjd... ;-)
torsdag 27 maj 2010
It's all in a day's work...
Mina arbetsdagar är verkligen välfyllda.
07.40 var jag redan på plats. Innan första lektionen hann jag kolla upp ett par inlämningar, svara på ett oroligt elevmail, växla några ord med ett par kollegor, kopiera tre papper, rapportera in några betyg för komvuxelever, bestämma omprovstid tillsammans med en eftersläntrare och kika i min kalender så det inte är något jag glömmer bort idag.
08.30 - 10.00 var det dags för lektion som ägnades åt arbete med texter och genomgång av resultaten på nationella proven.
10.00 - 10.15 rådgörande och lugnande samtal med elev som kommer att behöva mycket extra stöd till hösten.
10.15 - 10.30 lugnande och coachande samtal med elev som - enligt egen utsago - måste ha ett VG. Minst (och i allt...). Men som ligger på en stark godkäntnivå i nuläget. Och det är två och en halv vecka kvar på terminen...
10.30 - 11.15 De elever som inte hann få kika på sina provresultat under lektionen droppar in på mitt arbetsrum för att få reda på sina resultat och diskutera dem. En kollega sticker emellan 2 minuter och lämnar ett kartläggningsmaterial som kanske kan komma till användning under sommarskolan (där jag ansvarar för engelskan i år).
11.15 är jag tokhungrig men tar två riskakor vid skrivbordet och tar mig an tre inlämnade uppdrag, bedömer dem och för in det hela i det käcka excelarbetsblad jag konstruerat för att kunna få en snabb överblick över saker och ting. Medan jag för in det hela i excel passar jag på att börja lyssna på CD:n som medföljde kartläggningsmaterialet. Kollegan trodde CD:n eventuellt inte gick att lyssna på, men jag lyssnade igenom de aktuella bitarna och det verkar flyta på som det ska.
12.06 håller jag på att svimma av hunger och går ut i lunchrummet, via toaletten. Jag tar med mig det där materialet för att läsa in mig på det (i lunchrummet, alltså... ;-)) och se om det kan vara något och vilka delar jag i så fall vill använda mig av. Och jag hinner läsa en del, men sedan blir det oundvikligen så att det också avhandlas ett par elevärenden över lunchbordet och när klockan är...
12.32 kommer jag på att jag ju har en elev som ska komma in och göra om en del av nationella provet (givetvis ett gammalt prov - eleven kan ju knappast få lov att göra om samma...) och att jag måste plocka fram material till detta och avslutar snabbt min lunchrast. Det bestämdes så sent igår eftermiddag att jag inte hann skriva in det i kalendern... På väg att ta fram vad som behövs och boka ett grupprum så att eleven får arbetsro möter jag den lugn- och coachbehövande eleven från 10.15 som undrar om h*n kan få den allra sista tids-slotten för den muntliga examinationen så h*n hinner förbereda sig ordentligt. Jag vill säga något om prestationsprinsessor och dito prinsar, men biter mig i tungan...
12.46 är jag tillbaka på arbetsrummet där jag fortsätter läsa det där kartläggningsmaterialet och hjärnan går upp i ännu högre varv och innan jag hinner hejda mig är jag igång och börjar planera för sommarskolan. Efter några minuter lyckas jag plocka ner mig själv igen. En sak i taget. Vara här och nu. Mindfulness är nog bara att fetglömma - åtminstone fram till fredagkväll då det finns en uppenbar risk att jag försätter mig i det tillståndet mha ett par glas moget rött... - men jag ska åtminstone vara här. Nu. Det räcker fullständigt, liksom.
12.55 upptäcker jag en trave betygskataloger som vår kanslist lagt fram. Jag ögnar igenom dem för att se så att listorna stämmer och mejlar sedan en annan lärare som sitter på de flesta resultaten för en av kurserna. Sedan kollar jag av min mejl, kikar igenom planeringen för eftermiddagens lektion på högstadiet och går och hämtar mig en mugg kaffe. Tar fram ett par texter vi ska jobba med i morgon och ser över vad som kan göras med dem så att det inte blir precis likadant som vi gjorde sist. Omväxling inte bara förnöjer; det är viktigt för att hålla intresse och engagemang vid liv - för såväl mig som för eleverna.
12.59-13.03 Jag kommer på att jag måste ringa dotter nr 2 och konferera om en fölsedagsprickasent till dotter nr 3, som fyller år imorgon. Ringer upp henne snabbt. Hon och pojkvännen har redan klurat ut något så jag får fundera vidare på egen hand. Men inte nu. Inte nu.
13.04 Jag behöver plocka fram lite material men hittar det inte och inser att jag helt enkelt måste tömma en hylla i bokhyllan och sortera upp allt som jag bara lagt på hög när jag haft som mest att göra. Så jag gör det. Och börjar givetvis rumstera om på de andra hyllorna också för att få lite bättre ordning och överblick. Under tiden kommer en arbetskamrat in för att säga hejdå. Hon ska till Barcelona på språkresa med en liten grupp elever. Telefonen ringer också, men samtalet blir ganska kort.
13.38 kommer eleven som ska göra omprovet. Vi letar upp grupprummet och går igenom den information han ska ha. Vår ovärderliga kanslist vidtalas; hon lovar ha koll på hans tid och ta in provet när han är klar, eftersom jag inte är här just då.
13.48 fortsätter jag skapa ordning i hyllorna. Det går ganska fint och av bara farten sorterar jag lite i mapparna som ligger där och har plötsligt underlättat lite för mig när höstens kurser drar igång! Jag ordnar religionsmaterialet och försöker att inte tänka alltför mycket på kurserna. Jag har avsatt planeringstid för det längre fram. Typ... mañana. Samtidigt som jag ordnar och fixar skriver jag på en liten införskaffningslista. Mappar, pärmar, register (och när var det nu som läromedel för nästa år ska beställas?) och annat fiffigt.
14.17 upptäcker jag att jag behöver en mugg kaffe till. Tar min fina mugg, som jag glaserat själv, och går bort till cafeterian för att fylla på med lite koffein. Passar på att se till min provskrivande elev samt plocka åt mig två goda chokladbitar från en stor gul skål i lunchrummet.
14.22 plockar jag fram en mapp med elevarbeten från högstadiet. En klass åttor har arbetat med att skriva texter och jag har lovat kika igenom dem och komma med feedback. Jag kollar snabbt igenom dem, men tänker ta med mig mappen till lektionen med just den här klassen, då de ska ha en form av prov och jag kommer att få tid att åtminstone börja med deras texter. Resten får jag ta imorgon. Vid det här laget har jag bestämt mig för att inte ta med något arbete hem ikväll, utan ägna en stund åt att hänga i trädgården och se om jag får inspiration till några stordåd där...
14.29 tittar jag ut genom fönstret till mitt arbetsrum och tror först att det där vita som faller är snö (inget förvånar mig, weatherwise, denna vår...) men ser sedan att det är ett stort körsbärsträd som fäller sina blommor.
14.31 drar jag på mig jackan, tar min packe med grejer och traskar över till högstadiet. Det innebär flera minuters exponering för frisk luft. *s* På väg över skolgården befinner jag mig bokstavligen mellan hägg och syrén...
14.40 - 15.40 har jag lektion med 8A. Vi kör ett litet läsförståelsetest och under tiden som de jobbar med det hinner jag både rätta den lilla högen med korta skrivuppgifter och skriva här i bloggen.
15.40 - 15.55 tar jag mig ett spontant möte med rektorn eftersom en av mina elever kommer att behöva väldigt mycket extra stöd till hösten, och då är inte jag där för att kunna rådda med det. Vi diskuterar helt kort kring detta och sedan hinner vi prata lite om sommarskolan också.
16.00 är jag tillbaka på gymnasiet där det ligger ett meddelande att jag ska ringa en av mina elever, vilket jag gör. H*n vill bara försäkra sig om att en inlämnad uppgift verkligen kommit mig tillhanda - vilket den har - och lovar sedan skicka in sitt sista uppdrag senast i morgon.
16.05 knaprar jag sorgesamt på en riskaka och försöker bestämma mig för om jag ska åka hem eller om jag ska stanna en timme och få undan lite till. Jag ringer min käraste och snabbkonfererar om eventuella gemensamma aktiviteter, som proviantering, och han säger att han fixar det eftersom han ändå måste handla till en jobbfrukost imorgon. Det avgör saken. Jag stannar en stund till. Börjar med att sätta in det jag rättat i en pärm (ordnung muss sein!) och knappa in resultaten i min dator. Av bara farten gav jag "omprovselevens" uppsats en första genomläsning också och sedan hade jag tänkt packa ihop och lyfta, men i detsamma knackade det på min dörrkarm och där stod en tjej som sökt en av höstens utlysta tjänster och undrade om hon fick fråga lite om den här skolan som arbetsplats. Vårt samtal kom att vara ända till...
16.55 då jag helt sonika bestämde mig för att låta den här arbetsdagen vara slut. Så nu lägger jag upp det här, loggar ur och kör hemåt för en kväll som inte ska få innehålla något jobbrelaterat alls. Det gäller att hålla balansen...
~~~~~~~~
En vanlig dag, alltså. Med bara två lektioner, dessutom - men det är ju givetvis så att en del av det jag gjort idag fått stryka på foten andra dagar.
Oh well... It's all in a day's work, anyway... ;-)
07.40 var jag redan på plats. Innan första lektionen hann jag kolla upp ett par inlämningar, svara på ett oroligt elevmail, växla några ord med ett par kollegor, kopiera tre papper, rapportera in några betyg för komvuxelever, bestämma omprovstid tillsammans med en eftersläntrare och kika i min kalender så det inte är något jag glömmer bort idag.
08.30 - 10.00 var det dags för lektion som ägnades åt arbete med texter och genomgång av resultaten på nationella proven.
10.00 - 10.15 rådgörande och lugnande samtal med elev som kommer att behöva mycket extra stöd till hösten.
10.15 - 10.30 lugnande och coachande samtal med elev som - enligt egen utsago - måste ha ett VG. Minst (och i allt...). Men som ligger på en stark godkäntnivå i nuläget. Och det är två och en halv vecka kvar på terminen...
10.30 - 11.15 De elever som inte hann få kika på sina provresultat under lektionen droppar in på mitt arbetsrum för att få reda på sina resultat och diskutera dem. En kollega sticker emellan 2 minuter och lämnar ett kartläggningsmaterial som kanske kan komma till användning under sommarskolan (där jag ansvarar för engelskan i år).
11.15 är jag tokhungrig men tar två riskakor vid skrivbordet och tar mig an tre inlämnade uppdrag, bedömer dem och för in det hela i det käcka excelarbetsblad jag konstruerat för att kunna få en snabb överblick över saker och ting. Medan jag för in det hela i excel passar jag på att börja lyssna på CD:n som medföljde kartläggningsmaterialet. Kollegan trodde CD:n eventuellt inte gick att lyssna på, men jag lyssnade igenom de aktuella bitarna och det verkar flyta på som det ska.
12.06 håller jag på att svimma av hunger och går ut i lunchrummet, via toaletten. Jag tar med mig det där materialet för att läsa in mig på det (i lunchrummet, alltså... ;-)) och se om det kan vara något och vilka delar jag i så fall vill använda mig av. Och jag hinner läsa en del, men sedan blir det oundvikligen så att det också avhandlas ett par elevärenden över lunchbordet och när klockan är...
12.32 kommer jag på att jag ju har en elev som ska komma in och göra om en del av nationella provet (givetvis ett gammalt prov - eleven kan ju knappast få lov att göra om samma...) och att jag måste plocka fram material till detta och avslutar snabbt min lunchrast. Det bestämdes så sent igår eftermiddag att jag inte hann skriva in det i kalendern... På väg att ta fram vad som behövs och boka ett grupprum så att eleven får arbetsro möter jag den lugn- och coachbehövande eleven från 10.15 som undrar om h*n kan få den allra sista tids-slotten för den muntliga examinationen så h*n hinner förbereda sig ordentligt. Jag vill säga något om prestationsprinsessor och dito prinsar, men biter mig i tungan...
12.46 är jag tillbaka på arbetsrummet där jag fortsätter läsa det där kartläggningsmaterialet och hjärnan går upp i ännu högre varv och innan jag hinner hejda mig är jag igång och börjar planera för sommarskolan. Efter några minuter lyckas jag plocka ner mig själv igen. En sak i taget. Vara här och nu. Mindfulness är nog bara att fetglömma - åtminstone fram till fredagkväll då det finns en uppenbar risk att jag försätter mig i det tillståndet mha ett par glas moget rött... - men jag ska åtminstone vara här. Nu. Det räcker fullständigt, liksom.
12.55 upptäcker jag en trave betygskataloger som vår kanslist lagt fram. Jag ögnar igenom dem för att se så att listorna stämmer och mejlar sedan en annan lärare som sitter på de flesta resultaten för en av kurserna. Sedan kollar jag av min mejl, kikar igenom planeringen för eftermiddagens lektion på högstadiet och går och hämtar mig en mugg kaffe. Tar fram ett par texter vi ska jobba med i morgon och ser över vad som kan göras med dem så att det inte blir precis likadant som vi gjorde sist. Omväxling inte bara förnöjer; det är viktigt för att hålla intresse och engagemang vid liv - för såväl mig som för eleverna.
12.59-13.03 Jag kommer på att jag måste ringa dotter nr 2 och konferera om en fölsedagsprickasent till dotter nr 3, som fyller år imorgon. Ringer upp henne snabbt. Hon och pojkvännen har redan klurat ut något så jag får fundera vidare på egen hand. Men inte nu. Inte nu.
13.04 Jag behöver plocka fram lite material men hittar det inte och inser att jag helt enkelt måste tömma en hylla i bokhyllan och sortera upp allt som jag bara lagt på hög när jag haft som mest att göra. Så jag gör det. Och börjar givetvis rumstera om på de andra hyllorna också för att få lite bättre ordning och överblick. Under tiden kommer en arbetskamrat in för att säga hejdå. Hon ska till Barcelona på språkresa med en liten grupp elever. Telefonen ringer också, men samtalet blir ganska kort.
13.38 kommer eleven som ska göra omprovet. Vi letar upp grupprummet och går igenom den information han ska ha. Vår ovärderliga kanslist vidtalas; hon lovar ha koll på hans tid och ta in provet när han är klar, eftersom jag inte är här just då.
13.48 fortsätter jag skapa ordning i hyllorna. Det går ganska fint och av bara farten sorterar jag lite i mapparna som ligger där och har plötsligt underlättat lite för mig när höstens kurser drar igång! Jag ordnar religionsmaterialet och försöker att inte tänka alltför mycket på kurserna. Jag har avsatt planeringstid för det längre fram. Typ... mañana. Samtidigt som jag ordnar och fixar skriver jag på en liten införskaffningslista. Mappar, pärmar, register (och när var det nu som läromedel för nästa år ska beställas?) och annat fiffigt.
14.17 upptäcker jag att jag behöver en mugg kaffe till. Tar min fina mugg, som jag glaserat själv, och går bort till cafeterian för att fylla på med lite koffein. Passar på att se till min provskrivande elev samt plocka åt mig två goda chokladbitar från en stor gul skål i lunchrummet.
14.22 plockar jag fram en mapp med elevarbeten från högstadiet. En klass åttor har arbetat med att skriva texter och jag har lovat kika igenom dem och komma med feedback. Jag kollar snabbt igenom dem, men tänker ta med mig mappen till lektionen med just den här klassen, då de ska ha en form av prov och jag kommer att få tid att åtminstone börja med deras texter. Resten får jag ta imorgon. Vid det här laget har jag bestämt mig för att inte ta med något arbete hem ikväll, utan ägna en stund åt att hänga i trädgården och se om jag får inspiration till några stordåd där...
14.29 tittar jag ut genom fönstret till mitt arbetsrum och tror först att det där vita som faller är snö (inget förvånar mig, weatherwise, denna vår...) men ser sedan att det är ett stort körsbärsträd som fäller sina blommor.
14.31 drar jag på mig jackan, tar min packe med grejer och traskar över till högstadiet. Det innebär flera minuters exponering för frisk luft. *s* På väg över skolgården befinner jag mig bokstavligen mellan hägg och syrén...
14.40 - 15.40 har jag lektion med 8A. Vi kör ett litet läsförståelsetest och under tiden som de jobbar med det hinner jag både rätta den lilla högen med korta skrivuppgifter och skriva här i bloggen.
15.40 - 15.55 tar jag mig ett spontant möte med rektorn eftersom en av mina elever kommer att behöva väldigt mycket extra stöd till hösten, och då är inte jag där för att kunna rådda med det. Vi diskuterar helt kort kring detta och sedan hinner vi prata lite om sommarskolan också.
16.00 är jag tillbaka på gymnasiet där det ligger ett meddelande att jag ska ringa en av mina elever, vilket jag gör. H*n vill bara försäkra sig om att en inlämnad uppgift verkligen kommit mig tillhanda - vilket den har - och lovar sedan skicka in sitt sista uppdrag senast i morgon.
16.05 knaprar jag sorgesamt på en riskaka och försöker bestämma mig för om jag ska åka hem eller om jag ska stanna en timme och få undan lite till. Jag ringer min käraste och snabbkonfererar om eventuella gemensamma aktiviteter, som proviantering, och han säger att han fixar det eftersom han ändå måste handla till en jobbfrukost imorgon. Det avgör saken. Jag stannar en stund till. Börjar med att sätta in det jag rättat i en pärm (ordnung muss sein!) och knappa in resultaten i min dator. Av bara farten gav jag "omprovselevens" uppsats en första genomläsning också och sedan hade jag tänkt packa ihop och lyfta, men i detsamma knackade det på min dörrkarm och där stod en tjej som sökt en av höstens utlysta tjänster och undrade om hon fick fråga lite om den här skolan som arbetsplats. Vårt samtal kom att vara ända till...
16.55 då jag helt sonika bestämde mig för att låta den här arbetsdagen vara slut. Så nu lägger jag upp det här, loggar ur och kör hemåt för en kväll som inte ska få innehålla något jobbrelaterat alls. Det gäller att hålla balansen...
~~~~~~~~
En vanlig dag, alltså. Med bara två lektioner, dessutom - men det är ju givetvis så att en del av det jag gjort idag fått stryka på foten andra dagar.
Oh well... It's all in a day's work, anyway... ;-)
tisdag 25 maj 2010
Respekt!
Anne-Marie bloggar om upphovsrätt och varje elevs "värdighet och respekt för sina upphovsverk". Det skriver jag under på och är mån om att själv efterfölja och modella. Och blir lika upprörd och ledsen varje gång den där respekten för upphovspersonen inte finns där och får till resultat att man ger sig själv äran för någon annans verk och arbete. Plagierar. Fuskar.
Sedan blir jag lite ledsen, på ett annat och mer fåfängt plan, över att fuskandet inte ens kan göras med ett försök att vara åtminstone lite snitsig; ungefär som att jag är för naiv, korkad och oerfaren för att upptäcka det, när det i själva verket inte ens behövs en sökning i Urkund. Det räcker med ett par googlingar...
Sedan blir jag lite ledsen, på ett annat och mer fåfängt plan, över att fuskandet inte ens kan göras med ett försök att vara åtminstone lite snitsig; ungefär som att jag är för naiv, korkad och oerfaren för att upptäcka det, när det i själva verket inte ens behövs en sökning i Urkund. Det räcker med ett par googlingar...
Hoppsan!
Men... sannerligen om jag inte håller med Jan Björklund när han i ett debattinlägg i DN bland annat skriver att
"När en lärare sätter betyg är utgångspunkten läroplanens kriterier. En lärare har utbildning, yrkeserfarenhet och tjänsteansvar. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls. Ingenstans i arbetslivet sätter medarbetarna chefens lön. Varför denna modell ska tillämpas i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är svårt att förstå...//... Självklart ska lärarna lyssna på eleverna. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad...//... Som argument för att eleverna ska betygsätta lärarna har även anförts att lärarna minsann sätter betyg på eleverna. Men den jämförelsen håller inte, enligt min mening. Läraren sätter betyg utifrån läroplanens krav med betygskriterier. Läraren har utbildning, yrkeserfarenhet och står framför allt under tjänsteansvar. I regeringens skolreformer ska dessutom bara legitimerade lärare få sätta betyg och betygssättningen ska granskas av Statens skolinspektion. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls efteråt och behöver inte motivera sig, trots att betyget kan få konsekvenser för lärarens lön och framtid."
Att elever utvärderar mig och mitt/vårt arbete har jag inga som helst problem med. Det är ju något som görs på reguljär basis och som bidrar till en positiv utveckling. Något jag välkomnar och som är viktigt för mig professionellt men också rent personligt. Utvärderingarna påverkar även den delen av min lön jag eventuellt kan förhandla kring. Det är inget jag har problem med heller. Jag vill ju göra ett så bra arbete som möjligt. Fullgöra mitt uppdrag. Vässa mig.
Men betygsättning? Nejtack.
Fast... det här räcker inte. Janne får inte av mig min fina, rosa flumpetröja hur mycket han än försöker... ;-)
"När en lärare sätter betyg är utgångspunkten läroplanens kriterier. En lärare har utbildning, yrkeserfarenhet och tjänsteansvar. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls. Ingenstans i arbetslivet sätter medarbetarna chefens lön. Varför denna modell ska tillämpas i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är svårt att förstå...//... Självklart ska lärarna lyssna på eleverna. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad...//... Som argument för att eleverna ska betygsätta lärarna har även anförts att lärarna minsann sätter betyg på eleverna. Men den jämförelsen håller inte, enligt min mening. Läraren sätter betyg utifrån läroplanens krav med betygskriterier. Läraren har utbildning, yrkeserfarenhet och står framför allt under tjänsteansvar. I regeringens skolreformer ska dessutom bara legitimerade lärare få sätta betyg och betygssättningen ska granskas av Statens skolinspektion. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls efteråt och behöver inte motivera sig, trots att betyget kan få konsekvenser för lärarens lön och framtid."
Att elever utvärderar mig och mitt/vårt arbete har jag inga som helst problem med. Det är ju något som görs på reguljär basis och som bidrar till en positiv utveckling. Något jag välkomnar och som är viktigt för mig professionellt men också rent personligt. Utvärderingarna påverkar även den delen av min lön jag eventuellt kan förhandla kring. Det är inget jag har problem med heller. Jag vill ju göra ett så bra arbete som möjligt. Fullgöra mitt uppdrag. Vässa mig.
Men betygsättning? Nejtack.
Fast... det här räcker inte. Janne får inte av mig min fina, rosa flumpetröja hur mycket han än försöker... ;-)
fredag 21 maj 2010
Samma program - ny klass
Jag ser att Klass 9A ska komma tillbaka. Inte med samma elever, förstås, men själva programidén och även några av de "superpedagoger" som var med i den första programomgången (härligt att få kolla in Stavros, t ex - en lärare som gav ett varmt och lyhört intryck). Jag följde serien förra omgången och kommer nog att titta även ner den nya säsongen drar igång, även om mina känslor är kluvna. Jag kunde inte känna igen särskilt mycket av min egen skolvardag i programmen (såväl gruppsammansättningen, som tidsperspektiv och själva skolmiljön) men tyckte ändå det var roligt och intressant när skolan hamnade i fokus på det där viset. Det födde många spännande samtal, om inte annat.
Nu ska jag traska iväg till sista arbetsdagen här i Malmö. Det ska bli spännande att se vad vi kan lära oss idag!
Nu ska jag traska iväg till sista arbetsdagen här i Malmö. Det ska bli spännande att se vad vi kan lära oss idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
