Med huvudet i framtiden

Snartsnartsnart slut på ett läsår. Fullt upp ända in i det sista. It ain't over til' the fat lady sings. Inlämning av arbeten, preparationer, muntliga examinationer, bedömningar (som ju i och för sig pågår under hela året), betygssättning. I mångt och mycket ett avslut.

Men för mig, som sällan står och stampar på ett och samma ställe, är det också en början. Jag avrundar terminens/läsårets kurser med höstens kommande för ögonen. Många elever ska jag arbeta tillsammans med igen, ju, och jag försöker - tillsammans med dem - fundera över vad som funkat, vad som inte funkat, vad som kanske saknats, vad som önskas och så vidare. Några arbetssätt har visat sig vara väldigt uppskattade och det finns en uttryckt önskan om att få ännu mer, och ännu bättre, av dessa. En utmaning för mig. Vissa saker känns tungrodda och jag klurar på hur man kan förenkla, öppna snabbare kommunikationsvägar och i största allmänhet göra saker och ting på ett smidigare sätt.

Jag klurar på hur jag ska uppgradera mina kursupplägg, öppna upp för mer läsning av skönlitteratur i engelskakurserna och hitta nya, intressanta infallsvinklar i religionsämnet.

Huvudet i framtiden alltså. Vågar jag säga att jag faktiskt längtar lite efter höstterminen? Ja, det gör jag!

Men... jag ska njuta sommar också. Såklart.