En god vän samtalar med mig om sin dotter. Hon ville inte gå till skolan i morse. Låste in sig på sitt rum och vägrade kommunicera. Han lyckades dock lösa situationen och få flickebarnet till skolan. Anledningen till morgondebaclet var att flickan (som går i åttan) skulle ha muntlig redovisning idag. Inför två hela klasser. Hon är jätterädd för att tala inför grupp. Lösningen, som hon såg det, var att skolka från alltihop.
Bakom historien finns en bra skola och lyhörda lärare, enligt min gode vän, men någonstans har det ju ändå fallerat när tösabiten verkar tro att man måste prata inför Jättegruppen Allan för att klara uppgiften. Ingenstans i styrdokumenten står det att man måste prata inför stora grupper, i något ämne.
På något ställe finns kriteriet att man ska göra en muntlig redovisning inför en grupp. En grupp kan vara ganska liten. Genom att se det så kan man ju hjälpa och stötta en elev... låta henne/honom få växa en meter genom att få lyckas. Och det är väl det som är målet? Eller..?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jo, det håller jag helt med om. Jag brukar prata med mina elever om att målet är att de ska kunna prata inför en hel klass någon gång under gymnasiet - men om de kommer dit eller inte spelar inte så stor roll.
Hoppas att flickan du talar om vet hur man jobbar med med nervositetshantering, positiva målbilder, talmallar, manusvarianter... vad det än må vara.
Detta är en sak jag tror vi överhuvudtaget bör jobba med mer i skolan - i alla ämnen! Hur:et i talandet.
Tack för lite morgonfunderingar :)
Tack för att du delade med dig av dina! :)
Skicka en kommentar