Lite kul och lite sant..?

Jag har en VFU-student hos mig...

"Kandidaten" undrar om man får göra som vi gjorde igår och låta ett book-talk med några elever sväva ut och upp och bort från själva ämnet, nämligen Oranges Are Not The Only Fruit? Jag ställer hellre nya frågor än ger direkta svar (jag kunde ju helt enkelt bara sagt "ja", och droppat samtalet) och tillsammans reflekterade vi över vem som avgör vad som ska/får göras och inte göras i en lärandesituation, vad syftet med en uppgift som att läsa, och sedan samtala om, en bok kan vara (om det kanske rentav finns många olika syften?) och det faktum att facit helt enkelt inte finns.

För att göra det lättare att förstå tog jag tavlan på väggen bakom mig som utgångspunkt. Den svarta ramen kan få vara läroplanen och passe-partouten isåfall målbeskrivningar och ämnesplaner för ämnet i fråga. Vad som finns där innanför - själva konstverket - står det läraren väldigt fritt att utforma, med utgångspunkt i såväl gruppens som den enskilda elevens bästa. Det finns inget som säger att en viss lärobok ska användas, eller att man måste använda läroboken från pärm till pärm. Man behöver inte ens ha en lärobok. Med utgångspunkt från styrdokumenten kan man själv - och/eller i samarbete med elever/kollegor - utforma och sätta ihop det undervisningsmaterial man behöver, och använda den pedagogik, didaktik och metodik man trivs med och tror fungerar. Och - det fiffiga! - man kan pröva nytt, också!

Läraryrket är kreativt och konstnärligt! Det är skillad performancekonst!

Kandidatens kommentar: "Men... vad läskigt..." Han sa sig vänta, på kurserna på lärarutbildningen, efter att någon, någon gång, ska berätta för dem exakt hur de ska göra. Att det - i princip - ska finnas en lathund för varje moment i yrket.

Men... det är ju med läraryrket som med livet i stort. Vi får inget facit i förväg.

Samtalet fortsätter...

(Och jag anser inte ens att vi kom ifrån ämnet, i det där book-talket. Boken handlar om Jeanette som växer upp med en fanatiskt religiös mor, och hur det påverkar hennes liv. En sak som diskuterades i samtalet var den fråga en av eleverna ställde till de andra: Do you believe in God?)

Undantag:

Kul besök!

paus

Jag hinner inte med att skriva här. Så mycket händer i mitt liv. Privat- och arbets-. Positiva saker - men även sådana tar tid och kostar på. Det innebär inte att jag inte tänker eller engagerar eller bryr mig - snarare tvärtom. Jag läser en massa bloggar och tweets och artiklar. Tänker. Diskuterar med kollegor. Skriver på min huvudblogg. Men jag hinner bara inte skriva här också. Jag vill, och måste, vara rädd om mig själv. Så jag låter den vila ett tag.

Extremt

På engelskan med ettorna läser vi en artikel om risktagande, extremsporter och varför många sysslar med dylika saker. För att bygga en förförståelse, då det farligaste eleverna häromkring verkar syssla med i den vägen är snowboarding och ridning (nog så riskabelt iofs), ser vi bland annat den här:



Ungdomarna tycker det ser skitläckert ut. Och det gör det, ju. Några vill testa. Jag rekommenderar dem att inte öva hemma från något hustak... Själv får jag hål i magen bara jag ser bilderna.

Kanske är detta mer för mig?

Bibeln

En elev undrade om jag möjligen kunde vara intresserad av en mangabibel för i så fall kunde jag få en han fått av misstag. Har påven en skojig hatt?

Jag hade inte ens sett en mangabibel, förut. Och nu har jag en! En som inte bara innehåller gamla och nya testamentet utan bonusmaterial, dessutom. Jag undrar vad det kan vara? En bild på Gud som räcker lång näsa, i slutet?

let's go... typ.. hmm...

Vårterminen har kickat igång. Jag också. Fast "kickat" är nog en smula överdrivet. Jag känner entusiasm för mina elever och mina kurser men det är just nu allt. Folk åker på BETT och bloggar och diskuterar och nyskapar och jag känner att just nu orkar jag bara inte. Jag skulle gärna vilja vara mer aktiv här i bloggen, till exempel, men jag vet inte vad jag ska skriva om. Tänker gör jag ju alltid, men få ner det i tangentbordet och upp på skärmen? Nej, så långt räcker inte mina energireserver. Och det är dem jag går på. Redan. Fem veckor till ett sportlov som blir så mycket mer vilsamt än jullovet som flög förbi.

Heja er andra. Typ.