Om omprövning...

Igår lämnades utredningsförslaget kring elevers möjlighet att kunna få sina betyg omprövade, till Jan Björklund. När jag lyssnade på nyheterna igår sa sig Jan Björklund vara negativ till förslaget eftersom det bland annat skulle bli mycket administrativt betungande.

Några ungdomar intervjuades också kort i inslaget och en tjej sa att hon tyckte det var jättebra att få möjlighet att överklaga betyg "eftersom jag kanske behöver ett högre betyg för att jag ska kunna komma in på någon viss utbildning" (fritt citerat ur mitt minne). Om inget ändrats i betygskriterierna sedan jag kikade sist (vilket var några dagar sedan) så är "kunna komma in på någon viss utbildning" inte ett av kriterierna för något av betygsstegen...

I ledaren i dagens DN diskuteras utredningen ytterligare. Jag håller helt med om att rättssäkerheten kräver att myndighetsutövning också ska kunna ifrågasättas genom exempelvis överklaganden. Det går ju faktiskt redan idag att begära omprövning av ett betyg, för övrigt. Men risken finns, ja jag tror till och med att den är överhängande, att många elever om förslaget går igenom skulle begära omprövning för att de helt enkelt vill ha högre betyg utan att kanske reflektera särskilt mycket över hur det betyg som satts relaterar till deras faktiska kunskaper, färdigheter och prestationer. Skriftliga prov kommer att bli det allra viktigaste och fokuset på det enkelt mätbara och på betyg kommer att skjuta undan det som är skolans egentliga uppdrag, vilket inte är att sätta betyg utan att ge alla de bästa möjligheterna att inhämta kunskaper, att lära sig använda sina kunskaper, vara väl förberedda för vidare studier eller arbetsliv och att växa som människor och som samhällsmedborgare.

Lärarnas Riksförbund tycker att det i princip är riktigt att omprövning ska kunna ske, dock efter det att en del förändringar gjorts och underförutsättning att det sker på ett villkorat sätt.

"Betyg ska inte kunna omprövas ”för säkerhets skull”. Eleven måste anföra sakliga skäl för att en omprövning ska komma till stånd. Detta ska en särskilt kvalificerad lärare i det berörda ämnet avgöra. Vid en eventuell omprövning av ett betyg måste möjligheten finnas att på nytt pröva att elevens kunskaper motsvarar ett högre betyg", säger Anders Almgren på Lärarnas Riksförbund, i en kommentar.

Magnus Bard har för övrigt gjort en mycket talande illustration till DN-ledaren, men den får ni leta upp i pappersversionen av tidningen (sid 2)...

Mitt utökade kollegium

Vi har besök. Från Polen. Till min glädje ingår en engelsklärare i "delegationen".

Vi fann varandra snabbt och har haft tillfälle att mötas... samtala... fråga... svara... jämföra. Så lika våra världar är. Och ändå så... olika. Så många frågor vi har till varandra. Så nyfikna vi är.

Ännu en kollega att utbyta tankar, erfarenheter och idéer med! Me likes!

I dialog

Inlämningsuppgifter en masse. Jag tycker det är roligt att få dem i min hand (fast det får jag ju inte - de skickas ju in elektroniskt) och få ta del av elevernas nedskrivna tankar. Sedan går jag i skriftlig dialog med var och en. Denna kommunikation utgör sedan grunden för vidare samtal och resonemang. Vi läser varandra. Talar med varandra. Resonerar. Utbyter idéer, erfarenheter och funderar tillsammans över hur vi ska gå vidare. Framåt.

Tid för reflektion

Egentligen hade jag helt andra planer för eftermiddagens lektion med en grupp vuxna elever. Men när en av dem frågade mig "hur lär man sig egentligen nya ord?" gjorde jag en trippel Salkov - med skruv! - och så använde vi tiden till att gemensamt diskutera, jämföra och berätta om hur vi lär oss. Hur sammanhang och motivation och intresse gör allt så mycket enklare. Vad säger språkforskning? Våra egna erfarenheter? Och handfasta tips. "Vad fungerar bäst för dig?"... "Så här brukar jag lära"... "jag lär mig lättast om..." osv.

En lektion då var och en - och ändå tillsammans - fick möjlighet att reflektera över sitt eget lärande... och sätta ord på det. En viktig lektion.

Vi fuskar! Som fan!

För några år sedan hörde jag en god historia om en lärare som brukade dela ut skriftliga prov för att sedan blinka till eleverna och säga att "det här är er skrivning... men... vi skriver inte idag... kika i stället på skrivningen och gå sedan hem och förbered er..." Så härligt, tänkte jag då! Samtidigt som en liten luther - eller om det kanske var en liten jante? - satt på min axel och petade på mig med en vass pinne. Så fick man väl ändå inte göra? Hmm... min devis har ofta varit att det är lättare att få för-låtelse än till-låtelse... och om det inte är uttryckligen förbjudet så får man...

Nu prövar jag en Leif Strandberg-Vygotskij-Magda-idé. Vi ska ha skriftlig tenta i religionskunskap om några veckor. Jag har tre tentor. Den första arbetar eleverna med tillsammans, företrädesvis på lektionstid. De/vi diskuterar lösningar tillsammans. Den andra ska de få skriva enskilt, men med fusklappar till hands. Först vid den tredje kör vi i skarpt läge. Nyheten med detta är skrivning nummer två - den med fusklapparna.

Jag tror på många mycket goda resultat i gruppen!

Man får fuska! Det är fint att vara plugghästar, tillsammans!

Väl talat!

DN. Debatt idag:

Legitimation kommer att sänka läraryrkets status

Vettigt resonemang, tycker jag.

Författarbesök

Vi har haft intressant författarbesök den här veckan. Jag bjöd in Lee Stringer som skrivit bland annat Grand Central Winter ur vilken en aktuell text, No Place to Call Home, är hämtad.

Med mörk röst och bred amerikansk accent berättade Lee om sitt liv som uteliggare och crackmissbrukare och hur skrivandet kom att förändra hans liv totalt. Hans berättelse tog tag i oss och alla lyssnade intensivt.

Ära vare Buddha för Youtube!


Och... varje människa bär på en historia, värd att berättas.