JULLOV!

Nu är det jullov. Vi hade avslutning igår, med den traditionella dragkampsturneringen som, lika traditionsenligt, vanns av lärarna i sista draget, medan eleverna vann över lärarna i den avslutande fopollsmatchen. Därefter delades betyg ut, julkramar utbyttes och sedan gick vi hem - ganska glada och lätta till sinnes.

Nu ser vi till att få mycket mysiga kvällar och låååånga sovmornar!

God Jul
och
Gott Nytt År!

Om att skriva

Vi hade författarbesök på skolan idag. Katarina von Bredow berättade om sina böcker och om sig själv och om att skrivaskrivaskriva och inte kunna/vilja sluta. Femtio åttondeklassare satt tysta och lyssnade uppmärksamt. Tyvärr var de lika tysta - uppmärksamt studerande sina skor, taket och andra elever - när det gavs möjligheter att ställa frågor. Det var synd. Jag vet att många av dem läst inte bara en, utan flera, av Katarinas alldeles väldigt bra och engagerande böcker. Jag vet att många av dem som läst dem tycker mycket om dem. Ändå gav de sken av att inget ha att fråga om eller några kommentarer att ge.

Ännu tystare blev det när Katarina frågade hur många som själva skriver.

Jag undrar vad tystnaden står för. Jag hoppas och tror att den står för blyghet. Att det kanske känns pinsamt att berätta för andra vad man sysslar med på kammaren. Det är inte bra... men klart bättre än alternativet; det finns inga unga som skriver i Emmaboda... Och ändå... vi går ju alla omkring och bär på berättelser. Berättelser om oss själva. Om vårt liv. Om andra. Om samhället runt omkring oss. Alla har en historia att berätta. Precis alla.

Vars och ens liv är precis så unikt och fantastiskt att det är värt att berätta om!

YES WE CAN!!!

Ni har hör uttrycket förut, eller hur..? ;-)

Nå... Idag fick jag anledning att säga det igen! Eller snarare:
Yes YOU can!
Den lilla gruppen sjuor (i behov av extra stöd) jag jobbar med i engelska fick i läxa att lära sig 32 nya ord från i måndags till idag. 32 ord kopplade till mat. 32 ord som de skrev på små kort - svenska på ena sidan och engelska på den andra. För ett par elever fick jag också förtydliga den svenska betydelsen av orden. Sedan övar de med sina små ordkort på lite olika vis. Jag tror stenhårt att detta funkar BRA och därför lovade jag dem att "Om ni alla kan alla orden på fredag så bjuder jag på fika!".

En av dem sa bara: Yes! Då kör vi!

Och så gjorde de det. Jag visste ju att det var möjligt för dem så efter jobbet igår gick jag ner till affären och köpte kakor och saft och mycket riktigt; idag kunde alla alla orden! Från engelska till svenska och vice versa! Det är tur att de har öron som håller ihop dem för annars hade huvudena ramlat av dem så brett som de log när de gick ut från lektionen, med magarna fulla av kakor och det senaste äventyret i The New Tomorrow på näthinnan... Bättre start kan en helg inte få! åtminstone inte för mig och jag hoppas innerligt att de bär med sig känslan under såväl resten av dagen som en lång tid framöver:
YES WE CAN!

Skolan - en mötesplats?

Vi är lite trångbodda här på skolan. Framförallt saknar vi vettiga uppehållsrum för våra elever. Cafeterian och pingisrummet förslår liksom inte så för många elever blir det till att hänga i de långa, smala korridorerna med bänkar på ena sida, förvaringsskåp på den andra och en strid ström av människor som passerar på väg till och från lektioner och andra aktiviteter.

Ett luftigare ställe, som dessutom gav möjlighet till möjligheter att både se och bli sedda, har varit de djupa fönsternischerna i entrén och på andra våningen. Där har man kunnat sitta och prata och spana och - på andra våningen - finna lite andrum med en läxbok eller sin mp3-spelare.

Därför kan man verkligen undra över hur tekniska kontoret tänkte när de, under vårt höstlov, installerade de här grejerna framför sagda nischer... (och på en rak fråga fick jag veta att det inte handlade om att skydda fönsterglasen...).Dessa "installationer" inte bara tog bort en naturlig och uppskattad mötesplats för eleverna. De är dessutom så fruktansvärt fula och estetiskt frånstötande att håret reser sig i nacken. Till yttermera visso (ah! vilket härligt uttryck, va'? ;-)) inbjuder de till att klättra över och sitta bakom och troligen också - eftersom enigheten om hur fula och onödiga de är är så gott som total - till en del skadegörelse...

Och vilken människosyn signalerar dessa"kravallstaket"..? Vavava?

"Vem värnar fjortisen?"

Den frågan ställer Jörgen Tholin i sin avhandling Att kunna klara sig i ökänd natur, där han bl a skriver:

"Fjortonåringarna är inte alltid en röststark grupp. När de första gången får betyg vid julen i åttan väcker det inget större intresse. Det är i stället de slutbetyg från grundskolan som de får ett och ett halvt år senare som ger rubriker och medialt intresse. Det går alltså med viss rätt att fundera kring varför betygen för årskurs åtta alls är intressanta eller relevanta som forskningsområde.

De betyg som ges de tre första gångerna fyller egentligen ingen samhällelig funktion alls. När eleverna får betyg första gången sker det utan någon nationell samordning, och grunderna för betygsättningen är, som min
undersökning visar, mycket skiftande från skola till skola. Varken fjortonåringar som grupp eller deras föräldrar frågar dock efter nationellt jämförbara kriterier för betygen i åttan. Våra politiker, eller de statliga skolmyndigheterna, Skolverket och Myndigheten för skolutveckling, för inte heller några resonemang om betygsättning för årskurs åtta.

Varför då alls bry sig om åttans betyg om de ändå inte spelar någon roll?

Mitt första svar är att frågan är formulerad från ett tydligt vuxenperspektiv. Alla som varit med när fjortonåringar för första gången får betyg vet att för dem spelar betygen en mycket stor roll. Det finns få saker i en ung människas liv som så kan bygga upp eller rasera hennes självbild som betygen.

Mitt andra svar är att betygen generellt fungerar som urval till högre studier. För att kunna göra det måste de ha en legitimitet som någorlunda goda instrument för detta syfte. Om betygen för skolår åtta inte fungerar eller får rykte om sig att inte vara rättvisa finns risken att eleverna och deras föräldrar redan från början tappar tron på att betygssystemet och därmed antagningssystemet är rimligt."

Jag kickar på den frågeställningen och problematiken! Idag var Jörgen här i Emmaboda och föreläste för oss lärare och jag förstår honom när han säger att denna fråga - kring betyg i åttan och det faktum att det inte finns några som helst kriterier för dessa betyg - inte lämnar honom någon ro. Jag förstår det. Jag sitter där just nu. Ska skriva omdömen - som inte bara får vara utan är betygsliknande (utifrån vilka kriterier..?) - för mina åttor nu. Och om snart är det dags för terminsbetygen...

Jag tokgillar mina elever! Jag vill att deras självbilder ska vara starka och sköna! Jag vill inte bidra till något som kan göra det motsatta och rasera dem. Men tyvärr är det vad som alltför ofta sker...















Och hörni... hur ofta har man förmånen att få lyssna till en föreläsare som både har mycket angelägna saker att säga och gör det på ett så roligt sätt att ens mascara rinner, av alla skrattårar?!

Om att gå uppför ett berg, men nerför en kulle...

"Att lära sig något nytt är som att klättra uppför ett berg;

man blir andfådd och svettig - men vilken utsikt man får!"

(Gammalt djungelordspråk...)

VÄLKOMNA!

Det är Fin Fredag, idag. För mig är alla Fredagar Fina. Det handlar mycket om min inställning till dem. Även en fattig, motig och regntung Fredag kan bli Fin om jag bestämmer mig för det. Det börjar redan på torsdagskvällen, när jag lägger mig. Då tänker jag på morgondagen. Hur Fin den ska bli. Hur mysigt det blir med en trevlig fika med kollegorna, där vi på Fredagarna turas om att baka och bjuda något gott till kaffet. Vad jag ska ta på mig, som känns Fint. Inte bara för min egen skull utan för att sprida lite Fredagskänsla till alla. Och, kanske, som ringar på vattnet få fler att anamma idén. Jag tror nämligen också att utanverket ibland - nej... ofta! - påverkar innanverket! Ser jag Fin ut känner jag mig Fin!

Och så tänker jag på eleverna förstås. De ska också ha en Fin Fredag, ju. Vi har läxprov, arbete med texter, språkträning och annat men jag vill ändå att de ska känna att Fredagen är något extra. Jag ser till att vi gör något extra roligt just på Fredagen. Det kan vara ett bra teveprogram, det kan vara att spela spel eller att göra samtalsövningar, t ex. Givetvis på målspråket - fattas bara!

Om jag kunde skulle jag rulla ut en röd matta, inte bara för mina elever utan för alla, varje fredag. Tänk så härligt att komma till skolan/jobbet och mötas av en röd matta och glada ögon!

Egentligen borde alla dagar vara Fina - men man måste ju börja någonstans!