Jag vill fundera på detta - jag skulle hellre önska att staten kunde sätta tummen i ögat på kommunerna, tror jag - men något måste göras! Jag möter, och jobbar med, de här eleverna varje dag och det är ofta just så som Eva-Lis Sirén säger i artikeln:
"Många elever får inte stöd som motsvarar deras behov. Stödet är snarast anpassat efter de ekonomiska förutsättningar som råkar finnas." (DN, 2008-08-25, s. 7)
Ja. Det är så det är. Inte alltid, men tillräckligt ofta för att det ska märkas. Inte bara i vår lilla kommun, tydligen, utan lite varstans.
I artikeln antyds det också att lärares förmåga och/eller kompetens att avgöra om/när/vilka insatser som behövs, ifågasätts. Det känner jag inte igen från den verksamhet jag befinner mig i. Nej... tanken på elevernas bästa finns, men ofta stupar det just på hur det ska finansieras. I det här sammanhanget är det dock helt fel att säga att "det är tanken som räknas", för det kan enbart vara action som gäller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar