Dagens samtalsämne

Idag är det onsdag. Det innebär att jag och min kollega/vän tagit vår sedvanliga pedagågiska powerwalk. Dagens ämne, förutom de vanliga uppdateringarna, kom att handla om förhållningssätt gentemot våra elever. Det finns en glidande skala, konstaterade vi från laissez-faire via flexibilitet och konsekvens till rigiditet. Vi var rörande överens om att vi varken är, eller vill vara, i någon av de yttre ändarna på skalan. Men lika överens om att det ibland kan vara en skör balansgång mellan att vara flexibel och att vara konsekvent. En av slutledningarna vi kom fram till var att det är lättare att vara konsekvent gentemot eleverna om man är flexibel med sig själv. Det vill säga att man kanske ska välja sina strider med viss omsorg. Vilka saker kan vara förhandlingsbara eller lämnas därhän och vilka måste man hålla hårt på? Vi kom också fram till att konsekvens inte alls behöver innebära att alla behandlas på exakt samma sätt. Det är en omöjlighet om man bryr sig det allra minsta om sina elever som de individer de faktiskt är.

Givetvis var detta inga nyheter för någon av oss, men ibland är det bara väldigt bra att sätta ord på sådant man tänker och funderar på. Gemensamma ord. För att spegla de egna värderingarna i någon annans och ibland nå en samsyn.

Vi hade tur; inget regn under de 77 minuterna mötet/promenaden varade.

Iréne får ordet

Snart är det slut på terminen. På läsåret. Och, för en del, på skoltiden i grundskola eller gymnasium. För några verkar den insikten ha kommit väldigt sent. Man hör, här och där i sitt nätverk, förfrågningar om det kan sättas in extrainsatser för elever som riskerar att inte nå målen för godkänt, i kärnämnen. Förfrågningarna kommer sällan från eleverna, men desto oftare från det som ibland kallas "högre ort". Såå..? Nu finns det plötsligt mer resurser för det som - från exempelvis lärar-, elev- och föräldrahåll - önskats länge... ja, kanske under hela högstadietiden för en del elever, i behov av särskilt stöd? Extrainsatta timmar? Enskild handledning? Jag undrar om detta sker av omsorg för eleverna eller om det sker för att fiffa i statistiken kring resultaten? Kanske är jag bara en smula cynisk?

Hälsar,
Iréne Panik.

Deal..?

OK. Avtalsrörelsen är över för den här gången. Det känns positivt - mycket positivt - att det inte nallades på våra arbetstider. Det tackar jag för. För mig är skolåret dynamiskt och lever sitt eget liv, i samma rytm som för våra elever (åtminstone hyfsat synkat), och det ska det göra. När eleverna är trötta är vi lärare ofta också trötta - och att komma igen efter loven och vara i fas med eleverna och orka ta nya tag känns mycket viktigt.

Vad gäller löne"ökningen" orkar jag knappt rycka på axlarna åt den. Den hänger ju inte med kostnadsutvecklingen i samhället och är ett hån mot en redan underbetald yrkeskår. Själv sitter jag ändå ganska nöjd (men enbart om jag jämför med hur direkt usel lön jag hade tidigare); jag har på ett drygt år lyft min lön med 18%, men det har jag gjort genom att byta arbetsplats. Twice. Ändå blev min käraste paff när det gick upp för honom att han tjänar dryga tiotusen kronor mer än jag, i månaden, trots att jag har studerat under längre tid. Å andra sidan vill jag arbeta i världens roligaste yrke - teknik- och ingenjörsjobb är inte min tekopp. Dock hade det varit trevligt med lite mer monetär uppskattning...

Jag - en FLUMPEDAGOG

OK. Nu kommer jag ut!

Efter mycket läsande*, funderande och moget övervägande har jag insett vad andra kanske länge har känt till; jag är en flumpedagog... eftersom jag - för att citera Hans-Åke Scherp - tror (enligt den nytestamentliga definitionen där "tro" = övertygelse... ;)) att motivation fungerar ungefär 1000 gånger bättre än hotivation.

Jag tror också på vikten av att bygga relationer med sina elever, på ömsesidig respekt, att vara lyhörd för deras individuella behov och att låta dem i största möjliga mån vara med och påverka sitt eget lärande och sin egen lärandesituation/miljö.

Dessutom tror jag att alla vill lyckas! Jag tror egentligen inte på att elever misslyckas för att de är lata; jag tror att de behöver få uppleva hur gott det smakar att lyckas - och att detta kommer att föda mer "lyckanden"! De allra, allra flesta kan dessutom lyckas - vi har bara lite olika lång ställ- och processningstid!

Till yttermera visso tror jag på ordning och reda som en förutsättning för att få arbetsro och en struktur i sitt lärande, men ordningen och redan behöver inte vara densamma för alla. Den behöver liksom inte handla om kadaverdisciplin, rättning i led och ständiga prov - utan mer om en känsla av sammanhang, personliga mål och mening. Kunskap är också viktigt; men mycken kunskap är inte statisk utan dynamisk och föränderlig - och rätt värdelös (utom när man tävlar i Vem Vet Mest?) om man inte vet vad man ska ha den till, när/hur man använder den, fördjupar, breddar och utvecklar den, samt skaffar ny!

Bland annat, dårå.

Bildbevis:





*hos bl a Flumpebloggen, Christermagister, Anna, Tysta Tankar, Per-Acke O och här.

Elevinflytande?

Över mugg nr 2 av mitt obligatoriska morronkaffe funderade jag över mina elever och de reaktioner jag möter när jag inbjuder till delaktighet i utformningen av vårt arbete i klassrummet (och annorstädes).

Trots alla år i skolan verkar alltför många alltför ofta förvånade och ibland lite handfallna inför möjligheter att själva vara med och tycka, ha åsikter, välja och/eller påverka sitt eget lärande.

Så här kan vi inte ha det!

Än finns det hopp; en av kurserna pågår fortfarande och vad gäller resten så ska jag ta tag i det direkt vid nästa läsårs början. Det är mitt ansvar!

Fråga

Två tjejer kikar in i det arbetsrum jag delar med en kollega. De frågar efter kollegan och jag svarar att "hon jobbar hemma idag".

När de går vidare i korridoren hör jag en av dem undra:
- Jobba hemma? Hur gör man det om man är lärare?

Fundringar

Jag ville skriva kloka saker här. Djupa funderingar. Välformulerat och stringent. Men min hjärna är ockuperad av enskilda elevers bekymmer, nationella prov som ska rättas, muntliga övningar och examinationer, uppslag och idéer kring individanpassning och niohundranittionio andra grejer, lunch, byggandet av mina virtuella lärrum, höstens kurser, styrdokument, mejlkontakter med distansstuderande, tankar på de av mina elever som nu befinner sig i Malmö på prepp, lektionsplaneringar som ska hålla, att jag vill vara en så bra lärare att jag själv skulle kunna gilla att gå på mina egna lektioner, magisterkursen i religionskunskap (som just nu gått i stå eftersom jag har svårt att hinna plugga som jag borde) - samt det faktum att det gamla lärarordspråket talar alltför sant;

det man inte hinner göra innan påsk hinner man oftast inte göra alls.

GAH!