Mestadels var det ingen upplyftande läsning. Bitvis känner jag inte ens igen mig. Är det min arbetsplats som beskrivs? Och i vissa delar nickar jag instämmande och skriver glada YES! och gör gula utropstecken med min överstrykningspenna. Inte minst gäller det de bitar som handlar om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat; elevinflytande - inte bara i de större frågorna utan ända ner på daglignivå. Det och uppföljning av arbetet - även där på daglignivå. Inte för att vi utvärderar tillsammans, eleverna och jag, efter varje lektion - men däremot efter avslutade avsnitt/områden där synpunkterna sedan tas med in i planeringen av nästa område. Det kan handla om både vad vi ska fokusera på ämnesmässigt, vilket material vi ska använda oss av och hur vi ska gå tillväga. Som ledare i klassrummet har jag givetvis det övergripande ansvaret och är också den som ska ge förutsättningar och ramar att arbeta inom - och dessutom måste jag ju vara den som håller ett öga på strävans- och uppnåendemålen.
Nåväl - rapporten ska användas som en kombinerad karta & kompass och dessutom ett förbättringsredskap är det tänkt. Det skulle vara så lätt att skylla på yttre omständigheter - och helst då på alla resurser som jag/vi känner saknas - men... den lätta vill jag inte gå på. Det handlar om att istället gräva där man står och se vad som kan uträttas inom de ramar som finns. För att metaforera lite till; om kartan och terrängen inte stämmer överens är det terrängen som gäller.
