Förlåt mig...

... om jag varit en smula inkonsekvent.

Men jag bloggar enbart här ett tag. En blogg om livet. Mitt liv. Typ.

Vad jag har märkt är att jag skriver så mycket mer om mitt arbete, om skolan och om undervisningen nu när jag bara behöver fokusera på att skriva på en enda plats.

Så om någon, till äventyrs, är intresserad av att läsa mig där istället är denne någon varmt välkommen!

Eders,
Magda ;)

the first ladies of oppression

I en av mina klasser har vi arbetat några lektioner med den här artikeln. Artikeln är inte helt enkel, men så är det här också B-kursen... Uppgiften var att, tillsammans med någon annan, läsa den. Förstå den. Fundera kring den. Söka vidare kring exempelvis företeelser som artikelförfattaren refererar till (typ Lady Macbeth) Arbeta med den på ett antal olika sätt. Och sedan diskutera den i större grupper och därvidlag själva ansvara för att diskussionen/samtalet hölls igång.
Jag liksom bara fanns till hands. Gick omkring och lyssnade, svarade på frågor, delade tankar och gav idéer och input om det behövdes. Och jag kopplade arbetet till styrdokumenten, förstås. Energinivån var bitvis hög och infallsvinklarna, tankarna och stickspåren i diskussionerna var härliga! Helt enkelt bara några alldeles vanliga lektioner i vårt klassrum.

Men jag var just idag nyfiken på att få veta hur eleverna själva tänkte kring sitt arbete. Upplevde de att de lärt sig något? Vad, isåfall? Så de sista två minuterna fick de, helt utan förvarning, skriva ner en snabb reflektion och lämna kvar. Intressant läsning - som ju också blir till nytta för mina elever; dels reflekterar de över sitt eget lärande och dels kommer jag att ta in deras tankar i planeringen av kommande lektioner.