lördag 9 januari 2010

Ställa krav är livsviktigt!

Huvudledaren i dagens DN tar upp just det jag skrev om i går morse; om hur många lärare (ffa för de lägre årskurserna) har alltför dålig koll på sina små lärjungars kunskaper. Att upptäcka det vid nationella proven i tredje klass är liksom för sent - även om det inte är lika för sent som när man upptäcker det när de små liven kommer upp i högstadiet. Jag känner en del helt fantastiska lärare som arbetar med yngre elever. Jag vet att minst två av dem läser den här bloggen och må ingen skugga falla över dessa (eller andra), men Skolinspektionens rapport måste ändå tas på allvar.

I ledaren står det om kontroller och mätningar och min ståndpunkt är fortfarande att jag verkligen inte skulle vilja utsätta småttingar för regelrätta prov - men att jag som lärare ändå ska kunna ha koll genom att dokumentera själv och även "arkivera" allt eleverna producerar, så att jag har adekvat underlag för bedömning. Lyckligtvis undervisar jag inte så unga elever; jag är mer kalibrerad för tonåren - och helst de övre. Och allteftersom bör även regelrätta prov ingå i den arsenal av bedömningsinstrument som jag som lärare använder mig av för att mäta och följa upp mina elevers kunskapsbas- och utveckling.

En viktig sak dock, som gäller precis alla åldrar, är att ställa krav. Att ställa krav... ha höga förväntningar... gör att eleverna tillåts växa. Utvecklas. Det betyder mycket för självkänslan, lusten, inspirationen och motivationen att bli behandlad som den nästan vuxna människa man är. Att få ta ansvar för sig själv, för sitt lärande och inte curlas för mycket. Att vänjas vid att reflektera över sig själv, över sitt lärande. Men detta kräver att man har relationer till eleverna. Att man känner dem, har deras tillit, så att man vet - utifrån vars och ens förutsättning - vilka krav man kan ställa. Att bygga dessa relationer tar tid. Kräver ansträngning. Engagemang. En helhjärtad vilja och en önskan om elevens väl. Man behöver inte alls bli bästis med varenda elev, men man måste bry sig.

Dessutom måste man naturligtvis ha gedigna ämneskunskaper och didaktiska och pedagogiska färdigheter. That goes without saying, liksom. Där har lärarutbildningarna en tung roll. Att inte släppa igenom blivande lärare som nätt och jämnt klarar godkäntnivåerna... Det kan högskolorna fundera på, medan jag fyller på mitt kaffe och bläddrar vidare i tidningen.

fredag 8 januari 2010

Kunskapskoll?

Fredag - söndag har jag DN i pappersversionen. Det är inte så ofta jag hinner läsa den just på fredagsmorgnarna, men idag hann jag i alla fall börja på den.

Bland annat finner jag en artikel som handlar om vad Skolinspektionen (ny myndighet sedan okt 2008) kommit fram till vid sina inspektioner ute i landets skolor. I artikeln (som jag inte hittar i den förenklade nätupplagan och därmed inte kan länka till) står det att:

"Skolinspektionen anser att de främsta bristerna i svensk skola är att elevernas kunskapsutveckling inte följs upp och att de elever som behöver särskilt stöd inte får det. Det finns också stora svagheter i arbetet mot kränkande behandling, elevernas möjlighet till inflytande och betygsättningen som inte är likvärdig."

Det finns många Goda Exempel på undantag från detta, naturligtvis, men vissa saker har de helt enkelt rätt i. Inte minst detta att de elever som är i behov av särskilt stöd inte får det i den utsträckning de behöver - och ibland inte alls. Ofta skylls detta på att det inte finns resurser (vanligen av monetär art) - och det lär knappast bli bättre när nu kommunerna lägger ännu tuffare sparkrav på sina skolor...

I artikeln framkommer också att kunskapsuppföljningen framför allt brister vad gäller elever i de lägre åldrarna. Jag tycker inte man ska utsätta alltför unga elever för allehanda prov och andra regelrätta kontroller som de kan uppleva som pressande. Tids nog hinns det med. Men som lärare bör man ju faktiskt ha bra koll ändå. Och där verkar det brista i en del fall. I mitt tidigare arbete med högstadieelever (varav många i behov av särskilt stöd) undrade vi ofta (jag och mina kollegor) hur i allsindar en del elever kunnat ta sig igenom år 1-6 utan att deras svårigheter i tillräcklig grad uppmärksammats och - framförallt - adekvat hjälp inte satts in. Om man har svårigheter med inlärning, uppmärksamhet etc är det väldigt sent att hinna upp till sjuan och börja ta ikapp...

tisdag 5 januari 2010

Drömjobbet är mitt!

Jag fick en länk i min Facebookmail, i morse. Här är den. Jag känner igen mig i så mycket av det som är skrivet där. Och jag önskar, precis som artikelförfattaren, att 2010 ska kunna få bli det år då det vänder. Året då läraryrket blir attraktivt, då lärares status uppgraderas och vårt arbete och vår genuina yrkeskunskap respekteras och uppskattas i allt högre grad. Då mitt drömyrke även blir andras!

Det drömmer jag om och önskar jag mig inför det nya året. Året 2010.