Sista kompetensutvecklingsdagen den här veckan och äntligen blev det något där jag känner att jag får vässa gamla kunskaper och tillföra lite input, dessutom. Dagens tema var Betyg och bedömning och vi hade besök av en lärare från universitetet i Växjö, samt en doktorand som studerar betyg och bedömning med fokus på Idrott & Hälsa. Tänk vad man kan skriva avhandlingar om. Och tänk att gympasalarna fortfarande är utrustade med ribbstolar och plintar och de där grå, tjocka mattorna som luktade död grävling (och... ja... de luktar fortfarande...).
Förutom en intressant och inspirerande föreläsning satt vi i våra ämnesgrupper och verkligen pratade om kunskapssyn, bedömningskriterier och konkreta sätt att gå tillväga vid bedömning och betygssättning. Jag ser när jag skriver det här att det kanske inte låter så kul - men det var det!
Jag har också fått med mig två saker som jag vill begrunda, fundera på, utveckla tankar kring och kanske skriva mer om framöver, här i bloggen. Dels en sak om just hur man bedömer och vad det är man bedömer i sina ämnen:
"Att göra det väsentliga bedömbart i stället för att göra det enkelt mätbara till det väsentliga" (Sagt av Primgruppen)
Och dels något en elev hade sagt till vår föreläsare Birgitta Sjöblom, vid ett tillfälle:
"Det här är inte en skola för alla - det är en skola för andra..."
I vanlig ordning avrundar jag med en liten musikalitet. Idag blir det Eddie Skoller's What Did You Learn in School Today? Mycket nöje!
onsdag 31 oktober 2007
tisdag 30 oktober 2007
Lust?
Den här veckan har eleverna, de små rackarna, höstlov. Men vi lärare stretar på i tre dagar och får bara vara lediga på torsdag och fredag. T o m det är en stor orättvisa, anser en mig närstående man, men det örat hör jag dåligt på. ;-)
Kompetensutveckling är vad vi ska syssla med och inte vet jag om jag tycker att det är just det vi gör, men vi gör i alla fall något. Typ kvalitetsutvecklings- arbete. Idag har vi bildat arbetsgrupper kring frågor som är angelägna att lösa inte bara bra utan dessutom ganska snart. Vi fick välja utifrån något vi brinner för, som individer, och istället för att inordna mig i Studiokollektivet - som ska jobba med åtgärdsprogrammen (vilket är nog så viktigt - tro inte annat!) - valde jag att vara med i den arbetsgrupp som ska jobba med att skapa en god, inspirerande och stimulerande arbetsmiljö för både elever och lärare! Ett arbete som lagts på oss uppifrån - vi fick välja vad vi ville jobba med, men inte om vi ville jobba... - men som jag verkligen ser fram emot att arbeta med!
Ett av de övergripande målen med vårt kvalitetsutvecklingsarbete är att skapa förutsättningar så att våra elever får lust att lära. Det kan givetvis diskuteras vad "lust" i det här sammanhanget kan innebära. Visst skulle det kunna handla om att göra det man har lust till, men det räcker liksom inte. Kanske handlar det om att man inser att man behöver lära sig något, eller att man vill? Att man åtminstone är villig att ge det hela en chans? Vad det än är så måste det ändå handla om motsatsen till "olust". IMHO.
Det är givetvis ett resultat jag hoppas på ändå, eftersom jag vet att lärandet går så mycket lättare då man känner lust- och naturligtvis också för att jag själv finner stor lust i att lära mig nya saker. Inte vad som helst - men sådant som jag antingen redan vet att jag vill lära mig mer om, eller sådant som presenteras för mig på ett så tilltalande och kittlande sätt att min nyfikenhet väcks... Och när jag känner det där - då är jag också villig att anstränga mig, att jobba hårt och målmedvetet för att nå mitt mål. För vem sa att allt alltid måste vara lätt? Hur kul skulle det vara, egentligen?
Tanken med lärandet - i det stora perspektivet - är ju att skapa lust att lära för livet. Och för att göra det kanske det är viktigt att man också känner lust inför livet självt?
Jag säger godnatt med Lust For Life. Mina damer och herrar; jag ger er Iggy Pop! (Och ett filmtips, dessutom... Har ni inte sett Trainspotting, än, så gör det!)
torsdag 25 oktober 2007
Doncha mess with the Karma Police...
Nej, gör inte det. Du blir troligen upptäckt vilket får trista konsekvenser. Och blir du inte upptäckt får du leva med tanken på att det du uppnått har du uppnått genom att stjäla andras tankar och arbeten.
Att kopiera/plagiera är att fuska. Men det visste du ju redan, eller hur? Och ändå möter jag som lärare det här varenda termin. Jag blir så trött. På vår skola har vi inget avtal med Urkund. Än. Men faktum är att jag, på den här nivån, kommer långt med bara google. Precis som du tror att du gör.
Här följer ett klipp från Urkunds sajt, angående just plagiering:
"Att plagiera innebär att man skriver av från en annan persons verk och använder avskriften som om det vore sitt eget verk, utan att markera citat eller ange källa. (SAOB, band 20) Plagiering har sannolikt alltid förekommit i akademiska sammanhang men har på senare år ökat i omfattning. Enligt en rapport från Högskoleverket rörande antalet disciplinärenden vid svenska högskolor och universitet så ökade antalet ärenden kopplade till plagiering med 90% mellan 2002 och 2003. I rapporten framkommer det även att plagiering är den vanligaste orsaken till att studenter stängs av från undervisning. (HSV Rapport 2004:17 R)" (Källa här)
Att fuska ger dålig karma och den som får lida är du själv.
So don't you mess with the Karma Police...
Att kopiera/plagiera är att fuska. Men det visste du ju redan, eller hur? Och ändå möter jag som lärare det här varenda termin. Jag blir så trött. På vår skola har vi inget avtal med Urkund. Än. Men faktum är att jag, på den här nivån, kommer långt med bara google. Precis som du tror att du gör.
Här följer ett klipp från Urkunds sajt, angående just plagiering:
"Att plagiera innebär att man skriver av från en annan persons verk och använder avskriften som om det vore sitt eget verk, utan att markera citat eller ange källa. (SAOB, band 20) Plagiering har sannolikt alltid förekommit i akademiska sammanhang men har på senare år ökat i omfattning. Enligt en rapport från Högskoleverket rörande antalet disciplinärenden vid svenska högskolor och universitet så ökade antalet ärenden kopplade till plagiering med 90% mellan 2002 och 2003. I rapporten framkommer det även att plagiering är den vanligaste orsaken till att studenter stängs av från undervisning. (HSV Rapport 2004:17 R)" (Källa här)
Att fuska ger dålig karma och den som får lida är du själv.
So don't you mess with the Karma Police...
onsdag 24 oktober 2007
What Bloody Sunday?
Jag glömde vantarna hemma idag. Det var kallt när jag gick ner till Folkets Hus där det var skolbio för niorna på förmiddagen. Filmen var mycket bra, men jag undrar hur mycket de egentligen begrep... Filmen var en dokumentär - Belfast Girls - och skildrar ett år i två tjejers liv. En katolsk och en protestantisk tjej som lever väldigt likartade liv, väldigt nära varandra och ändå så oerhört långt ifrån. Men hur mycket fattar man av detta om man bara slängs rakt in i handlingen? Vad vet dagens 15-åringar om konflikten i Nordirland? Detta funderade jag på.
Och jag fick det hela bekräftat när en av tjejerna i min "religionsnia" haffade mig efteråt och undrade vad filmen egentligen handlade om... *suck* Jag gav henne 2-minutersversionen vilket inte kändes särskilt tillfredsställande för mig och garanterat inte för henne heller...
Varför, O varför kan vi inte få ut datum, filmhandledningar etc i tid så att vi alla hinner förbereda oss på vad det är vi ska se? I all synnerhet om vi ska se en dokumentär som kräver så mycket av bakgrundskunskaper och förförståelse? (Retorisk fråga, jag vet...)
Mina fyra killar, som jag jobbar med i studion, var dock ganska väl förberedda. Vi har hunnit prata om Irlands historia, frihetskamp, IRA, Sinn Fein, vi har sett Ken Loach's Frihetens pris, vi har läst filmhandledningen för dagens film, tillsammans och vi har funderat kring segregation och huruvida det kanske finns sådant i vårt samhälle också. Andra lärare har kanske inte haft möjligheten att vara så flexibla - vi fick veta datum för skolbion alldeles för sent (det får vi ALLTID - varför? Hur svårt kan det vara att planera det i god tid?) och man kanske är mitt uppe i något annat projekt.
Här är i alla fall några korta länkar, med snabbinfo, för den nyfikne:
Superkorta versionen
IRA
Sinn Fein
Birmingham 6 (Mairéad's farfar var alltså en av dessa, som fick sitta i fängelse i 18 år, innan det visade sig att de var oskyldiga...)
"Den blodiga söndagen" - 30/1 1972 (En wikipedialänk, men den förefaller innehålla korrekt information)
Detta har hänt efter det att filmen var klar (men vi vet ju inte om tjejerna i filmen kunnat se några förändringar i sina liv...)
Filmtips:
Frihetens pris (The Wind That Shakes the Barley)
Michael Collins
The Crying Game
I faderns namn (In the Name of the Father)
Nothing Personal
Och jag fick det hela bekräftat när en av tjejerna i min "religionsnia" haffade mig efteråt och undrade vad filmen egentligen handlade om... *suck* Jag gav henne 2-minutersversionen vilket inte kändes särskilt tillfredsställande för mig och garanterat inte för henne heller...
Varför, O varför kan vi inte få ut datum, filmhandledningar etc i tid så att vi alla hinner förbereda oss på vad det är vi ska se? I all synnerhet om vi ska se en dokumentär som kräver så mycket av bakgrundskunskaper och förförståelse? (Retorisk fråga, jag vet...)
Mina fyra killar, som jag jobbar med i studion, var dock ganska väl förberedda. Vi har hunnit prata om Irlands historia, frihetskamp, IRA, Sinn Fein, vi har sett Ken Loach's Frihetens pris, vi har läst filmhandledningen för dagens film, tillsammans och vi har funderat kring segregation och huruvida det kanske finns sådant i vårt samhälle också. Andra lärare har kanske inte haft möjligheten att vara så flexibla - vi fick veta datum för skolbion alldeles för sent (det får vi ALLTID - varför? Hur svårt kan det vara att planera det i god tid?) och man kanske är mitt uppe i något annat projekt.
Här är i alla fall några korta länkar, med snabbinfo, för den nyfikne:
Superkorta versionen
IRA
Sinn Fein
Birmingham 6 (Mairéad's farfar var alltså en av dessa, som fick sitta i fängelse i 18 år, innan det visade sig att de var oskyldiga...)
"Den blodiga söndagen" - 30/1 1972 (En wikipedialänk, men den förefaller innehålla korrekt information)
Detta har hänt efter det att filmen var klar (men vi vet ju inte om tjejerna i filmen kunnat se några förändringar i sina liv...)
Filmtips:
Frihetens pris (The Wind That Shakes the Barley)
Michael Collins
The Crying Game
I faderns namn (In the Name of the Father)
Nothing Personal
Allt är inte, och har inte varit, elände på den gröna ön. Vill du skratta, få glimtar av irländskt vardagsliv, må lite gott och njuta irländsk humor så rekommenderar jag The Commitments, The Snapper och The Van. Suveränt sköna filmer!
Och innan jag stänger bloggen för att hinna skriva lite omdömen och förbereda inför veckan efter lovet ger jag er lite skön irländsk musik också; U2's Sunday, Bloody Sunday som handlar om... vad, tror du?
tisdag 23 oktober 2007
Cheezus...
9B går in i slutspurten på kunskapsområdet Islam den här veckan. Idag har vi sett filmen Islams barn i Folkhemmet och jag tror faktiskt att de tyckte den var ganska bra, åtminstone att döma av den uppmärksamhet och de kommentarer de gav till den. Den supertuffa, slöjklädda boxartjejen Sajaa som undrade "vafan, kvinna... detta är 2006..." - som svar till en okänd kvinna som ringde hennes föräldrar och undrade om de hade några giftasvuxna döttrar som hennes söner kunde gifta sig med - fick både skratt och spridda applåder av uppskattning från klassen. Kaxig och härlig tjej i gott, slöjbrännande och rappande sällskap som kändes som en skön motvikt till de skäggiga, kaftanklädda och synnerligen allvarliga unga män som med bestämdhet klargjorde att "vi muslimer" varken dricker alkohol, lyssnar på musik eller har sex före/utanför äktenskapet. Filmen visar med all önskvärd tydlighet hur det finns många islam - även i vårt Folkhem.
Och det blev lite mer sköna skratt när man fick se hur två tjejer kollade på Youtube och garvade gott åt en Jesussatir - samtidigt som de kommenterade vilken reaktion en liknande film med Profeten som huvudrollsinnehavare skulle ha väckt. Ja, det kan man ju undra. Eller inte - jag tror att reaktionen skulle vara ganska förutsägbar. Vad tror ni?
Mer nior: "mina" killar skriver reportage kring teman som "En vampyrs bekännelse" och "En förort i skräck", som efterarbete till vår läsning av Vampyren i Blackeberg. Och de är duktiga - de blir allt bättre på att leva sig in i sina roller som reportrar och skriver fint om stämningar och känslor av skräck och oro. Jobbar de vidare på det här viset ska det bli mig en stor glädje att skicka ut dem i riktning mot vuxenlivet, med G i betygskuverten.
Nästa vecka - när våra elever har höstlov - ska vi ha kvalitetsutvecklingsarbete. Vi ska ringa in problemområden, finna saker att tillsätta arbetsgrupper kring och förhoppningsvis får vi sedan välja grupp efter intresse och inte efter arbetslagstillhörighet. Jag la fram två punkter i vårt arbetslag som jag gärna skulle se en utveckling på: dels reellt elevinflytande och dels mer ämnesintegrerande och/eller ämnesöverskridande arbete - både i form av temaveckor och lite mer långsiktiga, eller stora, arbeten.
Jag minns ju hur dynamiskt och roligt vi hade det på Tångaskolan de där veckorna mellan häst och jullov då niorna hade tema kring WWII, åttorna något annat (som jag däremot inte minns) och sjuorna satte upp en show. Alla ämnen - i stort sett - var inbegripna; bild, språk, SO, NO, matte, teknik, svenska, slöjd osv... Och det hände fantastiska, spännande saker i klasserna. Tuffa killar med stora byxor och ännu större attityd blev plötsligt ansvarstagande familjefäder i storylinen kring WWII, och var hur rara och goa som helst även mot de lite mer skygga och tillbakadragna i klassen - även på icke schemalagd tid. Skolket minskade också avsevärt under de där veckorna...
Under våren ska vi i alla fall se, min bildlärande co-mentor och jag, om vi kan väva ihop historia och bild för vår mentorsklass. Det ska bli spännande!
Och som tack för visad uppmärksamhet vill jag ge er ett smakprov på en av In Flames - som är en av Sveriges i särklass bästa liveakter! - bästa låtar (IMHO); Cloud Connected. Såååååååååååå jeffla bra!
Och det blev lite mer sköna skratt när man fick se hur två tjejer kollade på Youtube och garvade gott åt en Jesussatir - samtidigt som de kommenterade vilken reaktion en liknande film med Profeten som huvudrollsinnehavare skulle ha väckt. Ja, det kan man ju undra. Eller inte - jag tror att reaktionen skulle vara ganska förutsägbar. Vad tror ni?
Mer nior: "mina" killar skriver reportage kring teman som "En vampyrs bekännelse" och "En förort i skräck", som efterarbete till vår läsning av Vampyren i Blackeberg. Och de är duktiga - de blir allt bättre på att leva sig in i sina roller som reportrar och skriver fint om stämningar och känslor av skräck och oro. Jobbar de vidare på det här viset ska det bli mig en stor glädje att skicka ut dem i riktning mot vuxenlivet, med G i betygskuverten.
Nästa vecka - när våra elever har höstlov - ska vi ha kvalitetsutvecklingsarbete. Vi ska ringa in problemområden, finna saker att tillsätta arbetsgrupper kring och förhoppningsvis får vi sedan välja grupp efter intresse och inte efter arbetslagstillhörighet. Jag la fram två punkter i vårt arbetslag som jag gärna skulle se en utveckling på: dels reellt elevinflytande och dels mer ämnesintegrerande och/eller ämnesöverskridande arbete - både i form av temaveckor och lite mer långsiktiga, eller stora, arbeten.
Jag minns ju hur dynamiskt och roligt vi hade det på Tångaskolan de där veckorna mellan häst och jullov då niorna hade tema kring WWII, åttorna något annat (som jag däremot inte minns) och sjuorna satte upp en show. Alla ämnen - i stort sett - var inbegripna; bild, språk, SO, NO, matte, teknik, svenska, slöjd osv... Och det hände fantastiska, spännande saker i klasserna. Tuffa killar med stora byxor och ännu större attityd blev plötsligt ansvarstagande familjefäder i storylinen kring WWII, och var hur rara och goa som helst även mot de lite mer skygga och tillbakadragna i klassen - även på icke schemalagd tid. Skolket minskade också avsevärt under de där veckorna...
Under våren ska vi i alla fall se, min bildlärande co-mentor och jag, om vi kan väva ihop historia och bild för vår mentorsklass. Det ska bli spännande!
Och som tack för visad uppmärksamhet vill jag ge er ett smakprov på en av In Flames - som är en av Sveriges i särklass bästa liveakter! - bästa låtar (IMHO); Cloud Connected. Såååååååååååå jeffla bra!
måndag 22 oktober 2007
Holes
- Hur gick det med barnvaktandet i helgen? undrar killarna i min engelsknia, när vi ses efter helgen.
Jag berättar att jag är väldigt glad att mina egna barn är vuxna nu eftersom livet som stand-in-småbarnsförälder inte riktigt är min grej. Och jag undrar hur jag egentligen fixade det när mina fyra (som är födda såpass tätt att den äldsta var 6½ när #4 föddes...) var små. Men å andra sidan var de faktiskt inte vakna på nätterna och de var mestadels rara och snälla (vilket iofs helgens småttingar också är) och var de det inte så visste jag oftast varför och kunde åtgärda på något vis. Det är värre med andras barn - hur väl man än känner dem känner man dem inte som sina egna, ju. Å andra sidan behöver man ju inte tänka på att uppfostra dem utan kan falla undan för deras nycker och små vinkar och bara skämma bort dem, ju.
Och sedan känns det bra att sätta på DVD-spelaren och se filmen Holes som vi ska belöna oss med efter att ha lyssnat till en uppläsning av Louis Sachar's bok (i kortform) och diskuterat densamma. Filmen är bra. Riktigt bra till och med och eftersom vi är bekanta med innehållet är det ingen svårighet för eleverna att hänga med trots att vi valt engelska "subtitles". Skönt soundtrack till filmen är det dessutom.
(Caveman, Armpit, Zero, X-Ray och de andra grabbarna)
I övrigt märks det att det är sista veckan innan det välbehövliga höstlovet. Både elever och lärare börjar se trötta och hängiga ut och det känns som att det är en smula bråkigare och stökigare, också. Vi behöver lite ledighet och vila, helt enkelt, innan julspurten sätter in.
Mitt huvud värker och jag ska nu dricka en liter vatten och en stor mugg kaffe och se om det lättar lite innan det är dags för informationsmöte och arbetslagsmöte.
Tjingeling!
Pssst! En helt annan låt - om helt andra hål: Se, lyssna och njut!
Jag berättar att jag är väldigt glad att mina egna barn är vuxna nu eftersom livet som stand-in-småbarnsförälder inte riktigt är min grej. Och jag undrar hur jag egentligen fixade det när mina fyra (som är födda såpass tätt att den äldsta var 6½ när #4 föddes...) var små. Men å andra sidan var de faktiskt inte vakna på nätterna och de var mestadels rara och snälla (vilket iofs helgens småttingar också är) och var de det inte så visste jag oftast varför och kunde åtgärda på något vis. Det är värre med andras barn - hur väl man än känner dem känner man dem inte som sina egna, ju. Å andra sidan behöver man ju inte tänka på att uppfostra dem utan kan falla undan för deras nycker och små vinkar och bara skämma bort dem, ju.
Och sedan känns det bra att sätta på DVD-spelaren och se filmen Holes som vi ska belöna oss med efter att ha lyssnat till en uppläsning av Louis Sachar's bok (i kortform) och diskuterat densamma. Filmen är bra. Riktigt bra till och med och eftersom vi är bekanta med innehållet är det ingen svårighet för eleverna att hänga med trots att vi valt engelska "subtitles". Skönt soundtrack till filmen är det dessutom.
(Caveman, Armpit, Zero, X-Ray och de andra grabbarna)
I övrigt märks det att det är sista veckan innan det välbehövliga höstlovet. Både elever och lärare börjar se trötta och hängiga ut och det känns som att det är en smula bråkigare och stökigare, också. Vi behöver lite ledighet och vila, helt enkelt, innan julspurten sätter in.
Mitt huvud värker och jag ska nu dricka en liter vatten och en stor mugg kaffe och se om det lättar lite innan det är dags för informationsmöte och arbetslagsmöte.
Tjingeling!
Pssst! En helt annan låt - om helt andra hål: Se, lyssna och njut!
onsdag 17 oktober 2007
Democracy?
Så här står det i Lpo94 (Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet) under 2.3 Elevernas ansvar och inflytande:
"De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig, skall omfatta alla elever [...] får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll, samt att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad [...] Läraren skall tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen och förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle."
I styrdokumenten från Skolverket står det också: "Det är alltså ingen tvekan om att läroplanen starkt betonar elevens rätt till medverkan och inflytande. Det betyder att arbetsformer och kunskapsstoff ska fastställas i samverkan med eleverna." (Källa)
Well, well, well. Visst låter det bra? Men... hur gör man? Eftersom dokumentet avser grundskolan så får man anta att elever i högstadiets senare år är bland de som uppnått "stigande ålder och mognad". Det är givet att man som lärare (tycker åtminstone jag, och jag vet att flertalet av mina kollegor delar min åsikt) inte bara manglar över eleverna med sina planeringar, vare sig de är lång- eller kortsiktiga. Men hur ska en niondeklass kunna veta vad som kan behöva vara med - och inte - i en kurs i religion? Och - även om vi tillsammans klurar ut det mha kursplaner etc - hur ska de kunna planera upp det så att den rätt snålt tilltagna (understatement...) tiden räcker till? Det får ju inte bli så att de valt att arbeta så att bara hälften av det som måste finnas med för att exempelvis godkändnivån kan uppnås hunnits med tills det är dags för slutbetyg i ämnet, till jul. "Fastställa kunskapsstoff"? Hur ska det gå till rent praktiskt?
Och sjuorna som jag ska ha en kurs i historia med under våren; hur ska de veta vad som ska ingå, vad som eventuellt ska väljas bort, hur vi ska prioritera och sedan lägga upp arbetet? Och även om de vet det - så finns det ju redan en lokal plan för detta. Får de/vi lov att fiffa och moffa med den utifrån egna önskemål och behov? För just kunskapsområdet (man talar inte längre så mycket om "ämnen" utan istället eheter det "kunskapsområde") Historia, för år 7, ser den lokala kursplanen ut såhär. Och detta är betygskriterierna. Lägg gärna märke till formuleringar som "kunna redogöra för", "förstå hur" (min kursivering) och "vara medveten om". Det är fan inte gjort i en grisblink.
Men. Det är klart att jag försöker. Så gott jag kan. För min nia i religionskunskap la jag helt självsvåldigt upp planeringen utifrån den horisont jag tror kan funka och valde också "kunskapsstoff". Åtminstone till en del. Inte ens jag kan ju välja särskilt fritt - jag får till stor del rätta mig efter det material skolan har köpt in, och sedan kompletterar jag ur egen fatabur (som t ex när jag fulkopierade lite ur Koranen för att det inte finns ens några få exemplar av boken, här...). Men sedan tog vi en diskussion om hur man lär sig saker och ting och vi var överens (ganska överens i alla fall) om att man lär sig på olika vis och att det nog vore bra om lektionerna kunde vara varierade. Så jag föreläser, frågar, svarar på frågor, vi antecknar tillsammans, visar på OH, vi ser på filmer, läser i böcker osv. Och proven fick de också vara med och bestämma kring; skulle det vara traditionella frågor- och svarprov eller skulle det vara inlämnningar, grupparbeten etc? Merparten av klassen ville absolut ha F&S-prov och då har jag ordnat det så. Men för dem som behöver finns det också möjlighet till muntliga prov, det kommer att bli en hemuppgift som avslutning på "kunskapsområdet" Islam och när det gäller hinduism/buddhism så får vi se hur det blir. Frågan är bara om detta verkligen är elevinflytande eller om det egentligen bara är hittepådemokrati?
Men - man får ju gräva där man står - samt vara glad för det lilla, som ordspråket säger. Idag var det en kille i nian som föreslog att vi skulle byta dag när det gäller en teveserie vi tittar på (Goal). Vi röstade om det och eftersom majoriteten ville byta dag så blev det så. För mig spelade det ingen som helst roll, men han var själaglad att han fått gehör för sin idé. Alltid något. Under resten av terminen ska vi arbeta ganska fokuserat i en kursbok (Good Stuff) och i sann demokratisk anda ska vi tillsammans använda en del av nästa lektion till att bestämma oss för vilka avsnitt vi ska läsa. Alltid något.
Och efter jul, när jag ska köra igång en kurs i historia med min mentorsklass, så ska jag (som jag iofs brukar) läsa igenom kursplaner och betygskriterier tillsammas med klassen och så ska vi se om vi tillsammans kan hitta en väg att genomföra det hela, och det på ett sådant sätt att vi kan nå målen i slutet av terminen. Och skulle det inte funka så får jag ta fram Plan B; min egen - redan i stort sett färdiga - planering. Hittepådemokrati? Skeninflytande? Det vete fåglarna.
Jag hoppas bara att detta kan vara en av vägarna till verkligt inflytande för eleverna. Vi har ju klassråd också - och hittills har de inte funkat särskilt bra. Vi har haft dem. Vi har försökt hinna gå igenom de punkter som vi fått utdelade och som - tror vi - ska ligga till grund för elevrådets nästa stormöte. Vi har skrivit protokoll. Men - det står inte mycket i protokollet. Varför? Ingen hade några åsikter om något, egentligen. Det enda som framkom i vår mentorsklass var att någon ansåg korridorerna vara för trånga. Det är egentligen en mycket intressant synpunkt. På vilket sätt upplevs de som trånga? Är de stökiga och bökiga? Är det läskigt att behöva gå förbi/trängas med/gå jättenära andra elever som man uppfattar som större och tuffare? Men sådant vill man inte svara på om man är en liten sjundeklassare som ännu inte riktigt känner sig trygg och hemtam i sin nya klass, så därför uteblev den diskussionen. Och så fick vi mentorer bassning av vår chef för att protokollen inte hade substans nog...
NU: hemgång. Fundera ni så gör jag sammalunda.
Medan ni funderar får ni njuta av Leonard Cohen's Democracy. TÄNK vad jag tyckte den mannen var sexig förr.
Äh. Det tycker jag fortfarande. :-)
"De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig, skall omfatta alla elever [...] får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll, samt att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad [...] Läraren skall tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen och förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle."
I styrdokumenten från Skolverket står det också: "Det är alltså ingen tvekan om att läroplanen starkt betonar elevens rätt till medverkan och inflytande. Det betyder att arbetsformer och kunskapsstoff ska fastställas i samverkan med eleverna." (Källa)
Well, well, well. Visst låter det bra? Men... hur gör man? Eftersom dokumentet avser grundskolan så får man anta att elever i högstadiets senare år är bland de som uppnått "stigande ålder och mognad". Det är givet att man som lärare (tycker åtminstone jag, och jag vet att flertalet av mina kollegor delar min åsikt) inte bara manglar över eleverna med sina planeringar, vare sig de är lång- eller kortsiktiga. Men hur ska en niondeklass kunna veta vad som kan behöva vara med - och inte - i en kurs i religion? Och - även om vi tillsammans klurar ut det mha kursplaner etc - hur ska de kunna planera upp det så att den rätt snålt tilltagna (understatement...) tiden räcker till? Det får ju inte bli så att de valt att arbeta så att bara hälften av det som måste finnas med för att exempelvis godkändnivån kan uppnås hunnits med tills det är dags för slutbetyg i ämnet, till jul. "Fastställa kunskapsstoff"? Hur ska det gå till rent praktiskt?
Och sjuorna som jag ska ha en kurs i historia med under våren; hur ska de veta vad som ska ingå, vad som eventuellt ska väljas bort, hur vi ska prioritera och sedan lägga upp arbetet? Och även om de vet det - så finns det ju redan en lokal plan för detta. Får de/vi lov att fiffa och moffa med den utifrån egna önskemål och behov? För just kunskapsområdet (man talar inte längre så mycket om "ämnen" utan istället eheter det "kunskapsområde") Historia, för år 7, ser den lokala kursplanen ut såhär. Och detta är betygskriterierna. Lägg gärna märke till formuleringar som "kunna redogöra för", "förstå hur" (min kursivering) och "vara medveten om". Det är fan inte gjort i en grisblink.
Men. Det är klart att jag försöker. Så gott jag kan. För min nia i religionskunskap la jag helt självsvåldigt upp planeringen utifrån den horisont jag tror kan funka och valde också "kunskapsstoff". Åtminstone till en del. Inte ens jag kan ju välja särskilt fritt - jag får till stor del rätta mig efter det material skolan har köpt in, och sedan kompletterar jag ur egen fatabur (som t ex när jag fulkopierade lite ur Koranen för att det inte finns ens några få exemplar av boken, här...). Men sedan tog vi en diskussion om hur man lär sig saker och ting och vi var överens (ganska överens i alla fall) om att man lär sig på olika vis och att det nog vore bra om lektionerna kunde vara varierade. Så jag föreläser, frågar, svarar på frågor, vi antecknar tillsammans, visar på OH, vi ser på filmer, läser i böcker osv. Och proven fick de också vara med och bestämma kring; skulle det vara traditionella frågor- och svarprov eller skulle det vara inlämnningar, grupparbeten etc? Merparten av klassen ville absolut ha F&S-prov och då har jag ordnat det så. Men för dem som behöver finns det också möjlighet till muntliga prov, det kommer att bli en hemuppgift som avslutning på "kunskapsområdet" Islam och när det gäller hinduism/buddhism så får vi se hur det blir. Frågan är bara om detta verkligen är elevinflytande eller om det egentligen bara är hittepådemokrati?
Men - man får ju gräva där man står - samt vara glad för det lilla, som ordspråket säger. Idag var det en kille i nian som föreslog att vi skulle byta dag när det gäller en teveserie vi tittar på (Goal). Vi röstade om det och eftersom majoriteten ville byta dag så blev det så. För mig spelade det ingen som helst roll, men han var själaglad att han fått gehör för sin idé. Alltid något. Under resten av terminen ska vi arbeta ganska fokuserat i en kursbok (Good Stuff) och i sann demokratisk anda ska vi tillsammans använda en del av nästa lektion till att bestämma oss för vilka avsnitt vi ska läsa. Alltid något.
Och efter jul, när jag ska köra igång en kurs i historia med min mentorsklass, så ska jag (som jag iofs brukar) läsa igenom kursplaner och betygskriterier tillsammas med klassen och så ska vi se om vi tillsammans kan hitta en väg att genomföra det hela, och det på ett sådant sätt att vi kan nå målen i slutet av terminen. Och skulle det inte funka så får jag ta fram Plan B; min egen - redan i stort sett färdiga - planering. Hittepådemokrati? Skeninflytande? Det vete fåglarna.
Jag hoppas bara att detta kan vara en av vägarna till verkligt inflytande för eleverna. Vi har ju klassråd också - och hittills har de inte funkat särskilt bra. Vi har haft dem. Vi har försökt hinna gå igenom de punkter som vi fått utdelade och som - tror vi - ska ligga till grund för elevrådets nästa stormöte. Vi har skrivit protokoll. Men - det står inte mycket i protokollet. Varför? Ingen hade några åsikter om något, egentligen. Det enda som framkom i vår mentorsklass var att någon ansåg korridorerna vara för trånga. Det är egentligen en mycket intressant synpunkt. På vilket sätt upplevs de som trånga? Är de stökiga och bökiga? Är det läskigt att behöva gå förbi/trängas med/gå jättenära andra elever som man uppfattar som större och tuffare? Men sådant vill man inte svara på om man är en liten sjundeklassare som ännu inte riktigt känner sig trygg och hemtam i sin nya klass, så därför uteblev den diskussionen. Och så fick vi mentorer bassning av vår chef för att protokollen inte hade substans nog...
NU: hemgång. Fundera ni så gör jag sammalunda.
Medan ni funderar får ni njuta av Leonard Cohen's Democracy. TÄNK vad jag tyckte den mannen var sexig förr.
Äh. Det tycker jag fortfarande. :-)
tisdag 16 oktober 2007
Barn av sin tid?
Det var upprört här på skolan igår. Någon har gått in i omklädningsrummen vid idrottshallen och stulit ett par mobiltelefoner, ett par tröjor, ett par skor och en skinnjacka. Så jämrans meningslöst och korkat.
Visst - eleverna borde vara medvetna om att eftersom omklädningsrummen inte går att låsa så bör alla värdeföremål (eller egentligen allting) tas med in i idrottshallen, vilket också kommer att ske framgent. Så skedde alltså inte denna gång och huruvida tillfället gjorde tjuven eller det var en mer överlagd räd står skrivet i stjärnorna.
Jag frågade kollegorna om vi skulle låsa våra arbetsrum nu, men det tyckte de var rätt överdrivet. Och i viss mån förstår jag ju resonemanget - det skulle signalera misstänksamhet och misstro gentemot det stora flertal som är hur skötsamma som helst och som är vana vid den öppna dörrens politik. Och så länge inget händer är det ju egentligen väldigt skönt att slippa känna det som om man jobbar i Fort Knox - så hade vi det ju på skolan där jag jobbade i Falkenberg och det stals dessutom i alla fall...
Och det finns andra problem att slåss emot. Ett litet gäng som inte drar sig för att hota och trakassera - även fysiskt - vem som helst av skolkompisarna som råkar komma i deras väg och vid konfrontation med vuxenvärlden (som jag faktiskt tror är en helt främmande värld för dem) rycker de mestadels på axlarna och flinar.
Vi vet också att det inte bara förekommer alkohol långt nmer i åldrarna, utan också regelbundet rökande av illegala substanser. Det inte bara röks på helger utan också på skoltid och dessutom bedrivs det handel med det - här i vårt lilla samhälle. Och det känns som att väldigt lite görs åt saken! Vad sker måtte ske i det tysta...
Fokus hamnar i stället på tobakspolicy, likabehandlingsplaner och antimobbningskampanjer (alla jätteviktiga, såklart!) men det som verkar glömmas bort (?) är vad de här individerna sysslar med på den fronten och kanske också vad det i förlängningen kan leda till när det gäller hur man uppträder och hur en ökad tillgänglighet är en uppenbar risk även för andra elever. Så vad ni än gör; tro inte att det där är storstadsbekymmer - skit finns överallt och har en tendens att stänka upp dessutom...
Det tråkiga är att det inte känns särskilt nytt. Så här var det när jag gick i högstadiet också - i en annan liten småstad - och så här var det när mina barn (som iofs inte är lastgamla) gick i högstadiet i samma lilla stad. Jag kan inte låta bli att få Nationalteaterns Barn av vår tid på hjärnan. Är det så att vuxenvärlden tycker det är jobbigt och svårt att deala med drogproblem? Känner vi främlingskap inför den unga generationen? Tror vi problemen självdör om vi sopar in dem under närmaste matta?
"Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?" Borde vi inte istället vara rädda om barnen - både egna och andras?
Visst - eleverna borde vara medvetna om att eftersom omklädningsrummen inte går att låsa så bör alla värdeföremål (eller egentligen allting) tas med in i idrottshallen, vilket också kommer att ske framgent. Så skedde alltså inte denna gång och huruvida tillfället gjorde tjuven eller det var en mer överlagd räd står skrivet i stjärnorna.
Jag frågade kollegorna om vi skulle låsa våra arbetsrum nu, men det tyckte de var rätt överdrivet. Och i viss mån förstår jag ju resonemanget - det skulle signalera misstänksamhet och misstro gentemot det stora flertal som är hur skötsamma som helst och som är vana vid den öppna dörrens politik. Och så länge inget händer är det ju egentligen väldigt skönt att slippa känna det som om man jobbar i Fort Knox - så hade vi det ju på skolan där jag jobbade i Falkenberg och det stals dessutom i alla fall...
Och det finns andra problem att slåss emot. Ett litet gäng som inte drar sig för att hota och trakassera - även fysiskt - vem som helst av skolkompisarna som råkar komma i deras väg och vid konfrontation med vuxenvärlden (som jag faktiskt tror är en helt främmande värld för dem) rycker de mestadels på axlarna och flinar.
Vi vet också att det inte bara förekommer alkohol långt nmer i åldrarna, utan också regelbundet rökande av illegala substanser. Det inte bara röks på helger utan också på skoltid och dessutom bedrivs det handel med det - här i vårt lilla samhälle. Och det känns som att väldigt lite görs åt saken! Vad sker måtte ske i det tysta...
Fokus hamnar i stället på tobakspolicy, likabehandlingsplaner och antimobbningskampanjer (alla jätteviktiga, såklart!) men det som verkar glömmas bort (?) är vad de här individerna sysslar med på den fronten och kanske också vad det i förlängningen kan leda till när det gäller hur man uppträder och hur en ökad tillgänglighet är en uppenbar risk även för andra elever. Så vad ni än gör; tro inte att det där är storstadsbekymmer - skit finns överallt och har en tendens att stänka upp dessutom...
Det tråkiga är att det inte känns särskilt nytt. Så här var det när jag gick i högstadiet också - i en annan liten småstad - och så här var det när mina barn (som iofs inte är lastgamla) gick i högstadiet i samma lilla stad. Jag kan inte låta bli att få Nationalteaterns Barn av vår tid på hjärnan. Är det så att vuxenvärlden tycker det är jobbigt och svårt att deala med drogproblem? Känner vi främlingskap inför den unga generationen? Tror vi problemen självdör om vi sopar in dem under närmaste matta?
"Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?" Borde vi inte istället vara rädda om barnen - både egna och andras?
fredag 5 oktober 2007
Ljuset i dina ögon
Gårdagen bjöd på irländsk 1900-talshistoria i form av slutet på Frihetens pris, lite matterepetition (ha... as if...) och så ett muntligt läxprov med F. som inte bara klarade det galant utan dessutom kom med en helt underbart klarsynt kommentar som han aldrig orkat skriva ner om han skulle gjort provet skriftligt. Vi diskuterade monoteism vs polyteism och efter en stund klurande sa han: "men.. varför ville de ha en massa gudar, som alla skulle ha en massa offer och grejer... när de kunde ha en som fixade allt, typ..?".
Då tändes ett ljus i först mina ögon, av den där stilla lyckan då man hör ett litet mynt trilla ner... och sedan i hans då jag berättade vilken kanontanke jag tyckte det var!
Detta firar jag med Amr Diab och Habibi Ya Nour el Ain (Älskling... Ljuset i dina ögon). Inte för att F skulle vara en "älskling". Men gillar honom - det gör jag! Det gör nog alla som träffat honom! Och låten är ljuvlig!
Då tändes ett ljus i först mina ögon, av den där stilla lyckan då man hör ett litet mynt trilla ner... och sedan i hans då jag berättade vilken kanontanke jag tyckte det var!
Detta firar jag med Amr Diab och Habibi Ya Nour el Ain (Älskling... Ljuset i dina ögon). Inte för att F skulle vara en "älskling". Men gillar honom - det gör jag! Det gör nog alla som träffat honom! Och låten är ljuvlig!
onsdag 3 oktober 2007
Aisha
... var en av Profetens älsklingsfruar (samme profet som förmedlade tanken att en man bara ska ha flera fruar om han kan behandla dem rättvist...). Aisha är också en helt ljuvlig sång som visserligen Outlandish gör på ett väldigt skönt sätt, men som absolut ska framföras av Cheb Khaled (kungen av rai)!
Igår var det dags för lite korankoll. Vad säger Koranen egentligen om kvinnor, slöjor, alkohol, mat, sex och annat spännande? Inget. Absolut inget alls. Om man håller Koranen aldrig så tätt intill örat hör man inget. Inget alls. Men om man öppnar den och läser vad det står i Koranen kan man få ett och annat besked. Tror man. Vi läste t ex Sura 33, verserna 33 och 59 där man kan läsa att kvinnor inte ska dra uppmärksamheten till sig och att de ska vara noga med att svepa sina ytterplagg om sig när de går ut. Ha! Glasklart, tyckte några. Men så bläddrade vi till 24:31 där det står att kvinnor ska "fästa slöjan så den täcker barmen"... Först fick jag förklara vad "barmen" är... och sedan kändes inte allt lika glasklart, längre.
Men alkohol, då? Sura 2:219 och 5:90-91 kändes ju ganska tydliga. Alkohol är ett ont ting, ja det är t o m "Djävulens påfund". Där ser man! Men... det som står i 4:43, då? "TROENDE! Gå inte till bön om ni befinner er i ett omtöcknat tillstånd, [utan vänta] till dess ni vet vad ni säger." What? Är det alltså OK att dricka - och kanske rentav bli berusad - bara man är nykter när man ska närma sig Gud i bön? Det förlösande ordet kom från en av de mer verbala - men också motståndskraftiga - killarna (som från början inte ens ville bläddra i en koran...): "Alltså... det måste vara en tolkningsfråga..?" Allahu akbar, tänkte jag.
Det var ju detta som var meningen med hela övningen; att upptäcka att islam är som kristendomen; det finns många islam - likaväl som det finns många varianter på kristendom.
Jag kunde dock inte motstå frestelsen att ge dem något att suga på när de lämnade lektionen. Koranen är glasklar när det gäller kostföreskrifter; i 5:3 står det att man inte får äta "kött av självdöda djur och blod och svinkött...". Tveklöst. Men... på några ganska stora öar utanför Indonesien (som har världens största muslimska befolkning) hade man för sed - ända till för bara några år sedan - att fira Profetens födelsedag med helstekt gris och risvin. Tjoflöjt!
Och innan jag avrundar bloggen för idag så bara måste jag uppröras lite till av att det inte fanns ens en halv klassuppsättning av Koranen. Det finns inte en enda - utom i skolbiblioteket. VAD? Hur ska man då kunna bedriva religionskunskapsundervisning? Biblar finns det ju gott om - varför inte Koranen? Eller Baghavadgita? Det blir något att ta upp på nästa ämneskonferens.
Igår var det dags för lite korankoll. Vad säger Koranen egentligen om kvinnor, slöjor, alkohol, mat, sex och annat spännande? Inget. Absolut inget alls. Om man håller Koranen aldrig så tätt intill örat hör man inget. Inget alls. Men om man öppnar den och läser vad det står i Koranen kan man få ett och annat besked. Tror man. Vi läste t ex Sura 33, verserna 33 och 59 där man kan läsa att kvinnor inte ska dra uppmärksamheten till sig och att de ska vara noga med att svepa sina ytterplagg om sig när de går ut. Ha! Glasklart, tyckte några. Men så bläddrade vi till 24:31 där det står att kvinnor ska "fästa slöjan så den täcker barmen"... Först fick jag förklara vad "barmen" är... och sedan kändes inte allt lika glasklart, längre.
Men alkohol, då? Sura 2:219 och 5:90-91 kändes ju ganska tydliga. Alkohol är ett ont ting, ja det är t o m "Djävulens påfund". Där ser man! Men... det som står i 4:43, då? "TROENDE! Gå inte till bön om ni befinner er i ett omtöcknat tillstånd, [utan vänta] till dess ni vet vad ni säger." What? Är det alltså OK att dricka - och kanske rentav bli berusad - bara man är nykter när man ska närma sig Gud i bön? Det förlösande ordet kom från en av de mer verbala - men också motståndskraftiga - killarna (som från början inte ens ville bläddra i en koran...): "Alltså... det måste vara en tolkningsfråga..?" Allahu akbar, tänkte jag.
Det var ju detta som var meningen med hela övningen; att upptäcka att islam är som kristendomen; det finns många islam - likaväl som det finns många varianter på kristendom.
Jag kunde dock inte motstå frestelsen att ge dem något att suga på när de lämnade lektionen. Koranen är glasklar när det gäller kostföreskrifter; i 5:3 står det att man inte får äta "kött av självdöda djur och blod och svinkött...". Tveklöst. Men... på några ganska stora öar utanför Indonesien (som har världens största muslimska befolkning) hade man för sed - ända till för bara några år sedan - att fira Profetens födelsedag med helstekt gris och risvin. Tjoflöjt!
Och innan jag avrundar bloggen för idag så bara måste jag uppröras lite till av att det inte fanns ens en halv klassuppsättning av Koranen. Det finns inte en enda - utom i skolbiblioteket. VAD? Hur ska man då kunna bedriva religionskunskapsundervisning? Biblar finns det ju gott om - varför inte Koranen? Eller Baghavadgita? Det blir något att ta upp på nästa ämneskonferens.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
